El clásico – en öppnare match än de flesta vill tro

Stefan Alfelt: Tidningssidorna är orgier i klyschmakeri

BARCELONA

Sent i kväll är det dags för el clásico nummer 200.

Det ständigt återkommande klassiska mötet mellan Spaniens två stora - Barcelona och Real Madrid.

Undrar om Real någon gång tidigare varit så nederlagstippat som i dag? Allt annat än Barçaseger tycks anses som en jättesensation här, så då petar väl tjock-Ronaldo in avgörandet sisådär tjugo i tolv i natt ...

Landade i sommaren och drog turistiskt direkt till Rambla de Catalunya för en vandring ihop med tusentals andra värmeälskande mellan horderna av fantasifulla mänskliga statyer.

Superturistiskt

Stannade till vid Lecturas och köpte på mig vykortet till föräldrarna och de dagliga sporttidningar som inte var slutsålda. Fortsatte superturistiskt med att beställa en entrecote och en öl på en uteservering mitt på ramblan.

- Stor eller liten? undrade kyparen.

- Liten, svarade jag och fick en ölkupa jag kunde ha badat i.

Det är såna "småsaker" som får en att älska Kataloniens huvudstad. Åtminstone tills den turistkryddade räkningen läggs fram.

Räknar till 83 förhandssidor i mina inköpta tidningar. Ett sammelsurium av tankegångar som krockar med varandra på var och varannan sida. Tragglar mig igenom en artikel om hur effektiv anfallsduon Eto'o och Henke Larsson är - för att på nästa sida hitta en tänkbar laguppställning utan Henke från start.

Orgier i klyschmakeri

I en annan artikel spekuleras i att Barçamanagern Frank Rijkaard vill ha Giuly på planen för speedens skull. Som om fötter skulle vara snabbare än tankar.

Rijkaard påstår dessutom föga överraskande att i el clásico finns aldrig en favorit. Matcherna är för stora för det. Tidningssidorna är orgier i klyschmakeri.

Allt begriper jag inte och när jag en femte gång ber den stressade kyparen om översättningshjälp börjar en ven att bulta obehagligt alldeles intill hans vänstra tinning. För att blidka honom ber jag om dessertmenyn och trycker i mig en helt onödig choklad-tryffel-kaka.

Raúl känner sig tydligen ifrågasatt och hävdar kaxigt att klassikerna är hans typ av matcher. Det är i dom han är som bäst.

Det återstår att se, men visst är matchen förmodligen öppnare än de flesta vill tro.

Förmodligen krävs en Ronaldinho på samma lekhumör som i Madrid för att Barça ska vinna. Ska man döma av hans leende de senaste dagarna är Ronnie på sällsynt gott humör. Jag tror det blir en fest i kväll.

Stefan Alfelt