1–1, 1–1, 1–1

Sportbladets Lasse Sandlin: Det är inte ett facit för mästare

Anders Svensson talar om psykologhjälp.

Själv tror jag det räcker med att hitta glädjen igen.

Som mästare måste Elfsborg självklart lära sig att leva med förväntningar.

1–1 i premiären, 1–1 i första bortamatchen, nu 1–1 hemma mot Gefle ?

Det är faktiskt inte resultat värdiga ett mästarlag.

I dag ligger Elfsborg tre poäng efter ledande Djurgården. Skulle Hammarby vinna kvällens derby mot AIK så har man fyra poäng upp till täten.

Ingen katastrof i något av fallen. Bara man kan få prestationsångesten att släppa.

Hittills har det varit mycket strama tyglar, ett 4–2–3–1 med en James Keene som längst fram jagat besinningslöst men som knappt fått ut någonting av sitt slit.

Så har han också blivit utbytt i samtliga tre matcher och fjolårets tio–målsskytt har ännu inte hittat mål.

Jag tror tränare Haglund nånstans måste släppa på dom här strama tyglarna. Kanske riskera lite mer som han gjorde när han igår bytte in först Joakim Sjöhage och sedan Denni Avdic och gick över till 3–2– 3–2.

Kvitteringen kom, liksom ytterligare ett antal chanser – men samtidigt blottade man sig också bakåt och såväl Rene Makondele som Yannick Bapupa hade i slutminuterna istället kunnat säkra segern åt Gefle.

Tre oavgjorda matcher i rad nu för de regerande svenska mästarna – och jag jämför med förra året:

Då började Elfsborg med 1–1 (IFK Göteborg hemma), 4–3 (Öster borta) och 1–0 (Halmstad borta) – totalt sju poäng;

Då började dåvarande mästarna Djurgården med 0–0 (Hammarby hemma), 0–0 Halmstad borta och 1–0 (Kalmar borta) – fem poäng.

I båda fallen bättre utfall än mästarna Elfsborgs tre poäng i år.

Gott skratt – aldrig fel

Nu tror jag på det där med glädjen på plan och runt plan, och därför undrar jag alltså hur Magnus Haglund har det med sitt förråd av roliga historier.

Ett gott skratt är aldrig fel. Speciellt i idrottens värld där allt gärna blir så gravallvarligt.

Lite galghumor skadar sällan i kritiska

situationer.

Kommer att tänka på detta när jag på vägen hem från det skånska derbyt Trelleborg–Malmö träffar Lasse Berghagen, som berättar att han ringt upp den på sjukhus inlagde Lasse Brandeby.

”Kurtan” undrade om inte Berg­hagen kunde lätta upp tilvaron med en historia.

Den friske Lasse B hade då för den Lasse B, som låg inlagd med dubbelsidig lunginflammation, berättat denna historia:

”Har du hört om mannen som gick till doktorn för att han mådde så dåligt, som tog alla prover och sen satte sig i väntrummet och väntade?

Det dröjde inte länge förrän doktorn kom utrusande med nåt vilt i blicken och skrek:

– Min herre, du är dödssjuk! Du har inte många minuter kvar att leva. Tre kanske ?

– Men herregud, vad ska jag göra?

– Tja ? Koka ett ägg!”

Jag vet inte om allas vår Kurtan är utskriven än, men sant är i alla fall att ett gott skratt förlänger livet.

Bara lungorna orkar ?

Förklaringen till Gefles kollektiv

För övrigt har jag från Björn Karlsson, ordförande i Skutskär– Älvkarleby Arbetare­kommun, fått ett mejl som förklarar att det alls inte är någon tillfällighet att Gefle IF spelar sån framgångsrik kollektivfotboll.

Det har med generna att göra, förstår jag:

”Per Olssons morfar K–E Kramer var legendarisk ordförande i Pappers avd 2 i Skutskär. Robert Stridhs mor Irene är ordförande i kommunfullmäktige i Älvkarleby och tidigare kommunalråd.”

Per Olsson, Gefles tränare sen några år –

Robert Stridh, assisterande så sent som ifjol.

Jag förstår vad du tänker, och jag håller med.

Det är i denna spalt du får reda på väsentligheter som inte går att läsa någon annanstans.

Lasse Sandlin