Wagner: IFK måste få mer att stämma för att bli ett topplag

Michael Wagner

GÖTEBORG. Hylla den som hyllas bör.

Därför: Grattis Jonas Olsson.

DET vinnande bytet var inte lätt att förutspå.

Låt mig rekapitulera något.

För en månad sedan mötte IFK Göteborg Helsingborg på Gamla Ullevi. Med 20 minuter kvar och ställningen 0–0 höll Blåvitt på att koppla grepp om HIF.

Då valde IFK Göteborgstränaren att plocka av Stefan Selakovic och ta in defensivt lagde Alexander Faltsetas istället.

Precis som Olsson och Rehn gjort så många gånger tidigare den här säsongen.

Trollhätteförvärvet är Blåvitts meste inhoppare (tio gånger).

Jag kunde inte låta bli att fråga om bytet på presskonferensen efter matchen.

Jonas Olsson var lika uppriktig som en Nanne Bergstrand emellanåt:

– Det var ett fegt byte av mig. Ibland tar man fega beslut, svarade Olsson.

Så med ett rejält tryck från Gais i andra halvlek i gårdagens derby var vi många på pressläktaren som plitade ner ”Thomas Olsson, ut 80, in Alexander Falt...Va?! Tobias Sana?”

Utsålt derby

Jonas Olsson kastade alltså in IFK Göteborgs främste dribbler och mest oberäknelige spelare med tio minuter kvar.

I ett utsålt derby mot Gais.

Fem minuter senare hade Sana frispelat Tobias Hysén, som gjorde avgörande 2–1.

Jo, man måste nog kalla det ett genidrag.

Jag var ju bara tvungen att fråga Olsson igen på presskonferensen.

– Den här gången var det inget fegt byte...svarade den gamle Champions League-backen med ett illa dolt leende.

Slumpen?

Definitivt inte.

Efter tränarrockaden tidigare i sommar har den sportsliga ledningen i IFK Göteborg uppenbarligen tänkt om något.

Borta mot AIK i förra omgången tog Olsson/Rehn (jag tror nämligen att de samarbetar lika mycket som tidigare även om Rehn fått ta ett kliv nedåt utåt sett) ut Thomas Olsson och släppte in Niklas Bärkroth, som passade fram Stefan Selakovic till 2–0-målet.

Otroligt bra presspel

De offensiva bytena lönar sig.

Den ökade individuella träningen och samtalen med de unga Blåvittlöftena har gett utdelning.

Åtminstone i två matcher.

Det kommer säkert finnas supportrar som kräver Sana i startelvan mot Åtvidaberg på söndag i diverse internetforum.

Inte omöjligt att det blir så.

Men ska IFK Göteborg kunna spela som de gjorde första 45 minuterna mot Gais så blir det svårt att hitta plats för en Sana eller Bärkroth.

Presspelet från Hannes Stiller, Stefan Selakovic, Hysén, Adam Johansson tog andan ur både Gaisare och oss på läktaren.

Kan åter bli ett topplag

Dessutom visade Blåvitt vid ett par tillfällen upp ett bollhållande som varit sällsynt den här säsongen. Tålmodigt spelade IFK:arna bollen mellan sig i backlinjen innan rätt ytor öppnade sig för ett snabbt, rakt uppspel via mittfältet.

Det är först när IFK Göteborg får fler av de ingredienserna – klassisk press på motståndarna, mer varierat passningsspel kryddat med fler spelare med individuella färdigheter – som Blåvitt åter kan bli det topplag som alla hade tippat dem att vara 2010.