”Feminist? Det ska ni fråga min fru...”
Uppdaterad 2016-12-09 | Publicerad 2016-12-07
Många kliade sig i huvudet när nyhetsbomben slog ner:
Peter vem?
Sportbladet åkte till Göteborg för att låta damlandslagets nye förbundskapten presentera sig.
Det blev ett samtal som kom att handla om ord.
Ord som kontinuitet, cynism, naivitet och feminism.
För att reda ut allt fick vi ta hjälp av Peter Gerhardssons fru Linda, före detta fotbollsspelare i Bälinge IF och Malmö FF.
"Doldis tar över efter Pia Sundhage".
Så löd rubrikerna när det stod klart att att Peter Gerhardsson blir ny förbundskapten.
– Jag vet ingenting om honom, jag måste googla, sa exempelvis Emma Berglund.
En snabb googling visar att Gerhardsson gjort det mesta inom svensk fotboll: Spelat i allsvenskan, tränat damlag, herrlag, pojklag, ungdomslandslag, varit både assisterande och huvudtränare.
Det som inte framgår lika tydligt är att 57-åringen faktiskt är en av Sveriges mest välutbildade tränare.
Bara en sådan sak som att han redan i mitten av 2000-talet höll i utbildningen när en ung Mikael Stahre blev elittränare.
Samma Stahre som nu efterträder Gerhardsson i BK Häcken.
Slog ut Sparta Prag
Du har lärt honom allt du kan?
– (skratt) Han lärde nog mig en del också. Jag brukar skoja om att det flesta har gått en ”Steg fyra”-kurs, jag har gått åtta. Även när man är instruktör lär man sig väldigt mycket av deltagarna. Och som instruktör jobbar man två-och-två, jag har jobbat med både Lasse Lagerbäck och Tommy Söderberg. Diskussionerna blir väldigt olika på olika utbildningar, konstaterar Peter Gerhardsson.
Vi träffas på ett café vid Olskrokstorget, och Gerhardsson ser ut som han brukar: Som att han tillbringat natten på en källarkonsert nånstans i Majorna.
Beskrivningen är inte så elak som den kanske låter, Peter Gerhardsson är musiknörden vars skivsamling rymmer 1700 vinyl och 1500 cd.
Han har bott i Göteborg i nästan tio år, och har på den tiden etablerat BK Häcken i högsta serien samt lett laget till ett allsvenskt silver och ett cupguld.
– Den största bedriften var när vi slog ut Sparta Prag i Europakvalet. De hade gått till i semifinal i Europa League under våren, förlorat mot Chelsea med uddamålet. Vi lyckades få 2-2 borta och vinna hemma. Vi spelade en väldigt defensiv fotboll borta, där fick jag skruva på min fotbollsfilosofi. De två matcherna är det största sett till bedrift och prestation, sammanfattar Peter Gerhardsson sina sju år i Hisingsklubben.
Flyttar snart
Snart går flyttlasset hem till Uppsala igen, eller möjligen till Knivsta som ligger ett par mil närmare Stockholm.
– När jag kom till Hammarby som spelare på -70-talet, och sa att jag var från Uppsala, blev jag kallad "Jävla norrlänning". Uppsala som bara ligger sju mil bort. Den mentaliteten har förändrats, säger han.
Flytten från Göteborg är i grund och botten ett önskemål från SvFF:s generalsekreterare Håkan Sjöstrand som vill ha alla förbundskaptener på plats på kansliet i Solna under kontorstider.
Peter Gerhardsson är en lugn och vänlig man, svarar långt och uttömmande på de flesta frågor, ja vi får till och med följa med upp till lägenheten för att titta på skivsamlingen – trots att intervjuer egentligen inte är något han uppskattar.
– Jag håller inte på med det här för att bli känd, för att stå längst fram, utan för att jag älskar fotboll. Som spelare var det väldigt roligt när det skrevs om mig, intervjuer och sådant. Det kan jag väl erkänna. Som tränare har jag inte det behovet men det ingår i yrkesrollen, säger han.
