Leksand har återuppstått – igen
Uppdaterad 2016-03-28 | Publicerad 2016-03-24
Plötsligt tändes en eld även i den här matchserien
Leksands resa i den här matchserien påminner om den påskhelg som står för dörren.
Lidande och uppståndelse.
Om de två första matcherna handlat om lidande för alla med Leksandsympatier var det här kvällen då laget plötsligt återuppstod.
Egentligen ska ingen vara förvånad. Hela Leksands säsong har egentligen pendlat mellan lidande och uppståndelse.
Nu händer det igen, när ingen egentligen hade räknat med det.
För vem kan förutspå en uppståndelse?
Martin Grönberg sköt det avgörande 2–1-målet efter bara 1.09 av förlängningen.
Just spelare som Grönberg, Jon Knuts och Tobias Forsberg visade vägen när Leksand plötsligt såg ut som en utmanare om den där SHL-platsen.
Försvarsspelet var mycket bättre
Två raka förluster och inte ett mål framåt på 120 minuter.
Dessutom en trio nyckelspelare borta. Oddsen var definitivt inte på Leksands sida inför match 3 i Örnsköldsvik.
Trots att Modo gjort 9–0 på de två första matcherna har ändå känslan varit att SHL-laget inte har behövt spela speciellt bra. Leksand har trippat omkring och inte tagit kampen.
Det har varit naivt, passivt, snällt och slarvigt.
Inledningsvis såg vi drag av det även i kväll, men i betydligt mindre omfattning.
Plötsligt kändes det som att Leksand verkligen ville och kunde matcha Modo.
För första gången i den här matchserien var känslan att båda lagen kunde vinna.
Även om Modo var något bättre i den första perioden var Leksands stationära spel i försvarszonen betydligt bättre. Modo hade betydligt större problem att rulla upp och hitta klara lägen. Det skapade också förutsättningar för Henrik Haukeland att spela ett stabilt och bra målvaktsspel.
Problemen var mer när Leksand hade puck, man tappade den gärna i fel läge och när många spelare var trötta. Viktor Amnér gav bort någon puck i egen zon. Brock Montpetit dribblade på offensiv blålinje. För att nämna två exempel.
Men Leksands försvarsspel var bättre. Det fysiska spelet var bättre. Viljan att ta sig in framför Adam Reideborn var bättre.
Spräckte tre mentala spöken – på en sekund
Det sistnämnda såg vi i inledningen av den andra perioden.
Alexander Ytterell fick igenom skottet och han träffade mål.
Både Jon Knuts och Tommi Paakolanvaraa skymde Reideborn. Efter 143 minuter sprack hans nolla. Dessutom mål i power play. Dessutom gjorde man matchens första mål. På en sekund spräckte Leksand tre mentala spöken.
Sedan var Leksand det bättre laget under resten av matchen.
Modo?
Ja, bortsett från en okej första period och ett byte i den andra perioden såg det skärrat ut. Nästan krampaktigt.
Efter att hur enkelt som helst fått bestämma premisserna i de två första matcherna, blev Övikslaget plötsligt lite testat. Då fick vi också se varför Modo under hela säsongen varit ett bottenlag.
”Människor det handlar om”
Viljan och önskan att åka ner till Leksand med 3–0-ledning i stället för 2–1 blev ett mentalt spöke. Något också tränare Andreas Johansson erkände inför förlängningen.
Att Modo är ett på pappret bättre lag är det inget tvivel om.
Men hur hanteras den här mentala smällen?
I tisdags dömde jag ut Leksands möjligheter till den där SHL-platsen. Nu blir det i stället en oerhört intressant fortsättning. Leksandsspelarna har visat både för sig själva och inte minst för Modo att det här kan bli en fajt in i det sista.
De har visat att de kan vinna i Fjällräven Center.
De behöver göra det minst en gång till.
Men först: nu väntar ett galet tryck i Tegera Arena på påskafton.
Modo är fortfarande favorit, men Leksand har ännu en gång återuppstått.