Bank: Difs problem är målskyttet
– svaret är isländsk totalfotboll
Gillar ni problem och lösningar hade ni gillat Djurgården–Malmö FF i går.
Dif:s problem heter målskytte.
Lösningen tycker jag vi döper till hreinn fótbolti.
Det var världens bästa Bob Hund som sjöng om Ett fall & en lösning.
Djurgårdens fall de senaste åren har varit att de fått kämpa lite för mycket för att göra mål. Problemet finns kvar, det är en lika stor utmaning för Siggi Jónsson i år som i fjol. I går brottades de med det igen, och det var ett nöje att se det.
Det var ett nöje att se MFF bidra med en av de mest imponerande koreografier jag sett på en bortaläktare i allsvenskan.
Det var ett nöje att sitta med solen i ansiktet och känna sommaren komma.
Det var – det ska vi prata mer om – ett enormt nöje att se Agon Mehmeti, 18, igen.
En väldigt bra match
Men vi börjar med Djurgårdens IF.
Dif körde över IFK Norrköping i premiären, sedan backade de och körde över dem en gång till. I går ville jag se om det var en slump, framför allt ville jag se om Martin Andersson är lika mycket dirigent som han såg ut att vara mot IFK.
Det var han inte. Inte i början.
Första kvarten var en chock för Andersson, pojken som vill vara Pirlo. Niklas Skoog tjuvade åt sig 1–0 efter ett par sekunder, och det var ju inte bara det. Firma Daniel Andersson/Ola Toivonen tuggade i sig hans hälsenor, det gick snabbt och var trångt och gjorde ont.
Tung start på dagen för en Pirlo-pojk.
Han kunde lagt sig ner och gråtit och längtat hem till Enköping, men istället höjde han sin nivå. Distinktare förstatouch, snabbare leveranser, högre bolltempo. Han kan nog klara rollen som Djurgårdens rytm-maestro i år, för i går lät han Dif först andas, sedan komma in i matchen, och till slut spela ut MFF.
Det var en väldigt bra allsvensk aprilmatch, inte bara för det där med solen i ansiktet. Precis som när MFF manglade Blåvitt i premiären så blev de manglade på Stadion i går, och precis som i Malmö så var det där laget som stod i brygga ett väldigt kompetent lag som kunde sitt bryggastående.
Dif behöver något annat
Djurgården har ingen spelare som gör femton mål på en säsong. De spelar inte på det sättet. Deras spets heter Mikael Dahlberg och tillbringar nittio procent av tiden med sin mammakammade medelpadspage mot motståndarmålet. Jones Kusi Asare är så viktig och ambitiös, men han ligger ofta för långt ner, och för tillfället är Mattias Jonson mest blek.
De behöver något annat.
Siggi Jónssons svar heter hreinn fótbolti.
Eller, det gör det förmodligen inte alls. Men efter matchen bad jag honom översätta ”totalfotboll” till isländska, och efter att ha funderat i en evighet var det det närmaste han kom. De har ingen isländsk totalfotboll än.
Däremot var Djurgården oerhört mycket mer av ett rörligt, spännande fotbollslag än MFF igår.
Rajalakso var lika bra igen
I MFF spelade backlinjen försvarsspel, mittfältet mittfältsspel och anfallarna anfallsspel. I Djurgården fanns en helt annan flexibilitet. Jan Tauer spelade tyskt anfallsspel och gjorde det mycket bra, Jones Kusi Asare knöt ihop anfall och mittfält och det fanns så mycket passnings- och löpspel att det var en fröjd att se.
Det var roligt att vara på besök hos Dif igår, men de ställer höga krav på sig själva.
Vill ni förstå hur så finns det siffror på det – de spelade ut Malmö FF under 60 minuter, men hade bara två skott på mål. Det är som med Tom Cruise: att man är snygg betyder inte att man inte har problem.
Malmö FF höll ihop sitt försvar fint, men Djurgården fick sitt 1–1 till slut, ett samarbete mellan Jan Tauer och Sebastian Rajalakso. Rajalakso var också lika bra som i premiären, han utmanar på samma sätt i allsvenskan som i superettan, och kommer fortfarande förbi lika ofta. Kantspelet är mindre komplicerat, en snabb och teknisk spelare är alltid snabb och teknisk.
Mehmeti är så oerhört intelligent
Som solen var på väg ner såg det verkligen ut som om Dif skulle pressa sönder MFF och ta hem matchen.
Den som bröt pressen heter Agon Mehmeti.
Jag har bara sett honom i två kvartar hittills, men är redan förälskad. Hans första touch igår var en vunnen nickduell mot Markus Johannesson, hans andra touch var en perfekt vändning förbi samme Johannesson.
Mehmeti är kvick, teknisk och så oerhört intelligent i sitt spel. Han behövde bara ett par minuter för att få Dif:s backlinje att tänka efter och ge MFF lite andrum och spelutrymme.
Agon är fortfarande ett barn, tunn och liten. Roland Nilsson borde mata honom med grädde, kakor, omtanke och en skiva carpaccio om dagen. Om han bara får en forwards-kropp och en vänsterfot så är han för stor för allsvenskan inom två år, och när jag frågade honom om hans spelintelligens sa han:
– Jo, jag är smart. Det är det många som sagt.
Det var inte ett dugg kaxigt, bara sant. Det har bara gått två omgångar av allsvenskan, och jag har redan fått Agon Mehmeti, Martin Andersson och 90 minuters hreinn fótbolti.
Det räcker bra för mig.