Fotbollsåret 2016 kännetecknas i Sverige av en väldigt stor rörelse på tränarsidan, både i landslag och klubblag, och ingenstans byts det så många tränare som i Stockholmsklubbarna.
Intervjun tar fart där, i ett resonemang om kontinuitet med tanke på att Peter Gerhardsson även var aktuell för Hammarby.
Om man tar Stockholmsklubbarna så har de historiskt sett bytt tränare väldigt ofta. Tror du att det står i vägen för deras möjligheter att utvecklas, att vinna?
– Ja det tror jag. Och det handlar inte bara om tränare, det gäller övriga organisationen också, ledare och styrelse. Spelaromsättning är svårare att göra något, i snitt är en spelare bara två år i samma klubb. Kontinuitet på spelarsidan är nästan omöjligt, då blir kontinuiteten på ledarsidan desto viktigare.
– AIK som ni skrev om nu är ytterligare ett exempel på att det är rörigt. Jag tror att arbetsmiljön blir väldigt svårhanterlig när det hela tiden byts folk. Fotbollen har blivit en enorm business, tidigare kom ledarna från fotbollsrörelsen, nu kommer de från en supporterkultur eller en sponsorkultur, och har kanske inte alltid förståelse för vad fotboll faktiskt handlar om. Jag tror inte att det är någon fördel.
Hur nära var du Hammarby?
– Jag bestämde mig för att sluta i Häcken redan förra sommaren (2015) men precis som ett rockband ville jag ut på en sista turné. Då tänkte jag att jag nog blir kvar i allsvenskan, säger Peter Gerhardsson.
”Kom ganska sent”
Han fortsätter:
– Det är dumt att förneka att Hammarby var en av de klubbar jag diskuterade med men hur nära det var tycker jag är ganska ointressant. När damlandslaget hörde av sig blev det spår ett. Då föll alla andra alternativ. Jag blev hedrad.
Det var inget jobb du sökte, förbundet kom till dig?
– Ja men de kom ganska sent. Jag behövde bara ett dygn att bestämma mig på. Jag kände direkt att det gav ny energi.
Var tjänar man bäst: Som allsvensk herrtränare eller som förbundskapten för damerna?
– Det är nog olika tror jag…
…jo men fick du gå upp eller ner i lön?
– (skratt) Det vill jag inte prata om.
Du tjänar mer nu?
– Det får vi se. Listorna kommer sedan så det går väl att googla. Ekonomin var ändå inte avgörande utan det är ett hedersuppdrag, säger Peter Gerhardsson.
Det har bara gått en vecka sedan utnämningen blev offentlig, och jag är nyfiken på hur Peter Gerhardsson reagerade på reaktionerna?
– Det var större än jag hade förväntat mig. Fler än jag trodde som hörde av sig. Det är väl bra?
Visst. Något negativt?
– Inte vad jag kan påminna mig om. Men blir det för mycket positivt är det alltid någon som ska tycka annorlunda. Så det kommer väl. Men jag har varken Facebook eller Twitter, jag har bara en mobiltelefon. Min fru har Twitter, hon brukar ropa till om det är något som är anmärkningsvärt åt något håll.
Frun är dina tentakler i sociala medier-djungeln, alltså?
– Ja, och jag tror att hon skyddar mig ibland. Men det har varit väldigt få tillfällen och väldigt lugnt.
Nu får du en betydligt mer exponerad roll än du haft tidigare, du ska inte ta hand om de här bitarna själv så att din fru slipper?
– (skratt) Jag vet inte. Jag tror det tar mycket tid. Vi hade uppe det i Häcken, att vi tränare skulle twittra för att öka intresset. Det blir väl en dialog med nya arbetsgivaren. Jag kan sträcka mig till att ha en musikblogg.
”Silvia Neid, kanske?”
Kommer du att sköta musiken i omklädningsrummet inför matcherna?
– Nej. Jag provade det tidigt i karriären att alla spelare skulle spela in en låt till ett blandband, ett kasettband, som rullade inför matcherna. En kille, Staffan Roos, pluggade till ornitolog samtidigt. Så efter en bra Led Zeppelin-låt kom där plötsligt en fågel som pep i en och en halv minut. Den var alltså på vårt matchband. Sedan dess har jag gett upp det där, det får spelarna sköta själva.
