Jag ser ingen som älskar att göra mål
MADRID. Det är sådär som man önskar att alla anfallare skulle säga:
– Det spelar ingen roll vem som gör målen.
Zlatan har alltid sagt så.
Ibland önskar jag att han menade det lite mindre.
Det var häromdagen, på en träning. Zlatan Ibrahimovic avslutade en avslutsövning med en alldeles sanslös fint som lämnade målvakten (jag tror det var Shaaban) någonstans i Portugal.
När dribblingen var klar och målet var öppet dunkade han bollen i nätet bakom målet, och struntade i vilket.
Jag tänkte två saker när jag såg det. Den första var att ”så hade Ruud van Nistelrooy aldrig gjort”. Den andra var en sak som Diego på El País berättat att Fabio Capello sagt honom under en lunch i Turin.
– Zlatan är inte särskilt intresserad av att göra mål. Dipinge. Han målar.
Det är ett nöje att se Zlatan Ibrahimovic ”göra media” nu för tiden. Ibland, ganska ofta, kommer tomma fraser. Ibland, allt oftare, pratar han både fint och substantiellt. Och varje gång det handlar om landslaget får han frågan om sitt målskytte.
Zlatan har inte gjort mål i landslaget på två år.
Det är inte särskilt intressant, och det är väldigt intressant.
Önskar att han inte sa så
Ointressant, eftersom han är en komplex spelare och målskytte är en simpel mätform. Intressant, eftersom det fortfarande säger något om hur han kan bli ännu bättre.
– Det spelar ingen roll vem som gör mål, säger Zlatan.
Det är när han säger så där jag måste tänka mig för. För ibland önskar jag, att han inte sa som han gör.
Sverige kommer inte att få särskilt många chanser mot Spanien. Kanske tre-fyra stycken. Mittfältsspelet kommer att, på många sätt, sköta sig självt.
– Det är självskrivet, sa Anders Svensson, Sverige kommer att ligga kompakt och jaga boll vare sig de vill eller inte.
Eftersom Anders är en väldigt begåvad spelare sa han också så här:
– Det är ju jobbigt att jaga boll. Men när resultatet är bra får man energi.
Vad allt detta leder fram till det faktum jag ämnar söka nobelpris i truismer med:
Sverige behöver göra mål i morgon.
Spanien kommer att nöta ut Sverige med sitt mittfältsbollande, de är bäst i världen på det – men på Råsunda förlorade de tålamodet eftersom de låg under. Och allt blev oändligt mycket enklare för Petter Hansson och Olof Mellberg då.
Sveriges stora chans att ta en poäng är att hamna i samma läge igen,
Jag tror att Sverige kommer att spela så här: Isaksson – Nilsson, Mellberg, Hansson, Edman – Svensson, Andersson – Wilhelmsson, Ljungberg – Ibrahimovic, Rosenberg. Jag ser i detta lag inga spelare som älskar att göra mål.
Allbäck är en avslutare
Ljungberg gör det, men han kommer att vara upptagen med försvarsarbete. Svensson gjorde det förut, innan Lagerbäck spände honom för den defensiva plogen. Rosenberg spelar som löpande andreforward i Bremen, han har blivit bredare i sitt spel men hamnar inte lika ofta i skarpa lägen.
Allbäck är en avslutare, men jag tror inte att han spelar.
Och så Zlatan Ibrahimovic, då.
– Jag har fått göra många mål (i Inter), sa han i går.
Han säger ”fått”, som om det var något som ramlat ner i knäet på honom. Det är bara en formulering, jag antar att man inte borde läsa in för mycket i det. Men eftersom jag är en människa med väldigt lite respekt för vad jag borde – ni kan fråga min dietist – så gör jag det ändå.
Zlatan har blivit oerhört mycket konkretare sedan han flyttade till Milano. Han får bollen högre upp, i farligare positioner, och avslutar oftare. Han skjuter för att göra mål, han till och med nickar för att göra mål – och tror på det, till skillnad från när han spelade i Juventus.
Inte särskilt intresserad av det
Capello pratade med Zlatan om de där bitarna, att bli mer direkt och målsugen, men det är som med Robinho i Real Madrid – det är först utan Capello, med större frihet, som han hittat rätt.
Zlatan Ibrahimovic är en stor målskytt i dag, han gör väldigt många mål.
Han är bara inte särskilt intresserad av det.
I landslaget har det gått två år nu. Mot Danmark var han magisk, utan att göra mål. I morgon måste han nog ta ansvar för den biten också, för även om jag inte köper bilden av Bernabéu som helvetet på Jorden så ser jag att Sverige möter ett lag som kan spela, spela och spela tills en back eller två somnar och börjar fundera på golf (Mellberg), att gå till frisören (Hansson) eller att sluta med fotboll, spela på oddset och äta en jävla massa smågodis (Edman).
Och sen smäller det.
Det finns gott om matcher som Sverige kan klara på att ligga lågt och tråka ihjäl i 90 minuter. Den här gången behövs det nog lite mer.
Någon kontring från Anders Svenssons fötter ut bakom en flyktad spansk ytterback (dom anfaller ofta med två), ett inspel från Wilhelmsson eller Ljungberg i straffområdet – och så ett avslut från någon som är beredd att offra halva foten för att göra mål. Inte för att måla.