”Vi vet inte hur IFK 2016 ser ut”
Publicerad 2016-04-17
Fem heta punkter från IFK Göteborg–Kalmar FF
GÖTEBORG. Sebastian Erikssons demoner är under kontroll – mittfältaren leder sitt lag med crossbollar och stark, men balanserad attityd.
Men hur mår IFK Göteborgs lag i stort?
Efter 1-1 mot Kalmar FF är frågan högst befogad.
1. Sebastian Eriksson har landat
I fjol ville Sebastian Eriksson så mycket och hade svårt att hantera den mentala anspänningen. Han var som en öppen bok: galet glad efter ett lyckat avslut, ledsen med sänkt huvud efter en misslyckad matchinledning. Tvivlande ibland, ofta arg, en hemvändande stjärna som inte kunde leva upp till kraven.
I år har Sebastian Eriksson börjat om. Tiden utanför startelvan förra säsongen gjorde, vad det verkar, gott.
Mot Kalmar FF var det Sebastian Eriksson, tills han haltade ut med vad som sannolikt vara kramp, som höll ihop IFK.
Han gjorde det med gediget försvarsarbete, väl avvägda crossbollar och längre djupledspass.
Efter 23 sekunder satte han sin första längre boll som gav Gustav Engvall chans till ett tidigt ledningsmål, men anfallaren träffade stolpen.
Det kom flera längre alternativ från Sebastian Eriksson, men det var också han som i början av första serverade Tobias Hysén, som nickade ner till Gustav Engvall (miss igen).
Mellan de offensiva passningarna agerade han som en ledare. Han droppade ner mellan Hjalmar Jónsson och Mattias Bjärsmyr och hjälpte till i uppspelsfas, han agerade men överreagerade inte när det gick emot honom, han manade på sina lagkamrater, skavde på motståndare och var ute vid sidlinkjen hos tränaren Jörgen Lennartsson för att hämta direktiv samt resonera.
En mogen Sebastian Eriksson gjorde det mesta rätt. Det gjorde inte alla andra i IFK.
2. När ska Engvalls form infinna sig?
Gustav Engvall sliter med målformen. Han satte stolpen efter knappt 30 sekunder, han sparkade i marken när Tobias Hysén serverade honom. Frustration och sökande. Utbytt i halvtid. Vad krävs för att Engvall ska vända trenden? Tid och kanske lite högre krav.
3. Hur vill IFK spela?
Efter måste-matchen i premiären (långa bollar) mot Falkenberg, vi-vill-för-mycket mot Häcken och tungviktsmötet mot AIK med fasta situationer i centrum var det läge för IFK Göteborg att visa upp sin spelidé. Men det blev varken tydligt eller övertygande. Dåligt tempo stundtals, för många felpassningar, slarv. Vi vet fortfarande inte riktigt hur IFK 2016 ser ut.
Men vi vet att laget i inhopparen Patrik Karlsson Lagemyr har en fin-fin talang. Han satte färg och kunde avgjort matchen i ett superinhopp.
4. Vad hände där, Alvbåge?
Det blev lite rörigt i straffområdet ett par gånger. Bland annat vid Kalmars mål när John Alvbåge släppte en för enkel retur som Tobias Eriksson kunde ta hand om. Också efter en av Kalmars frisparkar, i den 40:e minuten, var det tveksamt agerande. John Alvbåge har inte riktigt den stabilitet som han brukar.
5. Kalmar FF med Elm kan bli mumma
Ingen Rasmus Elm (sjuk), men Kalmar FF spelade smart och bra. Här finns en grund att bygga på: Marcus Antonsson sylvass i djupet, Tobias Eriksson med den aggressivitet som ett lag behöver. Laget lät IFK ha boll. Det gjorde man rätt i en dag som denna.
Sedan blev utvisningen avgörande. Domslutet från Johan Hamlin blev omdiskuterat. Har just talat med honom om det, en god stund efter matchen. Varningen var för fasthållning, utanför straffområdet. Sen kom det en situation till där Hamlin säger att han uppfattar att Marko Biskupovic drog i Mikael Boman igen. Han uppfattade där och då var att det var straff, att det skedde i straffområdet. Men han lämnade Gamla Ullevi med orden: Jag ska hemma och titta på det igen.
Kalmar FF? Laget åkte från Göteborg med en poäng och vetskapen om att en läkt halsfluss kommer kreativ Elm-kraft.