Bank: Spela för er heder, Malmö
Gå ut och hjälp varandra - då har ni en chans på miljonen
De ska visa att de inte är rädda, visa att de inte är imponerade, visa allt det de visade i fjol och visa mer än de visade i Paris.
Real Madrid är i Skåne för att hämta tre lätta. Nyp er i armen och öppna ögonen.
Malmö FF måste börja med att visa att de är bäst i Sverige.
Uti havet simmar hajen, visar tänderna mot dej. Mackie han har kniven färdig, men hans kniv den ser man ej.
I fredags hade Brechts Tolvskillingsoperan premiär på Stadsteatern i Malmö, i dag kommer världens mest operakompatibla fotbollsklubb till Stadion.
Champions League-hymn. Röda Ronaldo-mattor. Gala och kristaller.
Regalskeppet MFF rullar ut till hemmapremiär mot Real Madrid, fyra dagar efter att de spelat 0–0 mot Halmstads BK på Örjans.
Från halländsk halkkörning till fotbolls-formel-ett – och ingen kan påstå att Malmö FF klarat svängarna särskilt bra i år.
Ena veckan viftar de bort miljardbyggen från Salzburg, nästa vecka kraschlandar de på Hisingen. Hipp så vänder de mot mäktiga Celtic, happ så kryssar de bort sig mot Örebro.
Har fått värva sig varm
Att vi inte såg det komma betyder inte att det är ologiskt.
Fördelen med att Malmö FF slagit sig fram till såsskålarna i Champions League är att de kommer att vara halvmiljardärer alldeles snart och kan köpa på ett sätt som ingen annan svensk klubb kunnat förr. Nackdelen är att de tappat så gott som allt som tagit dem hit.
Daniel Andersson har fått värva sig varm, och det är inte delarna det varit fel på – utan att de inte suttit ihop synkroniserat nog för att klara sig hela igenom en hel säsong.
Det första som försvinner är det som tar längst tid att bygga upp, och det råkar vara det som svenska klubbar är bättre än några andra på:
Organisation. Ordning. Kollektivism.
Taktisk skolning.
Åge Hareide brukar alltid lyfta fram det där som något svensk fotboll borde vårda och vara stolt över, och han har helt rätt i det. De senaste åren har det pratats till förbannelse om tiki-taka-teknisk utveckling och grästimmar, och det är så klart fint och förnuftigt. Men det är också att jaga skuggor på ett område där Sverige som bäst kan närma sig, men aldrig komma ifatt.
Ett välorganiserat HBK eller ÖSK kan plocka poäng mot ett MFF som tappat automatiken i spelet, det har den här säsongen visat.
Kan ett välorganiserat MFF plocka poäng mot Real Madrid?
Det korta svaret är ”nej”.
Det långa svaret är 90 minuter långt. Det är det som, för att prata lagerbäckska, är så fascinerande med fotboll.
Kan inte tänka på att byta tröjor
I kväll simmar en haj in i Pildammsparken för att visa tänderna. Om Mackan Rosenberg har en osynlig kniv gömd någonstans så är den smidd av struktur, ordning och förmågan att möta en superstjärna med två fotbollsjobbare, över hela halva planen.
Efter utskåpningen i Paris förklarade Vladimir Rodic att han ”skulle kunna döda för att få Ronaldos tröja”, och det är ju ingen idé att låtsas som att styrkeförhållandena ser annorlunda ut. I kväll möts ett lag som heter Real Madrid och ett lag som gillar att kolla när Real Madrid spelar fotboll på tv.
Om Malmö FF går ut och tänker på tröjor skämmer de ut både sig själva och svensk fotboll.
Om de går ut för att hjälpa varandra har de en chans på miljonen. Det handlar om heder.
Medan MFF funderar på hur de ska kunna få något matnyttigt med sig alls från den här säsongen så plågas Real Madrid av att cavan och beluga-kaviaren inte håller rätt temperatur. Men att Madrid har andra sorters problem betyder ju inte att de inte finns. För få vita spelare har tagit ansvar för målskyttet, Cristiano Ronaldo – han jagar sitt femhundrade mål i kväll – har gått mållös från fem av sex matcher i ligan.
Lagspelet kraschade i Paris
För den här hajen är varje mållös minut en sten i skon, varje recitativ en plåga i väntan på en aria.
Såg ni Real Madrid stånga sig blodigt mot tio Málaga-män i helgen såg ni också vidden av frustrationen. Cristiano Ronaldo slog 27 passningar i den matchen, och sköt 14 skott.
Ronaldo är vad Ronaldo är, en av världens två bästa fotbollsspelare, det finns ingen spelare i Malmö FF som kan stoppa honom i 90 minuter. Nyckeln handlar om att spela ett så tätt, synkroniserat försvarsspel att de ställs i så få en-mot-en-situationer som möjligt, och då är det minst lika viktigt att ställa sig på Luka Modrics fotmotor som att hålla koll på var någonstans Cristiano Ronaldos tröja fladdrar runt för stunden.
I Paris kraschade lagspelet, Yoshi Yotún svävade runt i tom rymd och MFF var inte nära att hänga med.
Jag antar att Åge Hareide väljer ett 4–4–2 i kväll, eller snarare ett 4–5–1, som ser mer ut som den andra halvlekens modiga MFF från Parc des Princes. Han borde göra det, och sedan får han göra ett korstecken och hoppas på ett himmelsblått mirakel.
Markus Rosenberg har mött Real Madrid två gånger med Racing, de släppte in nio mål på de matcherna. I kväll leder han sitt lag, sin klubb, sin stad ut för att visa att allsvenskans fjärde lag är bäst i Sverige.
0–5 är mer sannolikt än 1–1, men i helgen lyste både blodmåne och supermåne över det här landet på en och samma gång, det är arton år till nästa gång det sker.
Man har alltid chansen att göra sig själv rättvisa.
Det är det som är så fascinerande med fotboll.
* 20.45: Malmö-Real Madrid, TV3