Frändén: Det är inte en fotbollsspelare – det är en seriehjälte
PARIS. Efter ett mottagande värdigt en popstjärna och förväntningar i nivå med frälsarens återkomst satt han där, Neymar, och försökte förmänskliga världens största idrottstransfer.
Han pratade pengar och känslor och rykten och målbilder och lite Gud förstås.
Det här var kanske en stor dag för fotbollen, men det var ingen större fotbollsdag.
Karneval Neymar har kommit till stan och i Paris Saint-Germains allra heligaste, det vill säga presskonferenssalen, var det svårt att hitta syre att andas på fredagseftermiddagen.
Journalister som saknade ackreditering fick vända i dörren och vi som kom in fick jobba hårt mot eventuella klaustrofobiska tendenser i väntan på frälsaren.
När han kom möttes han av – applåder. De kom, tror jag, i första hand från Neymar-klanen som hade radat upp sig längs ena väggen, men det var ändå talande för dagens event. När det drog igång några minuter efter utsatt tid i den svårt överbelamrade pressalen på Parc des Princes började det med en välkomstfilm med parismiljöer och popmusik i ett montage.
Och det är ju det här som är grejen med Neymar. Man vet inte om det är han eller Justin Bieber som ska dyka upp på scenen. Vem av dem är det förresten som gästframträder på sommarplågan Despacito? Nåväl.
Huvudpersonen själv svarade snällt med sin ganska svaga stämma på alla frågor som kom i hans väg – nej, han har inte kommit till Paris för pengarna utan för utmaningen, ja, han har haft fyra fantastiska år i Barcelona – emellanåt sufflerad av PSG:s president Nasser al-Khelaifi som satt bredvid honom på podiet.
– Han kom inte för pengarna, han hade kunnat gå till andra klubbar, utan han kom för att vinna titlar så tack för att du kom, Neymar, sa Nasser med emfas, för att i nästa andetag bara prata pengar:
– Idag kanske affären känns dyr, men ställ frågan om två, tre år. Jag är säker på att vi kommer att tjäna pengar på detta. Neymars varumärke med PSG:s varumärke är en fantastisk affär.
Nasser al-Khelaifi är en affärsman, det är ingen hemlighet, och det är väl någonstans ärligt att säga saker som de är. Men för dem som vill tro att den internationella fotbollen fortfarande innehåller något av … fotboll kvar så var det här inte rätt dag att leta.
Neymar visste inte vilken position han ska spela på, han hade inte pratat med tränaren Unai Emery än och han hade hört att franska Ligue 1 ibland får kritik för sin låga nivå, men enligt hans nya lagkamrater stämmer det inte.
När han snällt svarat på världspressens frågor var det dags att kliva ut på planen på Parc des Princes, jonglera några på höger, några på vänster fot, tummen upp, och tack och hej så länge.
Utanför arenan ringlade sig kön för att komma in i PSG-butiken lång under hela eftermiddagen. När Neymar eskorterades ut och iväg stämde hemmasupportrar upp i Oh ville lumière, PSG:s kampsång, alldeles spontant utanför Parc des Princes.
I morgon är det avspark för Ligue 1, PSG möter nykomlingen Amiens i Paris och får de bara ordning på pappersarbetet kan nog Neymar komma att vara spelklar redan då.
I pressalen på Parc des Princes står två brasilianska journalister och pratar om vilken emotionell stund vi just fått bevittna.
Det är inte en fotbollsspelare som klivit ner i Paris, det är en seriehjälte med superkrafter och klockan 17 imorgon kommer arenan dåna när hemmapubliken tar emot Neymar. Helgen därpå möter PSG Guingamp, i en stad med sju tusen invånare på den landsbygden i Bretagen. Då börjar Ligue 1 på riktigt!