Lasse Sandlin: Hur ska AIK värdera segern mot Örebro?

Lasse Sandlin

helskärm

ÖSK… – det låter ju nästan som CSKA.

Fast Örebro är väl inte direkt Moskva?

Varken i verklighet eller på fotbollsplan.

Så, frågan är: hur ska AIK-arna värdera en 3–0-seger mot ÖSK när det moskovitiska storlaget CSKA väntar i nästa match, nästa torsdag?

Mitt råd: ta det som en klapp på axeln och ett tecken på att ni är på rätt väg. Inget annat.

Örebro SK hade nog varit en bra värdemätare en gång i tiden. 2012 är man det inte längre.

AIK däremot spelar nu med ett härligt självförtroende och sällan har man väl sett ett allsvenskt lag så utspelat som söndagens ÖSK.

Jämfört med startuppställningen mot Lech Poznan förra veckan satsade Andreas Alm nu på fyra nya: Kwame Karikari och Alhassan Kamara längst fram, Daniel Gustavsson och Robin Quaison på mitten dit han också dragit ned Celso Borges för att hålla i dirigentpinnen.

Eftersom vi också vet att högerback Lorentzson och mittback Backman gillar att härja längst fram så signalerade den här uppställningen superoffensiv.

Här skulle tuta och köras. Så blev det också.

Mutumba gav ton

Matchens lirare, den härlige Martin Mutumba, angav tonen direkt med några dribblingar på vänsterkanten, och Karikari hade en nick i stolpen redan i sjunde minuten efter ett mönsteranfall med start hos Quaison och inlägg från Martin Lorentzson.

Totalt hade AIK tio hörnor i matchen.

Nio i första halvlek.

Åtta redan under de första 20 minuterna, och eftersom det då fortfarande stod 0–0 började vi tala om den där klassiska europacupmatchen mellan IFK Göteborg och Galatasaray den 2 november 1994 på Stadi Ali Sami Yen i Istanbul.

En dag då göteborgarna fick ett nytt ordspråk.

Galatasaray hade haft 22 hörnor men inte lyckats göra något mål. I 87:e minuten fick Blåvitt sin första och enda. Stefan Rehn lyfte bollen mot Magnus Erlingmarks skalle och 32 000 på läktarna tystnade.

Ordspråket?

Det räcker med en...

Ingen av AIK:s tio hörnor var särskilt farlig den här dagen. Ett täck skott från Niklas Backman till ny hörna var det närmaste.

Men AIK behövde inga hörnor för att vinna. Man var så mycket bättre ändå.

22–4 i avslut, 12–2 på mål. Skillnad det.

Ledningsmålet kom strax före halvtid då den tidigare så obekväme Karikari löpte loss på en genial passning från Borges, rundade Jonas Sandqvist och rullade bollen i tomt ÖSK-mål.

Celso Borges, förresten. Jag hittade några fina rader om honom i matchprogrammet: ”Så smart. Så klok. Så nyttig. Har något Obolskt över sig.”

Kan inte skrivas bättre. Författare: Johan Nilsson.

Nu väntar CSKA i europakvalet

Närmast väntar alltså CSKA Moskva i europakvalet, och AIK börjar hemma.

Bra det för att CSKA verkar ännu inte ha kommit igång riktigt. Efter denna söndags 1–0-seger mot Samuel Eto´os Anji ligger CSKA nu tia i tabellen. Sex poäng efter ledande Zenit St. Petersburg som gått obesegrat genom de fyra första omgångarna och bland annat vann med 3–1 mot CSKA förra helgen.

Från start spelade på söndagen både nr 3 Pontus Wernbloom och nr 20 Rasmus Elm, den senare utbytt i 72:a minuten mot 19-årige Ravil Netfulin. Två minuter efter det gjorde serben Zoran Tosic matchens enda mål.

CSKA har en match kvar innan man möter AIK: söndag borta mot Mordovia från Saransk, som i tabellen ligger strax under CSKA och i geografin 62 mil öster om Moskva.

Bottenlaget Örebro då?

Med elva matcher kvar och hela 33 poäng kvar att spela om kan man naturligtvis inte säga att det är kört. Redan. Men hoppet är minimalt för ÖSK.

Jag hann förresten med att se sista handbollskvarten på en sportpub i Solna Centrum. Såg trångt ut därinne så jag frågade vakten om det fanns plats.

Hans svar:

– Dra in magen, så ska det nog gå bra!

Ska man behöva höra sånt? Ska man behöva bli på dåligt humör när man sett AIK bjuda på sån underhållning?