Dags för sista klivet
Ett fantastiskt resultat – men inget fantastiskt spel.
Efter två matcher i handbolls-EM har jag ärligt talat inte en aning om ifall Sverige är bra eller bara medelmåttigt.
Madeleine Grundströms 71 procent räddade skott är en sanslös statistik. Målvakter som gör en jättematch räddar normalt lite drygt hälften av skotten man får mot sig.
Flera av Grundströms räddningar var av absolut högsta klass. Hennes sätt att göra sig stor och stoppa österrikiskor som frispelats på linjen var ren världsklass.
Inget snack om den saken, men österrikiskornas distansskytte höll korpklass. Många av Grundströms räddningar var skott som hon knappt hade kunnat hinna undan innan bollen träffade henne.
Det är det som får tvivlet att gnaga i mig lite grand.
På pappret väldigt meriterande
På pappret är det naturligtvis väldigt meriterande att vinna i EM med 24–10 mot ett land som tillhör de etablerade toppnationerna i Europa. Men frånsett målvaktsprocenten och ett försvarsspel som var hyggligt stabilt även i floppmatchen mot Vitryssland (21–21) har svenskorna inte presterat på topp som lag ännu i Makedonien.
Anfallsspelet har långa stunder faktiskt varit bedrövligt i de två matcherna.
Födelsedagsbarnet Matilda Boson firade sin 27-årsdag med fyra kontringsmål. Det är bra och viktigt att ha någon som är säker på att göra så kallat enkla mål, men lika viktigt är att Boson får ordning på sitt skytte från kanten. Mot Vitryssland var hon direkt svag med två mål på nio skott.
Ahlm viktigaste spelaren
Linnea Torstensson har visat upp sitt eminenta distansskytte men också att hon lite märkligt plötsligt kan försvinna ur matchbilden.
Johanna Ahlm är ändå den viktigaste spelaren som ännu inte riktigt visat sina kvaliteter fullt ut. Visserligen blev hon bäste målskytt med sina fem mål (en straff) men hon har en tendens att i första hand göra sig själv till tempohållare i anfallen.
När det väl bränner till mot de stora nationerna – som i sista gruppspelsmatchen mot Ryssland – är det dessa nyckelspelare som måste stiga fram och slå an tonen.
Svenskorna gick ut kaxigt och pratade inför EM om semifinal. Logiskt sett finns ingen direkt grund för en så optimistisk inställning men ser man till spelarnas individuella kvaliteter är det absolut ingen omöjlighet.
Handbollsmästerskap vinns inte av individuella spelare utan av individer som tillsammans formar ett homogent lag. Det är där Sverige inte riktigt har lyckats ännu annat än i enstaka matcher i de senaste mästerskapen.
Förhoppningsvis väcker storsegern över Österrike en optimism som ger självförtroende, handboll handlar väldigt mycket om att man på allvar vågar försöka vinna utan att tveka i lägena som kommer.
Mot Ryssland måste försvarsspelet bli ännu lite tätare och aggressivare för att Grundström ska kunna fortsätta att storspela. Johanna Wiberg, som var väldigt bra mot Österrike, har och tar stort ansvar i det defensiva spelet. Hennes dagsform blir extremt viktig mot ryskorna.
Måste ta sista klivet
En eller såklart ännu hellre två poäng mot Ryssland kan bli extremt värdefullt att ha med sig till den så kallade huvudrundan där Tyskland,
Kroatien och antingen Makedonien eller Serbien blir nya motståndare.
Tuffa matcher men ändå inga matcher som ett fungerande svenskt damlandslag är slagna på förhand i.
Någon gång måste den här generationen som varit lovande så länge ta sista klivet innan det är för sent.
Gärna nu.