”Jag kan bara göra mitt jobb så får folk peka ut vem de vill”
Uppdaterad 2018-07-31 | Publicerad 2012-03-10
Roy Hodgson bjuder in mig till sitt kontor och det första jag ser på skrivbordet är en liten blågul kalender från Svenska Fotbollförbundet.
Så vi börjar väl där:
Kommer Roy att bli den andre svenskspråkige förbundskaptenen i Englands historia?
Inte en chans, säger ni.
Njaa, det är kanske inte så långt borta som ni tror. Blotta tanken är inte så fjärran som när ”svenske Roy” tvingades lämna Liverpool efter ett förhållande som luktade tonårsflirt: den riktigt djupa kärleken inträffade aldrig.
Nu mår Hodgson desto bättre. Nu sitter han i guldsits. Nu är han, skulle jag tippa, minst lika nöjd med fotbollslivet som när han trollade med Fulham och var kung i allsvenskan.
West Bromwich Albion har vunnit tre raka matcher i Premier League, är på säker mark i tabellen och tros på allvar ha möjlighet till poäng mot Manchester United borta i morgon.
Roy Hodgson är stekhet igen och har tajmat det hela perfekt. I ett läge där England svävar i ovisshet om sin blivande förbundskapten sitter han plötsligt med väldigt starka kort på handen.
Tänk efter:
Engelska FA vill helst ha en engelsman. Överst på listan står Harry Redknapp. Men Tottenham vill att Redknapp stannar, och Harry själv har sett rätt sliten ut efter alla spekulationer – och dåliga resultat – på sistone. Ingen vet hur dom där förhandlingarna kommer att fortgå.
Drömnamnet, trots att han är utlänning, är José Mourinho. Men han har – åtminstone utåt – deklarerat att han inte är intresserad av att ta hand om England. Dessutom skulle inte FA ha råd.
Mot bakgrund av detta har Roy Hodgson, 65 nästa gång, seglat upp som en fullt tänkbar kandidat. Engelsk expertis tror att han är en av endast tre på FA:s ”shortlist”. De inser att man inte kan avfärda en man som sitter inne med all världens erfarenhet, fotbollsutbildning, mediakompetens och språklig briljans.
Så jag frågar honom på ren svenska, denna fredag på WBA:s träningsanläggning i Walsall:
Blir det du, Roy? Blir du den andre allsvenske tränaren, efter Svennis, som tar över England?
– Ha! Först och främst måste jag bli tillfrågad. Jag har inte hört ett ljud. Det enda jag kan säga nu är att jag är smickrad över att vara aktuell. Det är kul att vara uppmärksammad. Jag känner mig glad.
Hur bedömer du chansen?
– Hela frågan är en bra affär för bookmakers just nu. De som satsar på mig kan möjligen vinna pengar. Eller förlora dem.
”Jonas är extraordinär”
Men hur gärna vill du?
– Jag intar en neutral position. Jag mår bra. Jag trivs i West Bromwich. Jag är rädd att säga nåt som kan misstolkas. Det enda som är tråkigt är att England satt sig i den här situationen så nära inpå EM-slutspelet. För mig handlar det bara om att göra mitt jobb nu, sen får alla andra peka ut vem de vill. Jag ligger lågt.
Snart ålderspensionär, utgående kontrakt i juni...ambitionerna nu?
– Jag har kanske ingen lust, vid min ålder, att fortsätta slåss för nytt kontrakt varje år. Samtidigt är jag inte desperat efter titlar, troféer eller ett jobb i en Champions League-klubb. Jag har gått igenom allt det där. Jag behöver inte bevisa nåt. Men det vore trevligt att träna en klubb som kunde ge ekonomiska garantier och satsa optimistiskt. Jag hoppas West Bromwich vill göra det nästa säsong. I så fall finns det ingen anledning för mig att flytta härifrån.
Jag pratade med Jonas Olsson nyss. Han antydde att hans framtid kanske avgörs av om du stannar eller inte. Går du, så går nog han.
– Det är en komplimang. Jag kan vända på saken och säga: får jag en garanti att duktigaste spelarna i klubben stannar, då gör nog jag det också. Och till den gruppen hör ju Jonas.
Ja, han är i kanonform nu. Tar han ner Wayne Rooney på Old Trafford i morgon?
– Vi fick ju oavgjort där i fjol och gjorde en helt jämn match mot United i höstas. En sån som Jonas är jag aldrig orolig för. En professionell spelare och kille i alla avseenden...extraordinär! Kvalitét rakt igenom, bra inställning till jobbet. Jag har sett honom bli bättre och bättre, och det har hjälpt honom som spelare att inte behöva slåss för livet kring nedflyttningsstrecket.
Kan du se honom och Olof Mellberg hålla tätt mot England den 15 juni?
– Det blir mycket intressant. Jag ger Sverige en god chans att ta poäng i den matchen.
