Kalmars Jesus ska frälsa laget
Uppdaterad 2018-08-07 | Publicerad 2008-11-09
Han frälste Kalmar från tredjeseriens helvete
Kalmar FF var på väg ned i division två år 2000.
Då steg han fram – Frälsaren.
Sedan dess är han Jesus för alla KFF-fans – och nu är han framme vid sina drömmars mål.
– För mig som är egen produkt, har halva släkten på läktaren, alla vänner, gamla tränare, lagkamrater på matcherna så vore ett SM-guld större än ett VM-guld, säger Joachim Lantz.
För kvinnorna är Joachim Lantz, 31, känd som Fotbollsfruns (Bloggdrottningen Malin Wollin) sambo.
För männen i 0480-området är han kort och gott Jesus. En kultspelare som Kalmarklacken på Sektion E har en speciell relation till.
– Vem som är mest känd av oss? Här i Kalmar får jag nog säga att många känner igen mig, många älskar ju fotboll i den här staden och kommer gärna fram och hejar. Men ute i Sverige är det nog betydligt fler som vet vem Malin är.
Som Fotbollsfrun bloggar Malin om det mesta och skapar ständigt debatt, och sambon Joachim Lantz vardagliga fotbollsliv blir därmed än mer offentligt.
– Jag kollar dagligen igenom det hon skriver. Fungerar väl lite som en moderator och ber henne plocka bort inlägg om det kännas helt fel. Men jag är nog väldigt tålig och har väl bara bett henne radera två–tre inlägg under de senaste två åren.
”Var inte avundsjuk”
Joachim Lantz har som fotbollsspelare gått den långa vägen utan att ha varit i närheten av att göra pojklandskamper eller ens blivit uttagen i Smålandslaget. Med andra ord var det bara i Småland ett 40-tal spelare födda 1977 som rankades före Joachim Lantz. Vad dom gör just nu? Ingen av dem lirar allsvenskt i alla fall...
Om han gick på fotbollsgymnasiet som dessutom finns på den skolan han gick på i Kalmar?
– Nä. Jag sökte inte ens, och vet inte om jag hade kommit in. Jag gick in för mina studier och var inte speciellt avundsjuk på mina lagkamrater som körde dubbla pass. När eftermiddagsträningen kom var de ju helt slut, säger den 195 centimeter långe mittbacken.
Stod i klacken
Lantz är en så kallad ”late bloomer” och numera en av få allsvenska spelare som både har ett civlit jobb ”jobbar som miljökonsult alla lediga tider 08.00–17.00” och har gjort lumpen. Att han dessutom i tidiga tonåren även stod i KFF-klacken på den gamla norra träläktaren har gjort han fått en kultstämpel över sig som inte går att tvätta bort. Sedan var det ju också det där målet han gjorde på Bollspelaren i Norrköping 2000 mot IF Sylvia. Då när Kalmar FF var på väg ned i det svarta hål som kallas division två.
– Jag minns det väl. Varför? För att det är så många som vill prata om det. Varken jag eller fansen glömmer det målet.
Ordnade räddningen
Kalmar FF var inne i en negativ spiral som inleddes när Nanne Bergstrand valde att göra klart med Helsingborgs IF under sommaren 1999. KFF rasade på mindre än ett år från toppen till Allsvenskan till botten av Superettan. Och med en och en halv match kvar var laget även ur Superettan – men då steg han fram. Den dom numera kallar Jesus.
– De sista tre matcherna det året var jag ordinarie på topp med Daniel Mobaeck. Och i slutet av matchen när det stod 2–2 lyckades Mobaeck fånga upp en dåligt slagen inspark och nickade ned bollen i djupet. Jag kom fri från 30–35 meter och var inte alls van vid sådana lägen. Jag hade mycket tid att fundera och minns att jag sköt tidigt och ville bara ha den så långt ifrån målvakten som möjligt. Att den stegrade sig mot krysset var väl inte riktigt meningen, säger Lantz om 3–2-målet på Sylvia som dessutom helt plötsligt i praktiken betydde nytt kontrakt eftersom även konkurrenterna i botten tappade sin ledning.
Året efter tog sig sedan Kalmar FF tillbaka till finrummet, allsvenskan.
– Det är ju omöjligt att spekulera i det, men en del hävdar att vi hade fått det mycket tufft utan det målet. Att ramla ur två serier i rad kan slita sönder vilka drömmar som helst, säger Joachim Lantz.
Men kan bara ett mål få en halv stad att kalla en Jesus?
– Nja, jag hade längre hår och har alltid varit lätt skäggig. Man kan väl säga att jag var mer ”porträttlik” Jesus på den tiden, säger han och skrattar.
Mer värt än VM-guld
Att ha gått hela vägen från sexårig pojklagsspelare i Kalmar FF till att i eftermiddag kunna bli svensk mästare är något som Joachim Lantz värdesätter hur högt som helst.
– Har man gått igenom alla steg som finns i en förening för att sedan ha chansen att ta guld så är det nog speciellt. Jag har ju spelat cuper som Bullerby Cup, Barometern Cup och lirat mot alla lag här runt omkring som Mörblånga, Trekanten och Lindsdal. Helt plötsligt så har jag chansen att nå guldet, ett SM-guld. Det är en fantastisk resa och ett SM-guld skulle betyda mer för mig än ett VM-guld , säger Joachim Lantz.
Frun rasar inte
Du bor ju själv i Kalmar, kommer även dina tre barn att spela för Kalmar FF om några år?
– Tjejerna kan ju inte göra det eftersom föreningen inte har någon tjejverksamhet.
Vad säger Fotbollsfrun om det egentligen? Har hon inte ”rasat” över det?
– Nä, inte ännu. Hon är nog inte tillräckligt intresserad av fotboll för att göra det.
Men din son kommer att börja där och gå i dina fotspår?
– Jag är inte helt säker på det. Jag tycker man ska spela där man har sina kompisar, i den föreningen man har närmast till och i det här fallet kan det mycket väl bli IFK Berga om han nu väljer att spela fotboll. Är man bara bra nog hamnar man till slut ändå i Kalmar FF.
Jesus har talat klart för den här gången.
Nu ska han ”bara” gå ut och spela hem sin moderklubbs första SM-guld.
För en Frälsare sviker väl aldrig?