Svenskt VM-silver i ryttar-vm

Första medaljen någonsin i banhoppning

Först red två svenska veteraner in på VM-arenan i Jerez och rev ett hinder för mycket.

Sedan släppte lagets två yrhättor från Norrköping loss.

Helena Lundbäck och Malin Baryard fick VM-solen att lysa på Sverige: VM silver i lag - den första svenska VM-medaljen någonsin.

Och det var med tanke på hur torsdagen började på Chapin-stadion nästan en besvikelse.

Den här märkliga dagen var allt möjligt, det fanns liksom inga gränser.

Ju mer solen ersatte morgondimman över arenan, desto hetare blev Sverige.

Ett tag ledde man VM.

En helt otrolig situation egentligen. Den högst rankade ryttaren, Rolf-Göran Bengtsson, satt ju på läktaren, dramatiskt hästlös i sista stund.

En av de svenska hästarna, Mynta, hade varit borta åtta månader och var egentligen inte i ordentlig form igen förrän för två månader sedan.

Nu tog hon med sig Helena Lundbäck på en felfri runda i VM när nerverna dallrade som mest och den svenska guldplatsen verkade vara på väg att bli en position bredvid pallen.

Då var Lundbäck och Mynta som bäst.

- När jag red in för sista rundan så var jag så trött att hela kroppen darrade. Hur fasen skulle jag orka, när jag var trött innan det ens börjat, funderade Helena efteråt.

Helena och Mynta säkrade medaljerna

Men så började adrenalinet pumpa, Mynta var fenomenal. Ödet log vänligt mot svenskarna.

Helena och hennes trogna kompis var sist in i truppen. Och de fanns de som gnölade, och tyckte det var att chansa.

Nu har vi facit: det var Helena och Mynta som säkrade medaljerna, när det började dystra till sig för Sverige. Individuellt ligger hon trea.

Malin Baryard, Norrköpingstjejen som bor ett par kilometer längre bort på vägen som går förbi Helna Lundbäcks hus, såg sedan till att den svenska medaljvalören blev silver.

- Jag hade ingen koll när jag red in på arenan, jag visste inte vad som krävdes, vad jag förväntades göra. Jag koncentrerade mig bara på att rida bra, sade Malin. Baryard, när hon stod där med silvret runt halsen.

Inte heller vågade hon tro på arrangörernas besked.

- Jag såg att det stod en tvåa på anslagstavlan när jag var färdig, men jag visste inte riktigt vad det betydde.

Hon hade nästan slutat hoppas när Sverige efter en fenomenal förmiddag (tre av fyra red felfritt, Sverige ledde VM) såg hur Royne Zetterman och Peter Eriksson red ut på slutrundan och fick åtta fel var.

''En bragd!''

- Då trodde jag ärligt talat att det var kört, säger Malin. Men så kom lilla Mynta och Helena. . .

- Helena red bättre än någonsin. Det hon gjorde var en bragd.

Royne Zetterman, som var bäste svensk på onsdagens tidshoppning och hade ett nedslag på torsdagens första runda, rev andrahindret på slutrundan (''ett skitfel'') och sedan föll också banans allra sista hinder.

Han hade problem med vattengraven före sista hindret och satte avhoppet lite närmare i sista försöket och fick då istället problem i hindret efter. Om han ska fortsätta med sin Richmond Park eller ej i semifinalen har han inte bestämt än. Hästen är ung och VM är tufft.

- Jag vill prata med vår tränare Henk Nooren först och höra vad han säger. Det här får sjunka in först, säger Royne.

Peter Eriksson rev också två hinder på sista varvet.

- En rivning kunde väl vara OK, men två....nej.Andrarundan var jag inte nöjd med.

Här är det svenska medaljlaget

TT