KLART, KIM!
Bank: Guldet i hamn – men Lyon måste växa ett steg till
Kort rapport från Fotbollseuropa:
Lyon behåller guldet, nu måste de behålla sin diamant.
Barcelona saknar sin diamant, nu har de förlorat guldet också.
När han spelade mittback kallade fransmännen honom Le Président, och Laurent Blanc har kvar samma rakryggade elegans som tränare.
I går, när hans Bordeaux förlorat i Lyon, var han precis lika cool som vanligt.
– Det gläder mig att höra att Lyons tränare säger att ligan inte är avgjord. Jag håller med honom, sa Blanc.
Det var nog mest en vit lögn.
Sanningen?
Den fick vi från Bordeaux-brassen Wendel i veckan:
– Om vi förlorar i Lyon är allt hopp ute.
Bordeaux förlorade med 4–2. Olympique Lyonnais kommer att vinna Ligue 1 för sjunde året i rad. En Champions League-sliten Kim Källström satt på bänken i 75 minuter, men han kommer att bli fransk mästare för andra gången – och det fanns mycket att fastna för i en av årets absolut bästa matcher i Frankrike.
Mathieu Bodmer gjorde ett fint mål och ett fullkomligt fantastiskt. Toulalan och Alou Diarra gjorde upp om vem som är landets bäste mittfältsgeneral (Toulalan vann). Wendel dunkade in en frispark och Réveillère dunkade in i Wendel.
Men medan Avenue Jean Jaurès fylldes av segerrusiga ”Gones” var det något annat som dröjde sig kvar, något som OL-patronen Jean-Michel Aulas sa:
– Såna här vill man ha fler av på Gerland!
Aulas håller på att bygga en ny, stor arena här ute. Om han ska fylla den vet han att det viktigaste är att vinna, men också att det näst viktigaste är att OL får spela matcher som den här; tuffa, hårda, bra fotbollsmatcher på hög nivå.
Måste behålla Benzema
I Ligue 1 finns det inte särskilt många lag som kan erbjuda sådana matcher. Lyon måste växa ett steg till, och för att lyckas med det måste de behålla diamanten Karim Benzema ett par år till.
Benzema gjorde 3–1-målet i går, ett kliniskt avslut från 16 meter. Han är redan en av världens bästa spelare, men Perrin spelar honom som ytter nu när Fred är tillbaka.
Benzema är inte nöjd med det, och han var inte nöjd när han blev utbytt i går. Kanon-Karim håller på att bli för stor för Lyon, och eftersom spelaren inte kommer att krympa så måste OL växa.
Bordeaux, däremot, har redan växt. Laurent Blanc har byggt om ett negativt tråklag till ett spelande lag med självförtroende. I går, en kväll när playmakern Micoud hade en av sina osynliga dagar och när laget som alldeles för ofta inledde svagt, jagade de ändå Lyon hela vägen hem.
Lyon vinner sin liga.
Barcelona vinner med all säkerhet inte sin.
Zapatero var den ende Barça-supportern som jublade i Spanien i går, och han gjorde det för att han blev omvald som premiärminister.
Hans lag, däremot, var söndagens stora förlorare.
Barcelona spelar sin metodiska passningsfotboll, rullar från kant till kant och tillbaka igen. Men ganska länge har det sett ut som att det bara finns en riktigt rak väg framåt, genom försvarslinjer, och den vägen har gått via Leo Messis magiska fötter.
Med Messi skadad märks det plötsligt väldigt tydligt att ytterbackarna är för trubbiga eller att Henry plågas av att inte spela i ett lag där allt byggs kring honom.
Snabba, smarta Villarreal kom till Camp Nou och vann. Hammarbys egen (eller, inte så egen längre) Sebastian Eguren spelade fram till Jonaldo Tomassons 2–1, och åtta poäng upp till Real Madrid är en mil.
Chippen klok och ambitiös
De Vita har redan tappat nio poäng en gång den här våren, jag tror inte att de kommer att göra det igen. Särskilt inte nu när de bara har ligan att tänka på.
Nästa helg tänker de förresten på Chippen.
Då åker Real Madrid till A Coruña för att möta Depor, och det är ett piggt Depor med en pigg svensk.
Christian Wilhelmsson har fått en bra start i Galicien. I går spelade han 90 minuter för andra ligamatchen i rad, en sån svit har han inte haft på ganska precis ett år.
Depor fick 2–2 mot den levande neuros som brukade heta Valencia Club de Fútbol.
Wilhelmsson passade fram fint till 2–2, och fick mer boll och utrymme efter paus. Han var klok och ambitiös. Och ett bonkegäng i Primera División är något helt annat än ett bonkegäng i Premier League.
Jag har inte sett honom trivas så här sedan de allra första veckorna i Nantes.
Tempot passar honom, han får spela, han gör det bra.
Då gör det kanske inte så mycket att han har långt till både guld och diamanter.
Och nä, jag syftar då inte alls på Chippens smak när det kommer till smycken.