– Det var tråkigt för svenskarna att Majstorovic blev skadad, men desto roligare för Jonas att få chansen. Han har väntat länge på den. Jag har sett det där fenomenet förr, speciellt bland försvarsspelare, att suveräna killar tvingas vänta flera år i bakgrunden eftersom det redan finns en inkörd stomme i ett lag. Jag hade Janne Möller som målvakt i Malmö och ansåg honom som klart bäst i landet, men han fick ju sällan spela i landslaget. Sverige tyckte tydligen det var viktigare att Thomas Ravelli fick sina 120 landskamper.
”Sverige har bra chans mot England”
Kan jag skriva att du tror på svensk seger?
– Nej, det är för mycket som kan hända. Ett enda märkligt domslut, en tveksam straffspark...det är ofta bara en liten grej som avgör en match i ett EM-slutspel. Gruppspelet är som tre cupfinaler. Och det kan räcka med att en enda spelare saknas i startelvan. England kommer att vara avsevärt sämre utan Rooney. Sverige ska vara tacksamt över att de slipper honom. Samtidigt...om Sverige har Ibrahimovic skadad då...det är lika illa för dem.
– Jag har i alla fall sett svenskarna göra så många bra matcher mot England genom åren, ända sen Terry Butchers blodiga fight...var det 1989?...att jag fattar hur tufft det blir för England i Kiev. De kommer att ha stor respekt för Sverige. Och Sverige kan luta sig mot en bra statistik i tävlingsmatcherna.
”Läser inte tidningar”
Bra koll på Sverige, annars?
– Ja. Jag följer alla resultat och kollar alla laguppställningar via internet. Tidningar läser jag däremot inte, varken engelska eller svenska. Jag vill påstå att jag får veta vad jag behöver om svensk fotboll från andra källor.
Vänner kvar från åren i Halmstad, Oddevold, Örebro och Malmö?
– Oh, ja. Tyvärr är jag dålig på att höra av mig, och det smärtar mig lite. Det skulle vara trevligt att ha flitigare kontakt, men jobbar man som manager i Premier League...jag tror de förstår hur mycket jag har att göra. De vet nog ändå att jag inte glömt dem.
Den här dan, till exempel, sitter Roy i evighetslånga presskonferenser. Först med tv. Sen med de engelska dagstidningarna. Sen med söndagstidningarna. Sen med radion. Det tar timmar, och det är delvis hans eget fel eftersom han ger långa svar och pratar och pratar tills alla blir nöjda/utmattade.
När alla gått hem pekar han på min snusdosa och säger ”vissa av spelarna jag hade i Sverige såg inte kloka ut med det där under läppen”.
Sen var det sittning på kontoret hos Englands kanske blivande förbundskapten, och det sista Roy sa när jag gick var:
– Hälsa min kompis Mats Olsson på Expressen.
Härmed framfört. Sånt måste man bjuda på.
HODGSONS 21 KLUBBAR
I en exklusiv intervju med Sportbladet berättar Roy Hodgson om Jonas Olsson, åren i Sverige och spekulationerna om att bli Englands nye förbundskapten till EM.
Maidstone United (assisterande tränare 1971-1972)
Carshalton Athletic (1976)
Halmstad (1976-1980)
– En av de största överraskningarna inom svensk fotboll. Hodgson tog ett bottentippat HBK till två ligatitlar, 1976 och 1979.
Bristol City (1980-1982)
Oddevold (1982)
Örebro (1983-1985)
– Tränaren var tillbaka på svensk mark men nådde inte samma höjder hos närkingarna.
Malmö FF (1985-1990)
– Men i Skåne blev det supersuccé. De himmelsblå tog fem raka ligatitlar mellan 1985 och 1989. Även två cuptitlar, 1986 och 1989.
Neuchâtel Xamax (1990-1992)
Schweiz (1992-1995)
– Tog landslaget till både VM och EM.
Inter (1995-1997)
– Efter en dålig start i klubben lyckades han förvandla italienarna och föra dem till Uefacupfinal 1997.
Blackburn Rovers (1997-1998)
– Tog klubben till Uefacupen.
Inter (1999)
Grasshopper (1999-2000)
FC Köpenhamn (2000-2001)
– Även i Danmark gjorde engelsmannen omedelbar succé. Ligatiteln 2001 var klubbens första på åtta år.
Udinese (2001)
Förenade Arabemiraten (2002-2004)
Viking (2004-2005)
– Tog klubben till Uefacupen 2005.
Finland (2006-2007)
Fulham (2007-2010)
– När han kom kämpade Londonklubben för att hålla sig kvar i Premier League. När han lämnade hade de besegrat Juventus, Sjaktar och Basel på vägen till finalen i Europa League 2010.
Liverpool (2010-2011)
West Bromwich Albion (2011-)