Livsviktigt derby
Bank: Det handlar om Milans framtid
Det finns inga oviktiga derbyn i Milano, bara mer eller mindre livsviktiga.
Det här, i dag, är ett av de största som spelats.
Milan spelar för att förlösa en ny generation.
Och de har Inter som barnmorska.
För ett år sen, knappt det, firade Milan sin Champions
League-titel i Milano. Det var fint, det var värdigt – så när som på en liten skylt som ett par av spelarna höll upp medan de åkte runt i en öppen buss.
Texten: ”Ni kan köra upp scudetton i röven”.
Mottagare: Inter.
I dag kan samma Inter köra upp en ny scudetto – i Milans ansikte.
I toppen på Milanos mäktiga dom tronar en liten madonna, Milan–Inter är hennes derby – och herreminskapare vad det väger den här gången.
Om Inter tar fler poäng än Roma i dag så har de vunnit
Serie A. Då firar de sin scudetto inför ett San Siro fullt av Milan-fans.
Om Milan förlorar krävs det ett mindre mirakel för att de ska ta sig förbi Fiorentina och kvala in till Champions
League. D e r a s Champions League.
Det vankas alltså tronskifte här, på allvar och totalt. Inter är italienska mästare, men i dag har de chansen att förnedra sina rödsvarta kusiner som de aldrig blivit förnedrade förr.
Om de klarar det?
Det tror jag inte.
En katastrof hotar Milan
Milan har, äntligen, sina fyra anfallare hela – och matchen betyder så oerhört mycket mer för dem än för Inter. Man kan försöka tona ner matcher som den här bäst man vill, förr eller senare kommer alltid nån och säger sanningen.
– Det är som en Champions League-final, sa Kakha Kaladze.
Och även om det är sant så var det fel.
För Milan är det här större än en final. Tyngre. Adriano Galliani och Silvio Berlusconi (som tjänade 300 miljoner 2005, siffrorna läckte ut i veckan till allmänt ramaskri) ska bygga ett nytt Milan, en ny katedral, en ny gyllene famiglia. Flamini, Frey, Zambrotta, kanske Drogba eller Ronaldinho ska lockas till Milano. En ny era ska födas.
Tror ni att Milan vill inleda den eran i ... Uefa-cupen?
Tror ni att de vill mäta sina nya krafter mot ... Racing Santander eller Everton?
Det vore en katastrof. En mindre katastrof för en klubb i Italien – där klubbar ligger i innerfickan på mecenater – än det skulle vara för Manchester United. Men likafullt en katastrof.
– Derbyt avgör vår framtid, säger Carletto Ancelotti.
Det är alldeles riktigt. Milan har gjort bort sig, de har litat för länge på de för gamla, och har prioriterat sönder sin säsong. Jag satt på San Siro när de paraderade alla sina bucklor, det var en uppvisning som hade fått Richard Wagner att känna sig småskalig, men om de blir femma i Serie A så kommer den där klubb-VM-pokalen att väga väldigt lätt helt plötsligt.
En framtid att rädda
Milan har en framtid att rädda, Inter har en scudetto och en hel del skadeglädje att spela för. De blåsvarta har ett bättre lag, men jag tror att Kaká och Seedorf har en match till
i sig, en match till när de kan byta plats utan att någon märker det och ge holländaren det där läget han tycker så mycket om.
Ska vi säga 3–1? Och en räddad förlossning?
Inter vinner Serie A för att de haft en trupp som klarat till och med skadekriser, en trupp där en trädgårdsmästare som Juio Cruz kan gå in och bära målskyttet på sina axlar.
Real Madrid vinner La Liga för att de gjort minst misstag av alla lag. Valencia har haft en styrelse som försökt begå självmord i många år, men nu har de lyckats. Barcelona har haft ungefär lika stora skadeproblem som Inter, men på fel spelare. Deco har saknats, och Ronaldinho har glömt vad det var som gjorde honom till världens bäste.
Jag kan inte påstå att det får mig att känna särskilt mycket.
Jag känner inte heller särskilt mycket inför det faktum att Lyon bromsar sig i mål till en ny fransk titel heller. I går fick de 0–0 mot Nice (Nices nionde mållösa match, sextonde gången de höll nollan) och Blancs Bordeaux hinner inte ifatt.
Det är som det är. Europas största drama har ni längre ner i Ligue 1, där Paris Saint-Germain håller på att gå i bitar. Jag såg dem inte igår, men jag såg dem tappa tre poäng mot Nice och det är bland det mest smärtsamma jag sett på en fotbollsplan. En vandrande psykologisk diagnos. En Munch-tavla i blå tröja.
Jag tror inte att Canal Plus kommer att tillåta PSG att åka ur, det är för stora pengar inblandat – men jag har vett att uppskatta ångest när jag ser den.
Och idag ser vi den i Milano, bättre än någon annanstans.
Jag ska inte blunda en enda sekund.