Laul: Vilka instruktioner får egentligen Djurgårdens spelare?

Robert Laul

Med en back som anfallare, en anfallare som mittfältare, och en mittfältare som back var det självklart att Djurgården inte kunde rubba Örebro som hade hemmaplan samt bättre fotbollsspelare och inkörd spelmodell.

Djurgårdens största problem var att Gais samtidigt tog tre poäng.

I fortsättningen handlar det inte om att undvika kvalplatsen – utan att försöka nå den.

Tränaren Andrée Jeglertz mantra senaste tiden har varit att Djurgården har allt i egna händer. Så är det inte riktigt längre eftersom laget vi brukar kalla Järnkaminerna – men nuförtiden möjligen kan beskrivas som Järnkaninerna – har två poäng upp till den kvalplats Gais tagit över. När lagen möts på Gamla Ullevi 31 augusti är det troligt att Gais kan spela på resultatet, inte mycket talar för att Djurgården tar tre poäng mot IFK Göteborg i omgången däremellan.

Hade gjort mindre skada på mitten

Till matchen på Behrn Arena kom Djurgården med försvarsspelaren Kebba Ceesay på topp, anfallaren Mikael Dahlberg på mitten och mittfältaren Markus Johannesson som mittback. Kanske lite väl generöst att kalla Johannesson mittfältare men på mitten hade den tröge 34-åringen i alla fall gjort mindre skada än i situationen i tredje minuten då ÖSK fick en korrekt dömd straff. Johannesson och mittbackskollegan Toni Kuivasto hängde inte med när Roni Porokara och Kim Olsen kombinationsspelade.

Fredrik Nordback gjorde som man ska göra på en stor målvakt, lågt i ett hörn. Om Dembo Touray känt till att straffläggare kan tänkas resonera just så hade han nog kastat sig åt något håll. Nu stod han still på linjen.

Det var för övrigt sjunde gången Djurgården släppte baklängesmål under första tio minuterna. I elva matcher har man legat under med ett mål eller mer i paus. Snacka om att ständigt kämpa i motvind. Men den trenden har jag inte hört Andrée Jeglertz säga mycket om. Förhoppningsvis påtalade han den för sina spelare inför gårdagens match, en rimlig Dif-inställning till ett motstånd av Örebros kaliber i detta läge är ju att i första hand få med sig den poäng man har när matchen börjar. Det är uppenbart att Jeglertz anser att Ceesay, Dahlberg och Johannesson har speciella kvaliteter som behövs just på de positioner de tvingas spela på men i går var en sådan matchbild inte att vänta.

Dahlberg hade troligen gjort mer nytta bredvid Oremo på topp, Johannesson passat bättre att positionsspela bakom Daniel Sjölund och Ceesay bör spela i backlinjen om han ska vara på planen alls, han får inte ut något av sin snabbhet bredvid Oremo mot en lågt sjunkande backlinje. På samma sätt är Dahlbergs längd inte någon framgångsfaktor på mitten mot ett ganska kvickt kortpassningsspel.

Det tydligaste exemplet på Djurgårdens offensiva problem var att laget ganska ofta kom med fem spelare mot backlinje men där tog det stopp eftersom Ceesay inte har en aning om hur han ska agera medan Johan Oremo inte är forwardstypen som skapar något på egen hand utanför straffområdet. In i boxen kom bollen sällan och när den väl gjorde det, ja då var Oremo utbytt med smärtor i foten mot mittfältaren Prince Ikpe Ekong.

Jag undrar vad spelarna egentligen får för instruktioner och har för fokus när Sebastian Rajalakso i 74:e minuten har frispark i hörnläge, spelar en chansartad kortpassning snettinåtbakåt till nyss inbytte Yosif Ayoba som blir attackerad direkt med kontring och hörna för Örebro som följd.

Får fokusera på att undvika kval

Eller Ekong som av någon anledning gav fan i att hänga med Per Johanssons löpning in i straffområdet när denne stängde matchen i 87:e minuten. Ett mål som definitivt innebar att Djurgården får fokusera på att nå kvalplats i stället för att undvika den. Mötet med Gais blir en första nyckel att nå dit.

En dellösning framöver är att jobba med spelare på naturliga positioner de behärskar, det finns redan tillräckligt mycket osäkerhet i truppens huvuden.

Om Djurgården haft råd med ett tränarbyte kanske det varit värt att prova. Men enligt källor i klubben anser ledningen, just nu, att problemet finns i spelartruppen snarare än på tränarsidan. Känns inte trovärdigt att protestera alltför högljutt mot det, speciellt med tanke på föreningens utsatta ekonomiska läge.