Risp: Ångrar inget av mina beslut
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-03-12
Fredrik Risp om skadehelvetet, konkurser och att spela gratis
GÖTEBORG. Karriären var på väg mot en dramatisk återvändsgränd efter att Fredrik Risp, 29, av lojalitet mot IFK Göteborg tackat nej till både Malmö FF och Djurgården.
Nu har mittbacken fått ett par månader på sig att visa att han fortfarande duger i Blåvitt.
– Om jag får vara hel så är jag bättre än när jag flyttade 2005, säger han.
29-åringen ligger på en brits på IFK-kliniken i Göteborg och får akupunktur av sjukgymnasten Stina Hedin.
Risp grimaserar lätt när nålarna sätts i den skadade högervaden.
Men den smärtan är inget mot de problem han upplevt fotbollsmässigt det senaste året.
– Jag ångrar inget av mina beslut efter att jag flyttade till Turkiet. Man lär sig av det mesta. Men det som hände i slutet gjorde att jag kände mig mer som en handelsvara än en fotbollspelare, säger han.
Var nära EM-truppen
2005 lämnade han IFK Göteborg för Gençlerbligi. Det blev succé och mittbacken såldes till storlaget Trabzonspor där Risp i januari 2007 drog av korsbandet i knät.
Han kom tillbaka, flyttade till Ankaraspor och var nära att ta plats i svenska EM-truppen 2008.
När Ankaraspors president även gick in i lokalkonkurrenten Ankaragücü tvingades den ena klubben ur högstaligan och Risp löstes från kontraktet i höstas.
Nobbade MFF och Dif
Mittbacken fick attraktiva bud från Malmö FF och Djurgården men tackade nej.
– Jag hade svårt att se mig i en annan tröja än IFK Göteborgs. Dessutom ville jag se vad det fanns för andra alternativ utomlands.
– Så här i efterhand kanske det var ekonomiskt korkat att tacka nej till Malmö, deras bud var bra.
Men Risp var i stället på väg till danska Odense, som i sista stund drog sig ur affären.
I januari var FC Moskva alternativet när den ryska klubben gick i konkurs.
Så där stod han plötsligt, utan kontrakt och med de flesta transferfönstren stängda.
Med ytterligare ett par skador i IFK Göteborg öppnade sig plötsligt en lucka för Risp i Blåvitt.
Kontraktet är på fem månader och för att få chansen var han till och med beredd att spela gratis.
– Ja, om det ekonomiska utrymmet inte hade funnits så hade jag varit beredd att göra det. Nu får jag betalt, men jag spelar för långt under en allsvensk medellön. Jag köpte det utan problem i den här situationen.
Känner du en press att du måste prestera?
– Ett visst tryck är det. Jag har i praktiken bara två månader på mig. Men personligen tror jag att det ska mycket till för att jag inte ska få förlängt i sommar.
– Jag tror några spelare lämnar Blåvitt i sommar och då behövs jag ännu mer.
”Jag har växt som människa”
Risp missar allsvenska premiären borta mot Kalmar i morgon.
– Jag hoppas jag kommer igång och kör ett par rejäla fotbollspass nästa vecka så att jag kan vara aktuell till matchtruppen mot Häcken i nästa omgång.
Vad håller du för standard 2010 jämfört med 2005?
– En hel Fredrik Risp är en bättre spelare. Turkiska ligan är bra, den håller hög klass. Jag har utvecklats. Jag har lärt mig värdera situationerna bättre. Men mina starka sidor är fortfarande desamma med aggressivt försvarsspel, med ett stort hjärta och som en ledare på planen. Jag tror att jag växt som människa också.
Hur ser ditt drömscenario ut?
– Att få vara hel, spela bra och vinna SM-guld med Blåvitt. Och skriva ett längre kontrakt, givetvis.
Tackade nej till flera klubbar
Du tackade nej till MFF och Djurgården. Hur reagerade du när Hammarbyfans dök upp på AIK:s träning för att tala Sebastian Eguren till rätta?
– Det är två helt olika lojaliteter det handlar om. Vad ska Eguren känna för lojalitet mot Hammarby? Han är ju från Uruguay och spelar för att behålla sin VM-plats. Han är ingen ur-Hammabyare. Bajenfansens agerande är bara tragiskt.
– Om det mot all förmodan inte blir någon fortsättning för mig i IFK Göteborg så kan jag också tvingas att tänka om och spela för någon annan allsvensk klubb. Min lojalitet mot Blåvitt är inte så blind att jag är beredd att lägga skorna på hyllan som 29-åring.