Varför gnäller inte alla petade stjärnor i MFF?

Johan Flinck

MALMÖ. Landslagsspelare petas.

Stjärnor bänkas match efter match.

Veteraner sätts på läktaren.

Men varför gnäller aldrig någon i MFF?

Malmö FF har förmodligen i år den bästa truppen allsvenskan sett under 2000-talet, kanske någonsin om man ska se till kvaliteten på spelare 16 till 22.

Truppen är sprängfylld med stjärnglans, kvalitet och erfarenhet.

Men det betyder också att Henrik Rydström tvingas sätta spelare på bänken och läktaren som hade gått in i startelvan, och till och med varit nyckelspelare, i de flesta andra allsvenska topplag – precis som förra året.

– Det är vår största utmaning, säger Rydström.

Ändå gnäller inte någon av spelarna i MFF. Inte utåt i alla fall. Det blir aldrig längre några rubriker i media från besvikna spelare som kritiserar Rydströms laguttagning eller ”hotar” med att lämna om de inte får spela.

”Det måste gnissla”

Varför?

Vi frågade tre nyckelpersoner i MFF.

Rydström pekar på, och hyllar, hur spelare som Ismael Diawara, Sören Rieks, Martin Olsson och Oscar Lewicki på ett osjälviskt sätt stöttade spelaren som fick spela på deras position i fjol och accepterade att oftast börja på bänken.

– De satte nivån på ett jävla bra sätt. Det blir svårare för andra (att gnälla) då, säger han.

– Men med det sagt så vill jag inte ha en lycklig samling spelare som bara sitter och sjunger och håller varnadra i händerna. Det måste gnissla och vara lite fajt. Jag förväntar mig inte att de som inte får starta ska tycka att jag är världens bästa tränare för det kommer de inte att tycka. Men om de inte sätter laget främst när det väl kommer till kritan vet de också att i så fall kommer de inte vara kvar här så länge, då hittar vi lösningar till dem.

”Klubbarna övervakar bättre”

Anders Christiansen tror och hoppas att det är en konsekvens av en sund kultur.

– Jag tror att alla spelare har en acceptans för att nu spelar vi i Malmö och vi hjälper laget. Laget måste vara bra för att man själv ska vara bra. Alla köper in sig på det. Alla respekterar varandra och framför allt har vi en sund hierarki i truppen. Oavsett om man spelat mycket eller lite, är gamma eller ung, så känner man sig delaktig i framgången, säger den danske veteranen.

Pontus Jansson tror sig se en förändring inom elitfotbollen generellt. Man gråter inte ut i media längre.

– Det har blivit en kultur där man hanterar det bättre och tar det internt. Det är mindre ”snacka ut” i media numera. Klubbarna är med och övervakar på ett bättre sätt. Tränarna är också bättre på relationer och att förklara för spelarna i dag än förut, säger lagkaptenen.