– Jag kommer inte ihåg vad det var för en fågel men den var inte tempohöjande direkt.
En del damspelare uttryckte förvåning när du presenterades, de vet inte vem du är?
– Nä men om du hade frågat mig för ett år sedan skulle jag inte heller bettat på mig själv. Jag hade satt den hundringen på någon annan.
Vem?
– Ja, jag var nog för dåligt insatt då men ibland plockar man ju från andra landslag…så Silvia Neid, Tyskland, kanske?
Borde inte landslagsspelare veta vem du är?
– Nä, jag tycker inte det är konstigt. De lever sina fotbollsliv. Om jag frågar Martin Ericsson (BK Häcken) vem Stellan Karlsson i Piteå är så har han inte en aning om det. Man lever ganska mycket i sin egen fotbollsvärld. Jag har till exempel varit väldigt inne i allsvenskan, jag hinner inte ens med superettan, jag har varit jättedålig där.
Om vi tittar på svensk fotboll senaste åren är det just Peter Gerhardsson (tillsammans med Östersunds FK:s Graham Potter) som tydligast har satt en spelidé som skiljer sig från normen. Bland annat därför känns Gerhardsson, sina 57 år till trots, ständigt som något av en "coming man" inom svensk fotboll.
Målsättningen är att utveckla en mer passningsorienterad fotboll även i damlandslaget, säger han.
– Om du har en mental förmåga, en tro på att vi kan spela oss ur situationer på planen, så behöver vi inte vinna bollinnehavet med 70-30 i varje match. Då kan vi ha ett vasst omställningsspel mot bättre nationer också men jag tror inte på att bara skicka iväg bollen.
Utveckla?
– Det var det första vi började jobba med i Häcken: Våra innerbackar fick inte skicka iväg bollarna.
De fick inte rensa, alltså?
– Inte på träningarna. I match ska de fatta egna beslut. Jag gillar spelare som fattar beslut. Spelare som vågar fatta beslut, och som sedan står för besluten. Då måste mitt ledarskap tro på att det är spelarna som fattar besluten. Det finns tränare som ska styra laget med joystick men jag har spelat fotboll själv, jag vet att man måste fatta besluten på planen själv. Då måste det finnas ett förtroende från tränaren att de får göra det.
”Absolut viktigaste”
Om det blir rätt eller fel är alltså oväsentligt, det viktiga är att spelare fattar ett beslut som de sedan kan motivera?
– Exakt! Det absolut viktigaste blir sedan återkopplingen till spelaren. Varför de gör si eller så. Det blev fel men han hade ett svar. Det är det stora för mig: Att få spelare att fatta sina egna beslut, och sedan stå för dem.
Drivs du mer av de här utvecklingsfrågorna än att göra resultat?
– Jag tror att det hänger ihop. De som känner mig vet att när det handlar om att tävla är jag mycket mer vinnarskalle än vad som kanske märks utåt. Det kan du fråga min fru om. Eller nä gör inte det förresten.
Många har uppfattningen att det är väldigt stor skillnad på att träna ett damlag jämfört med ett herrlag men är det verkligen det? Min bild är att det är ungefär samma uppvärmningar, samma övningar, samma taktiksnack och så vidare.
– Jag tror inte att det blir någon större skillnad. Jag såg Sverige mot Iran nu precis. Magdalena Eriksson nickade in tre mål. De nickarna, det kan jag säga, har vi inte varit i närheten av i Häcken på flera år. Från tillslaget in till nickarna…när man ser sådana mål förstår hur mycket som hänt och vad som händer vad gäller utvecklingen.
I Göteborg denna tisdag handlar löpsedlarna om att Pia Sundhage har utsetts till ”Årets Göteborgare”, och tanken slår mig plötsligt: Undrar om man behöver vara feminist för att bli förbundskapten?
Jag är egentligen ute efter om SvFF ens ställer den frågan vid anställningsintervjun men att svaret på den frågan är nej framgår tydligt under intervjun med Peter Gerhardsson.
Är du feminist?
