Lustig har lämnat stolpen bakom sig: ”Ser framåt”

Simon Bank

”Nu har vi en hel del att vinna”

helskärm

Inför en EM-premiär pratas det om fest, fart och fans.

Mikael Lustig har varit med, han vet.

Det är bara det att han vet att efteråt kan det lika gärna bli tjat om en jäkla stolpe.

Det har gått nästan på dagen fyra år sedan ett svenskt landslag gick in för att spela EM-premiär senast.

De gjorde det på Olympiastadion i Kiev, de tog grepp på värdnationen Ukraina, men när allt var klart om domaren blåst av var det en avgörande Sjevtjenko-nick på hörna som fastnade i minnet.

I tidningar och på sociala medier fick Mikael Lustig löpa gatlopp, det var han som stod vid stolpen där Sjevas nick gick in.

– Det var en hörna, de fick en touch på första och så slank bollen in, säger han fyra år senare.

Hur jobbigt var det?

– Jag tog på mig det till hundra procent, sa att jag kunde gjort det bättre där. Sedan försökte jag se framåt. Men det är samma där: ibland kan det vara svårt att glömma när man får frågor om målet varje dag. Men så är livet.

Varför tog du på dig det? Det är ju en sådan sak som händer, en bra nick som slinker in vid stolpen?

– Alltså, det som jag skulle göra … om det varit en högerfot som slagit hörnan hade den blivit inåtskruvad och då skulle jag stå vid stolpen. Men nu var det en vänsterfot, och då var det sagt att jag skulle släppa stolpen och komma ut lite. Så var det.

Så varför tog du på dig målet? Om man tittar på det så är det ingen konstig situation?

– Nej, det tycker inte jag heller. Men jag kan alltid säga att jag kan göra saker bättre, jag ville inte lägga över skulden på någon annan. Hade jag fått göra om det hade jag kanske tagit ett steg in och fått bollen i magen i stället.

Mikael Lustig ler snett. Om han försökt glömma bort situationen så har han både gjort ett bra jobb och ett dåligt.

Jevhen Konopljanka, som slog hörnan, är inte vänsterfotad. Han slog hörnan med högern, inåtskruvad.

För Lustig var EM en erfarenhet, när han ser framåt mot den här EM-premiären så ser han gärna tillbaka på den förra.

– Det vi tar med oss är att vi inte var med från start och är lite passiva. Vi kanske ville spela en enkel fotboll för att komma in i matchen, det hoppas jag att vi tar lärdom av nu mot Irland, att vi uppträder som vi gjorde mot Danmark på Friends, att vi verkligen visar att det är vi som vill vinna matchen.

Nytt Lustig-ansikte

Matcherna mot Danmark visade ju inte bara att Sverige var ett lag för EM, eller att de lärt sig att ta tag i matcher från start.

De visade också ett helt annat Mikael Lustig-ansikte.

Ett hårt kritiserat svenskt landslag plockade till slut fram sitt bästa spel, de löste ut sin EM-biljett, och efteråt vände sig Lustig direkt till Kanal 5-kamerorna för att skrika ut ett par veckors uppdämd revanschkänsla.

– I dag visar vi vilket lag vi är. Det blir ingen generationsväxling än i alla fall. Kanske en generationsväxling i mediekåren i stället. Fy fan, så gött!

Om du ser tillbaka på det … där och då fanns kanske ett värde i att ge journalisterna en känga. Men med ett halvårs distans – tycker du fortfarande samma sak?

– Nej. Det var ett sätt för mig i alla fall att liksom ”nu jävlar ska vi visa att vi inte är så pissdåliga som folk vill ha det till”. Då blev det känslor på en gång. Jag fick en kamera i nyllet, och just där och då kändes det jävligt skönt att kunna säga någonting.

– Som jag sa innan, jag tror och hoppas att media inte tycker att jag alltid varit en gammal grinkuk. För det mesta ställer jag upp.

– Alltså, vi är ju inte nöjda med kvalet. Det var inte många matcher där vi kände att vi spelade bra fotboll, det är klart att vi visste att vi inte varit bra. Men så är det alltid, om någon säger att du inte räcker till så vill man visa att de har fel. Det tror jag är normalt, inte bara inom fotbollen.

Vad betydde Danmarks-matcherna för er, rent självförtroendemässigt?

– Det var väl att vi levererade när det behövdes, att vi gjorde de två bästa landskamperna under hela kvalet. Det är en styrka i sig, det är det vi tar med oss. Förhoppningsvis får vi uppleva det igen, att göra så bra matcher i ett så viktigt skede, för sitt land.

Mikael Lustig kom in i a-landslaget med en lovande U21-generation (EM-brons 2009). Sju år senare står han inför sin andra EM-premiär, som en av de etablerade nyckelspelarna.

Stolpar in på arenan

Så vad är skillnaden? Vad är det man inte vet som fjunig 23-åring som man lärt sig när man fyllt 29?

– Jag vet inte riktigt. Kanske att man… i ett U21-EM känns allt kul på något sätt. Man är med sina kompisar, man har inte varit med om några motgångar. Men det vänder ganska snabbt. Man kan sitta med media och skoja och de skriver upp en, men så går det lite trögt ett tag och då vänder de på kappan och vill ha in någon ny. Det handlar mest om det, att ha en bra balans.

– Men … jag känner mig fortfarande inte som en rutinerad spelare. Jag tycker att det är sjukt roligt med yngre som kommer in, oförstörda fotbollsspelare som kommer in och tycker att allt är kul.

Du har haft ett okej, men lite krångligt år i Celtic. Vad säger du om säsongen?

– Jag drog baksidan mot Malmö, sedan dess har jag spelat i princip alla matcher och det är riktigt skönt. När jag satt där undrade jag vad fan som var fel med kroppen, att det kanske var dags att börja tänka på något annat än fotboll.

Du var ledsen där och då?

– Det var egentligen två års tid med skador. Sedan gick jag tillbaka till grunden. Under åren i Rosenborg var jag knappt skadad alls, så jag började köra den sortens rehabilitering, och efter den matchen har jag varit skadefri och kom upp i 50 matcher den här säsongen.

Nu ska den där säsongen skrivas färdig, i Frankrike. I kväll stolpar Mikael Lustig in på Stade de France med en annan känsla än för fyra år sedan.

– Det kanske är så nu att vi har lite mer att vinna. Vi har några som gör sitt sista mästerskap, det är kanske lite så att vi kände att vi varit uträknade, som att vi har en hel del att vinna.