100 %: GIVEN – 90 %: PETA
Bank: Är Ljungberg inte hel ska ”Chippen” och Larsson gå före
Medan Lars Lagerbäck sväljer sin indignation över frågorna så går vi till svaren:
En hundraprocentig Fredrik Ljungberg ska spela.
En nittioprocentig ska stå över.
Journalister hade gjort vad journalister alltid gör, en förbundskapten hade gjort vad han aldrig gör – och så blev det en tisdag därefter.
Det skulle vara fotbollsfritt, men det blir det aldrig. Jag ägnade mig åt att se Italiens U21 (Giovinco var bäst, Candreva slog en cucchiaio-straff, de slog Japan på straffar) och åt att tänka på Fredrik Ljungberg.
När spelare kastar in feta vedklabbar under konkurrens-brasan brukar fotbollstränare bläddra i sin fotbollstränarparlör, krafsa sig bakom högerörat och säga så här:
– Det Där Ger Oss Angenäma Problem.
Mot Slovenien i måndags klev Sebastian Larsson och, framför allt, Christian Wilhelmsson in och såg ut som EM-färdiga yttermittfältare.
Angenämt? Det beror på vem man frågar.
När förbundskaptenen fick frågor om sin lagkaptens status blev han provocerad. Ni har redan läst allt om det där.
Lagerbäck visade sig mänsklig
Själv uppskattade jag mest ironin: det som Lagerbäck tyckte var ett ifrågasättande var ju mest en fråga om huruvida han är mänsklig (är det svårt att peta en favoritspelare?) – och om det var något hans reaktion visade så var det ju att han… eh… är mänsklig.
Och sakfrågan? Svaret han borde gett om han inte underkänt frågorna?
Han kunde mycket väl krafsat sig bakom örat och sagt något om angenäma problem.
För mindre än två år sedan spelade Fredrik Ljungberg fotboll på absolut yppersta världsnivå, först i en roll i det där juniorlaget som Arsenal spelade Champions League-final med – och sedan i en helt annan roll i VM för Sverige.
I måndags var det på dagen en månad sedan Steven Taylor åkte skateboard genom hans revben, och han har inte haft sitt livs bästa säsong, men ni vet vad man säger i modeindustrin (utöver ”köp mina Calvin Klein-kalsonger”). Man säger ”kvalité blir aldrig omodernt”, och Fredrik Ljungbergs kvalitéer behövs i det här laget.
Har ni sett Sveriges försvarsspel de senaste åren? Uppspelen? Där ligger de stora svagheterna, och för att maskera dem behövs ett helt mittfält som kan spela åt två håll.
Det finaste är att en hel, stark Fredrik Ljungberg är den bäste vi har på det spelet. Han är smart, löpstark, han älskar att spela stora matcher och han har genombrottsfart som ingen annan svensk mittfältare.
Tog upp Larssons tvåvägsegenskaper
Det näst finaste? Det är att om Fredrik Ljungberg inte är hel, om han är lite långsammare eller lite fegare eller lite mindre distinkt än normalt, om han behöver ett par dagar extra för att känna sig in – så finns Christian Wilhelmsson och Sebastian Larsson. Då ska de gå före.
När Lagerbäck presenterade sin EM-trupp på Södermalm i Stockholm häromveckan tog han upp både Ljungbergs och Sebastian Larssons tvåvägsegenskaper.
Om ”Chippen” sa han: Snabb… oberäknelig (”det är oftast positivt”)… bra teknik.
Jag är inte orolig över Christian Wilhelmssons oberäknelighet, inte längre.
Lotina, Chippens tränare i Depor, är en välorganiserad strateg. I vintras sa han att han beundrade Wilhelmssons taktiska kunskaper. Jo, faktiskt. Och han hade rätt. Det har hänt oerhört mycket på den fronten. Jag frågade Christian om det i måndags, om taktik.
– Jag har fått jobba hårt med det, sa han. Läsa in det. Det är inget jag haft naturligt, men jag ville göra det för klubbens skull. Och det är roligare att spela nu.
Det är roligare att se honom spela också.
Och ska han eller Sebastian Larsson flyttas så ska det vara av en frisk lagkapten utan tvivel. Fredrik Ljungberg har en vecka på sig att visa att han kommit så långt.