Sandlin: Dif och AIK var lördagens stora vinnare

Lasse Sandlin

GÖTEBORG. Det drar snålt om hösten.

Den dag poeten Gunnar Ekelöf skulle ha fyllt 100 drog jag själv till Västkusten i samma X 2000-vagn som Tomas von Brömssen, Stefan Sundström och Markoolio.

Göteborg tog emot med blå himmel och snålblåst, med lövträdens färgkaskader och ett västkustderby (Blåvitt-Elfsborg) som slutade 2–2 men tydligen borde ha slutat 0–0.

Det finns alltså, för att citera Ekelöf, en punkt bortom ont och gott som är ”varken varken eller eller men någonting annat”.

Nu drog Elfsborg förbi Djurgården upp i serieledning, och IFK Göteborg drog förbi AIK upp på tredje plats i tabellen.

Spelar mest oavgjort

Ändå var lördagens stora vinnare naturligtvis Djurgården och AIK, de båda 08-lag som nu har chansen att göra ett ryck i tabellen:

AIK genom att idag besegra Halmstad borta – AIK kommer med sex raka segrar i ryggen mot ett HBK som bara vunnit en av sina sex senaste och dessutom har Dusan Djuric avstängd;

Djurgården genom att på måndag slå Trelleborg hemma; senast, för tre år sedan, blev det 5–0.

I den här ständigt skiftande och täta slutstriden bör man framför allt undvika att spela oavgjort om man ska hålla tätkänning, och den bistra västkustska sanningen är dessvärre att av de sex topplagen spelar inga så ofta oavgjort som – Elfsborg (8) och IFK Göteborg (7).

2–2 i går efter 1–0 frispark, 2–0 hörna, 2–1 frispark, 2–2 straffspark – men...

Borde ha slutat 0–0

Eftersom Elfsborgs tränare Magnus Haglund tyckte, att hans lag inte skulle släppa in mål på fasta situationer – ”det får bli dagens hemläxa...” – och en oerhört besviken Stefan Rehn i Blåvitt ansåg, att Elfsborgs båda mål kom på ”en olycklig frispark” och en feldömd straffspark efter Mattias Bjärsmyrs ”klockrena brytning”, så...

Borde det alltså ha slutat 0–0.

Inget enda spelmål men fasta situationer är ju också ”en vital del av det här spelet”. Han sa så, Magnus Haglund.

IFK Göteborg var ändå närmast segern, och då tänker jag inte bara på den feldömda straffsparken; jag håller definitivt med Stefan Rehn på den punkten.

Även om statistiken var nästan helt jämn, så kändes det som Blåvitts match. I varje detalj.

Wernbloom visade nya talanger

Thomas Olsson överglänste en landslagssliten Anders Svensson på centrala mitten, Pontus Wernbloom visade helt nya talanger som toppforward – inte bara oresonligt hård och bra på huvudet utan också elegant och med en lurig frisparksvariant – och han hade fin hjälp av Jonas Wallerstedt medan den gulsvarta anfallsduon Fredrik Berglund – Mathias Svensson mest trillade omkull, varmed jag också berättat att Bjärsmyr–Sigurdsson mitt i IFK:s backlinje gjorde sitt jobb bättre än Andersson–Augustsson i Elfsborgs.

Bäste elfsborgare var till att börja med Daniel Mobaeck, nu som yttermittfältare, och sedan Västervikssonen (Edsbruks IF) tvingats gå av tog Stefan Ishizaki över den rollen.

Ishizaki är den elfsborgare som skjuter mest, och med sina två Ullevi-mål passerade han nu Anders Svensson i interna skytteligan: Stefan 8 – Anders 7.

Göteborg har inte förlorat sen 2 juli

Men att ”Ishi” gör två mål i samma match är något mycket ovanligt.

Det har bara hänt två gånger tidigare: i 2–2-matchen mot Kalmar FF i början på augusti och under hans allra första AIK-år 2000, hemma mot Västra Frölunda, 3–0.

Blåvitt får tills vidare nöja sig med att man – efter den senaste förlusten, 1–2 hemma mot Malmö FF 2 juli – är det enda lag bland sex-i-topp som har en nolla i förlustkolumnen.

Men Allsvenskan rullar vidare, och i 100-åringen Ekelöfs ”Om hösten” läser jag:

”...av serier dividerade med serier ur intet genom intet till intet sats motsats slutsats abrasax abraxas Sats...”.

Vad drar vi för slutsats av det?

Att Djurgården har lättaste programmet och att AIK har bästa formen?