”Ville spy rakt ut – fansen ger mig glädje”

Björn Paulsen om kärleken till klubben: ”Inget ego”

Per Bohman

Det räckte med två matcher.

Nu är Björn Paulsen på god väg att bli en kultspelare i Bajen.

– Det kanske beror på att jag alltid vill hjälpa laget. Jag tänker inte på mig själv och bryr mig inte om mitt eget ego. Jag vill bara vinna med Hammarby, säger dansken inför derbyt mot AIK.

Det långa, ständigt blötlagda håret ligget tätt bakom öronen och skägget är sympatiskt slitstarkt. Han ser ut som en mix av Jesus och en viking. Björn Paulsens utseende andas alltså uppoffring.
Ett väderbitet yttre som gifter sig väl med 25-åringens spelstil. Paulsen springer mest, tacklar hårdast och vinner flest nickdueller i Hammarby. På blott två allsvenska matcher har han hunnit visa upp några av de nyckeldrag som vi brukar identifiera hos kultspelare.

– Det är Hammarbys publik som ger mig mer energi. Den ger kraft och gör att jag kan springa ett par minuter till. Efter matchen mot Kalmar var jag så trött att jag ville spy rakt ut. Supportrarna ger mig en svårbestämd känsla av glädje: du ler bara och tänker inga dåliga tankar. Du vill göra allt för att de ska heja på dig.

Varför tror du att supportrarna redan tagit dig till sina hjärtan?

– Jag vet inte, men... jag fokuserar på att jobba hårt. Supportrar gillar nog det. Det kanske också beror på att jag alltid vill hjälpa laget. Jag tänker inte på mig själv och bryr mig inte om mitt eget ego. Jag vill bara vinna med Hammarby. Om de gillar mig för det: perfekt!

”Ganska tunn trupp”

Det finns ytterligare ett karaktärsdrag som vittnar om en djupt laglojal person. Paulsen är en av allsvenskans mest flexibla spelare. Dansken behärskar alla positioner bortsett från målvaktsposten och har testat samtliga på elitnivå. 25-åringen förkroppsligar begreppet hjälpgumma.

– Det var därför jag plockade in honom till Hammarby. I Björn får jag en spelare som kan göra ett gott jobb nästan överallt, vilket är nödvändigt i vår ganska tunna trupp, säger tränaren Jakob Michelsen.

Hur kommer det sig att du är så flexibel?

– Jag har alltid varit det. Som ung var jag anfallare. Sen skickades jag ner på mittbacken på grund av skador och avstängningar. Det gick bra, men då blev det problem på yttermittfältet – och då fick jag spela där i stället. Så har det varit genom min karriär.

Hur ser du på det?

– De vet väl att jag gör ett bra jobb. En tränare kan flytta på mig och vet att jag kommer göra mitt bästa. Och jag skulle aldrig klaga: det är bara att göra sitt bästa på det sättet man kan.

”Ska handla om fysik och kamp”

Efter en inledande – och ganska svag – start som mittback i Hammarby har Jakob Michelsen nu placerat honom som central mittfältare. Där bidrar han med löpstyrka och ett köttigt duellspel.

– Jag ska försöka ta alla dueller jag kan. Men också hjälpa vår ensamma anfallare med understöd och löpningar. Det är min fysik och mitt duellspel bredvid – till exempel – mer kreativa spelare som Kennedy och Serge-Junior. Michelsen gillar att jag kan spela på många positioner, men jag hoppas att jag får stanna i den här i åtminstone några matcher innan de byter igen, säger han och skrattar.

Mot AIK ställs ni mot ett spelskickligt, men vad gäller det fysiska ganska tunt tremannamittfält.

– Vi har pratat om att vi ska försöka få matchen att handla mycket om fysik och kamp. De packar laget centralt med tre killar och så anfallare som gärna droppar ner. De har ju knappt några yttrar. Kan vi stänga igen där centralt – jag och Johan Persson – så har vi en stor fördel.

helskärm

Hammarby har som ambition att föra spelet med bollen på backen under Michelsen, men det tydligaste anfallsvapnet under de första omgångarna har varit singlande lyror mot en framstormande Paulsen. Han kämpar sig ofta upp i straffområdet och vinner de flesta nickduellerna.

”Jag lirar Counter-Strike”

– Om det är ett bra inlägg så vet jag att mina chanser är goda. Jag har gjort det så många gånger i livet att min tajmning helt enkelt funkar. Det är också något jag tränar mycket på. Arnor Smarason slår hela tiden inlägg till mig på träningarna.

Kan det inte vara frestande att utnyttja dig för mycket?

– Jo, och det har vi pratat om. De första två matcherna har det blivit så. Egentligen vill vi ju spela, men det är ofta enklare att sätta upp en boll på mig och jobba på min skarv. Men jag tycker att våra andra spelare ska utnyttja ytorna som uppstår när jag drar på mig mycket bevakning högre upp i banan. Det måste vi lära oss.

Nog om Paulsens personlighet på planen. För vem är egentligen mittfältskrigaren med lejonmanen utanför sidlinjen?

Svaret: en datornörd.

– Haha, ja. Det stämmer. Jag lirar spelet Counter-Strike och tittar även ofta när proffsen spelar. I laget finns det ett gäng som hejar på det bästa laget i Sverige (Nip), men jag hejar på danskarna (Fnatic).

Spelar med lagkamraterna

För Paulsen är det en helt nödvändig sysselsättning:

– Det bryter av från fotbollen. Jag spelar med många kompisar som inte är intresserade av fotboll. Det är skönt att få slippa den lite och tänka på något annat.

Hur ofta spelar du?

– En timme om dagen. Eller snarare: två-tre timmar om dagen. Det beror på vilket humör min sambo är.

Han räknar upp ett gäng andra spelare i laget som delar intresset: Richard Magyar, Tim Markström och Fredrik Torsteinbö, nämner ett Internetcafé i Stockholm som verkar bra och vilken bana i Counter Strike han gillar bäst (Inferno).

Vem är bäst?

– Jag, såklart.

FEM SNABBA FRÅGOR TILL EN STOCKHOLMSDERBYDEBUTANT

Vad har du för egna derbyminnen?
– Jag har egentligen inga riktiga erfarenheter från derbyn. I Danmark finns Bröndby mot FC Köpenhamn, men det går inte att jämföra med Stockholmsderbyn. Jag har suttit och vevat ett gäng klipp på Youtube och det verkar ju helt galet. Nu vill jag själv vara med!

Hur ser du på AIK?
– De spelar 5-3-2 och är riktigt starka i det systemet.

Vilken spelare är bäst i AIK?
– Jag känner till Kristoffer Olsson sedan tidigare. En riktigt bra spelare, även om han är ung. Visst, han platsade kanske inte i FC Midtjylland men det berodde nog mest på att han inte hade tillräckligt med hår på bröstet än.

Varför tror du att fansen snabbt fattat tycke för dig?

– Det kanske beror på att jag alltid vill hjälpa laget. Jag tänker inte på mig själv och bryr mig inte om mitt eget ego. Jag vill bara vinna med Hammarby

Hur ser du på rivaliteten i Stockholm?

– Den är enorm. Det finns inget som liknar den i Danmark. Här verkar folk bry sig – på riktigt. Som jag förstår det är derbymatcherna nästan viktigare än hur det går i tabellen. Vi måste visa supportrarna att vi bryr oss och att vi kämpar för dem.