– Jag vet inte riktigt. Jag vet inte vad sådana ord…, säger Peter Gerhardsson och tvekar:
– Så här: Jag googlade fram cynisk, det är ett ord som används mycket inom herrfotbollen, man ska vara cynisk. Googla på det får du se. Den första cynikern var en person som bodde i en grotta och ansåg att endast han själv hade rätt. Hur kan man använda ett sådant ord i fotbollen? Att det är bra att spela en cynisk fotboll? Det innebär, vad jag förstår, att man inte litar på någon annan än sig själv.
Peter Gerhardsson funderar:
– Jag måste googla vad feminist är, eller så får jag fråga Linda. Bättre du frågar henne förresten, fråga min fru: ”Är han feminist?”.
Okej, vi går och frågar henne.
– Det kan vi göra. Jag kommer inte ihåg riktigt men…har inte Ulf Lundell sagt att han är feminist? Att det ska vara lika betalt för samma arbetsuppgifter är ju självklart, det är självklara saker. Sedan är inte dam- och herrfotbollen det men det beror ju på att det finns andra ekonomiska aspekter i det hela.
Peter Gerhardsson stannar upp igen:
– Jag har respekt för ord, man ska inte svara på saker om man inte vet exakt vad de står för. Så mycket kan jag säga, att jag är ingen cyniker för det har jag googlat fram. Då kallas jag naiv i stället, men det är jag inte heller, för det innebär att man inte vet vad man gör, om man googlar på det. Jag vet vad jag gör, och jag hoppas att spelarna vet vad de ska göra. Jag använder de orden, cynisk och naiv, i genomgångarna ibland. Det är två ord som egentligen inte ska finnas i fotbollen, säger Peter Gerhardsson.
Innan vi går för att ställa kontrollfrågan till Peter Gerhardssons fru Linda Blom, 40, som själv spelat fotboll i damallsvenskan med Bälinge, Malmö FF och Djurgården, tar jag fram Wikipedias definition av feminism för att läsa upp den för Sveriges nye förbundskapten:
”Det är självklarheter”
”Feminism är en samling rörelser och ideologier vars målsättning är att kvinnor ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män och där feminismen verkar för kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter”.
– Ja men det är jag ju i så fall. Det är klockrent.
Vi behöver inte fråga din fru längre?
– Nä, det är självklarheter.
Det är självklarheter men samhället är inte alltid feministiskt. Titta bara på en sådan sak som träningsplaner i olika kommuner, hur mycket tider får flicklagen i förhållande till pojklagen, det finns ingen rättvisa där, därför behövs en feministisk kamp.
– Självklart. Men jag lärde mig en sak av gamle förbundskaptenen Lars ”Laban” Arnesson, han sa något om att ”Ska du ha en åsikt, måste du också ha en insikt”. Jag försöker ha en känsla vad det handlar om innan jag uttalar mig. Jag kan inte allt, jag har fotboll och musik som mina stora saker. Där är jag envis, där ger jag mig inte, men jag gillar när man diskuterar och kan mötas. Jag kan uppleva att samhället ibland blivit precis tvärtom, nästan att man har åsikter men inte behöver ha insikter, säger Peter Gerhardsson.
Samtalet är över men vi ska spela in ett tv-inslag i familjen Gerhardssons lägenhet också. Här träffar vi sonen Casper, 3, som virvlar runt i en Häcken-tröja, och så frun Linda då som till slut får svara på den här intervjuns 48 000-kronorsfråga: Är Peter Gerhardsson feminist?
Först tvekar hon men säger sedan med ett skratt:
– Han har blivit det till slut, tack vare mig.
1 augusti 2017 tar Peter Gerhardsson, 57, över som förbundskapten efter Pia Sundhage. Fram till dess ska han bland annat vara pappaledig på halvtid. När han presenterades för en vecka sedan var det en del landslagsspelare som inte visste vem han var, ännu mindre vad han stod för.
I dag kan vi konstatera följande:
Peter Gerhardsson tror på kontinuitet, han vill ha spelare som tar egna beslut, han är varken cynisk eller naiv men han är feminist.
Han blev det över en intervju.