Bank: Hævn betyder ’hämnd’ på danska
HALMSTAD. Bollarna har rullat, lottningen är klar, hindren ligger där de ligger – dags att plugga glosor inför playoff:
Mareridt betyder ”mardröm” på danska.
Hævn betyder ”hämnd”.
Man behöver inte vara en Einstein för att veta att tiden rör sig lite märkligt.
Efter en söndagsförmiddag i Nyon, i ett högkvarter för en fotbollsorganisation som står på svajig mark numera, kan vi lägga ytterligare ett bevisföremål till högen som hävdar att historien ritar cirklar snarare än streck.
Sverige–Danmark.
Vi har hört, sett och känt det förut.
Det har gått sex år sedan en framgångsrik svensk landslagsera gick på danskt grund, med en poetisk blinkning. Lagerbäck hade utträtt ut sitt Lagerbäckskap och testat en trebackslinje i Tirana. Mikael Nilsson, hans allra mest funktionelle spelare, hade försökt – och naturligtvis – misslyckats med en klackspark i eget straffområde. Kvalkungarna Sverige sjönk ner i sörjan, Danmark tog sig till VM, och en kall kväll på Råsunda lämnade Lars Lagerbäck sin roll i svensk fotbolls tjänst.
Sex år senare börjar allt om.
Danmark bättre på det mesta
Danmark älskar sin Morten Olsen, men Europas mest långvarige förbundskapten är klar efter sexton långa år. En ny, dansk dundergeneration ska ta över, kritikerna flyger lågt över landslaget.
Och nu ska de möta Sverige.
Det är verkligen ingen drömlottning, för något av lagen. Det är ett möte som antingen slutar med en svensk hämnd i Parken, eller en dansk spik i en blågul kista.
Danmark är bättre på det allra mesta. De har ett bättre mittlås i den populära Agger och Fener-keruben Simon Kjaer, minst lika bra frisparksfötter i Wass och Eriksen, en nykläckt ledare i Höjbjerg, en bredare trupp och ett på det hela taget bättre tidigt anfallsspel. Danmark brukar klara sig bra mot Sverige, och det finns ju anledningar till det.
Svagheter? Jo, de finns där också. Beroendet av Eriksens hotande egenskaper är lite för stort, högerbackspositionen är och förblir en sjukdom (Jacobsen var usel både mot Frankrike och i Frankrike i veckan som gick), och Nicklas Bendtner är… Nicklas Bendtner.
Danmark har inga spetsiga målgarantier, ingen stabil grund att stå på, och i kvalet som gått har Olsen till och med prövat sitt eviga 4-3-3 (det finns drag av Lagerbäcks olycksaliga tvivel där också).
De är inte allt de borde vara, riktigt än.
Men de är, till 90 procent, ett färdigare fotbollslag än Sverige.
De övriga tio procenten? De heter Zlatan Ibrahimovic.
En fiaskostämplad parentes
När Erik Hamrén darrat och svängt, hackat och krängt, har han alltid haft Ibrahimovic att hålla sig i. Det är Zlatan som skrämmer Danmark, det är Zlatan Europa väntar på, och det är i Zlatans Frankrike som EM spelas nästa sommar.
Sverige är inte längre ett lag som gör alla sina individer bättre, men de har en individ som fortfarande kan göra sitt lag bättre. Det gäller bara att ge honom chansen. Om hösten visat något så är det att Hamrén haft enorma problem med att balansera sitt mittfält, och att Kim Källström, mitt i karriärens utförsbacke, blivit osunt viktig som den näste ende spelaren som klarar att vänsterfotsbryta spel vertikalt och skicka Sverige till snabba anfall.
Sveriges försvarsspel känns inte särskilt tryggt, Sveriges mittfält letar efter en vettig form från match till match, generationsväxlingen står inne på stationen som ett SJ-tåg om vintern.
Två matcher mot Danmark avgör om de får ett halvår till på sig att rulla ut på en sista och första resa, eller om Hamrén-eran slutar som en fiaskostämplad parentes. Hævn eller mareridt.
Danmark kommer att gå in till de där matcherna som favorit, Sverige kommer att gå in till dem och hålla Zlatan Ibrahimovic i handen.
Det borde inte vara så, men det är så det är.
Matcherna spelas 14:e och 17:e november med start på hemmaplan