Sandlin: På sjätteplats – det är väl nånstans där årets AIK hör hemma – bättre är man inte

Lasse Sandlin

Chanser ska tas när tillfälle ges.

Det klarade inte AIK av denna dag, när Malmö genom 0–0 mot Häcken några timmar tidigare serverat en jättechans att ta rygg på MFF i toppen.

I stället gör AIK årets sämsta insats på Råsunda.

helskärm

Tredjeplatsen efter 17 omgångar är nu utbytt mot en fjärde, och vinner Norr­köping kvällens match mot Göteborg dalar AIK till femte. Låt oss dessutom anta att Helsingborg vinner hängmatchen mot Elfsborg (spelas 18 augusti) ­ – så är AIK plötsligt sexa.

Och det är väl nånstans där årets AIK hör hemma. Bättre är man inte.

Fyra oavgjorda på hemmaplan

Hemma på Råsunda har AIK inte förlorat­ sedan derbyt mot Djurgården i september förra året, 0–1. Sedan dess sex vinster och fyra oavgjorda innan ­söndagens bottennapp.

Euforin från Europa League-kvalet mot Poznan i veckan var totalt försvunnen, och det var först när Martin Mutumba byttes in och Celso Borges flyttade ned på mittfältet som det blev fart på AIK.

Det räckte inte denna gång, men gav ­säkert AIK-tränaren Andreas Alm lite idéer för framtiden.

Fröjd att se Skjelvik

Matchens individuella behållning var Kalmars vänsterback, den 21-årige norrmannen Jörgen Skjelvik. Fostrad i ­Stabaek, i höstas utlånad till Helsingborg – som forward.

Men det var för att användas som offensiv ytterback han värvades till Kalmar, och det var en fröjd att se honom ta fart utmed längst ut till vänster.

Och vilka högerhörnor karln slår med sin vänsterfot! Inga långsamma lyror utan hårda, pressade bollar i perfekt huvudhöjd.

Det var så 1–0 kom i 29:e minuten då mittbacken Paulus Arajuuri knäade bollen i mål. Ändå var AIK förvarnat eftersom vi fem minuter tidigare hade sett den första farliga Skjelvik-hörnan.

Hade tipslapp i strumpan

Som vanligt på Råsunda ser man bitar ur AIK:s fantastiska historia.

Lagens inmarsch leddes av Manni Thofte (16 matcher och ett mål 1974–76), på läktarn morsade jag på Kurre Hamrin (62/54, 1952–56) på plats tillsammans med fru Marianne och i paus intervjuades Thomas Johansson (115/39, 1981–88).

Han drog en historia som jag här gärna lämnar vidare:

”Den handlar om Jyrki Nieminen och är bland det skönaste jag upplevt. Det blev uppehåll i en match, någon låg skadad. Jag står bredvid Jyrki på mittplan när han plötsligt plockar fram en lapp han haft innanför ena strumpan. Så ställer han sig och kollar lappen mot resultaten på resultattavlan. Det var Jyrkis tipslapp…”.

Ska vi säga att tiderna förändras?