Två matcher från SM-guld

Simon Bank

Bank: 10 dagar kvar – nu behöver Malmö bara jobba färdigt säsongen

HISINGEN. Piskregn över Göta älvbron, mörker och höstkyla, halt under fötterna och en otäck bortamatch.

Efter en kvart tittade Malmö FF:s smågrabbar upp.

Jodå, det var fortfarande alldeles himmelsblått däruppe.

helskärm

Yago Fernandez har inte varit i Sverige längre än att han precis lärt sig sina första, staplande glosor – ”tack så mycket” och ”ensam” av någon anledning vi kanske inte ska analysera sönder – men han har varit i Malmö länge nog för att anamma Zlatan Ibrahimovics musiksmak.

– Swedish House Mafia, det är Yagos, sa Ivo Pekalski och nickade åt musikvalet i Malmö FF:s omklädningsrum.

Det dunkade rätt bra därinne.

MFF hade haft tre dagar och en evighet på sig att fundera igenom exakt vad som väntade på Hisingen. Helsingborg hade tryckt gasen i botten, kört upp jämsides och blinkat med ena ögat.

Jiloan Hamad erkände att det varit nervöst, att tankar smygt sig på och att det var spänt före matchen mot Häcken i går.

Av alla test de har kvar var det här det i särklass tuffaste på papper.

På gräs? Där var det stentufft i exakt en kvart.

Övertygande och konkret

Ett tusental himmelsblå hade rest upp, det hade smällt fyrverkerier bakom läktaren och Guillermo Molins och Wilton Figueiredo hade dragit igång Malmös stora passningsmotor, men Häcken kunde använda motvinden till att sätta in bollar bakom MFF:s backlinje – de stannade i vinden – och Mathias Ranégie hade fått ett 1–0-mål bortdömt för en offside som förmodligen inte existerade.

Jo, det fanns en alternativ väg för den här matchen att gå igår.

Malmö FF var bara aldrig särskilt nära att slå in på den.

De har spelat fin fotboll väldigt ofta de senaste säsongerna, men det här är första året de varit övertygade och konkreta nog för att göra det effektivt. Igår använde Roland Nilsson sju U21-spelare, småkillar som inte vet hur man hanterar den här situationen, den här pressen.

Men de vet hur de ska spela, och det räcker långt.

Ivo Pekalski, svensk fotbolls klokaste tonåring, vill inte plåga sitt högerlår i onödan och spelade nästan bara positionsspel. Wilton Figueiredo rusade runt och vände spel framför honom. Guillermo Molins utmanade varje gång, Jiloan Hamad centrerade stenhårt och lämnade sin kant åt Ricardinho – och längst fram drog Daniel Larsson och Agon Mehmeti isär Häckens backlinje i djupled genom att möta och gå, ordna rörelser och motrörelser.

Sedan MFF hittade sin dubbelmotor med Wilton och Ivo Pekalski har de haft ett fenomenalt passningsspel. Sedan de lade till det där bestämda löpandet har de haft ett fenomenalt anfallsspel över huvud taget.

Smågrabbarna sköt

Målen i går var nu inga tydliga exempel på det (första målet fick Daniel Larsson gratis av Mohammed Ali Kahn, andra var ett sånt där distansskott från Molins som MFF satte två per match i våras, tredje och fjärde kom på nick från Yago Fernandez), men Malmös djupledsspel var fantastiskt i går. Daniel Larsson är lätt att berömma, men Agon Mehmeti löpte precis lika tydligt även om han inte var tillräckligt skarp i sina avslut.

Det fanns en kort period precis efter paus, när Peter Gerhardsson skickade upp fler anfallare för att skära av MFF:s spelbyggnad, som spelet hackade och man kunde se hur temposvagt deras mittbackspar trots allt är – men annars flöt det i 90 minuter.

Smågrabbarna sprang och sköt. Yago Fernandez var bekväm med bollen. Wilton utmanade med sina passningar. Den uppresta klacken sjöng för Helsingborg. Målen rann in i lagom takt. Det var mörkt och hisingshöst, men det slutade regna efter ett tag och...

...och det var, mitt i alltihop, lite för enkelt att glömma bort han som stod längst ner och bara höll ihop allt.

Visst, spelmässigt har Ivo Pekalski varit höstens viktigaste man i MFF. Jo, fartmässigt är det anfallarna som bär laget.

Men vi ska inte glömma Daniel Andersson.

Kapten Andersson är 33 nu, han har slutat i landslaget och tillhör inte de tio häftigaste karaktärerna i MFF:s startelva. Men när slutminuterna rinner iväg och Yago och Wilton Figueiredo blir övertända och snuddar vid varningar så är det Andersson som tar tag i dem och ser till att de tänker klart. Och när Yago rusar iväg på fladdriga äventyr så är det Andersson som rensar bakom.

– Det är viktigt att man jobbar färdigt matchen, sa han på vägen ut mot spelarbussen.

10 dagar till titeln

Halvannan meter därifrån stod en nittonårig Jiloan Hamad och pratade om skolning.

– Vi har lärt oss så jäkla mycket i år. Vi har tvingats jaga Helsingborg, varit långt efter, vi har kommit ikapp och nu leder vi. Vi har fått hantera allt.

Så länge som de fortsätter att springa lika ambitiöst och medvetet som de gjorde igår, så länge som de är lika kloka, så behöver de inte tänka på Helsingborg längre. Slår de ett demoraliserat Brommapojkarna borta och ett avhängt Mjällby hemma så är Malmö FF svenska mästare igen om tio dagar.

De behöver bara jobba färdigt säsongen nu.