BARA BRASSAR

Simon Bank: England, Italien och Spanien utklassas – i Europas största liga

MADRID

Som Zlatan Ibrahimovic sa:

– Champions League är mitt universitet. Det är där jag kan växa till en riktigt stor spelare.

Alltså har svensk fotboll ett problem.

De flesta blir kvar i grundskolan.

För 38 år sedan ledde Jock Stein sitt Celtic till en historisk, bragdartat seger i Europacupen. I finalen mönstrade han en startelva med elva skottar. Ingen av dem var född mer än fyra mil från Celtic Park.

Det är inte riktigt så längre.

Fotboll i globala byn

Nu spelas det fotboll i den globala byn, och här sitter jag på ett plan hem från en match mellan Spaniens två bästa lag; där huvudrollerna spelades av en brasse, en argentinare och en kamerunier – och där de största besvikelserna var en annan brasse och en fransman.

Vägen ut i vida världen ligger öppen för envar.

Men på den högsta nivån är det fortfarande väldigt, väldigt ont om svenskar.

Se på Champions League.

Deltagande där är naturligtvis inte det enda sättet att mäta kvalité (jo, jag håller på Tottenham), men världens vassaste klubbturnering utvecklar också världens bästa spelare. Det är naturligt. Därför är det intressant att titta på hur fördelningen av spelare ser ut när Europas elit delar upp.

Det var José Manuel Delgado – Svennis målvakt under tiden i Benfica, om ni minns – som testade mig häromveckan.

– Vilket land har med flest backar i Champions League? frågade han.

Jag räknade inte efter, utan kände efter. Italien? Spanien? Tyskland?

Inte ens nära.

Känt för bikinis

Brasilien, mer känt för bikinis än backar, hade med 16 backar från start i den senaste Champions League-omgången. Sexton. Samtidigt ställde Milano-lagen upp med varsin brasiliansk kanonmålvakt.

Siffrorna är oerhört intressanta.

Bara 14 britter från start

Svennis får bara ihop 14 engelsmän som spelar från start, trots att fyra engelska lag är kvar. Att Italiens försvarsspel är sämre än för några år sedan kanske kan förklaras med att så få italienare tar plats i de bakre leden i Champions League. Och det är roligt att konstatera att holländska fotbollshjärnor står högt i kurs inte enbart i holländska fotbollshjärnor. Fem CL-tränare bevisar det.

Sverige? Vi är inte ens en bananrepublik i de här sammanhangen. Vi har två spelare som är stjärnor i Champions League, men bakom är det tunt som strimlad luft.

Norge, Österrike, Slovakien och Schweiz har fler spelare i den här miljön än vad Sverige har.

Det är klart att det är ett problem.

En allsvensk spelare som kommer ut i internationellt spel måste omedelbart höja sin nivå, eller så hamnar han på läktaren.

Bättre förstatouch

Förvandlingen märks direkt när man ser nyblivna utlandsproffs komma hem till landslagssamlingarna. Många går från att slå passningar som en blyg girly-man till att trycka till som om livet hängde på det.

Förstatouchen blir bättre, passningsspelet mer distinkt.

Proffslivet i de större ligorna är en utmärkt vidareutbildning för våra skickliga spelare.

Men om de, och svensk landslagsfotboll, ska ta ett steg till så måste de härdas i den hårdaste miljön av alla.

På Zlatans universitet.

Simon Bank