Bank: Han är bästa alternativet – men lär inte räcka
Han utmanar, han vrider, han vänder, han skjuter, han gör mål, han knackar på precis alla dörrar som finns.
Ken Sema har tre månader på sig att springa in i en startelva.
Till slut lär han lik förbannat rusa rakt in i Emil Forsberg.
Alla vill ha sitt.
En tisdagsträning i vindpinade mars, med tre månader kvar till VM-premiären, drar landslagsledningen samma gamla vanliga streck. Janne Andersson (som iakttar) och Peter Wettergren (som instruerar) vill repetera försvarsspelsläxan med lydiga elever. Klubblags-chippet ut, landslagschippet in, starta om systemet.
– Oscar, jag ÄLSKAR när du är så jävla snabb ut i press! PANG bara! Det är un-der-bart!
Wettergren kramar Oscar Hiljemark, det var sådant vi fick se. Fokus på defensiva överflyttningar, maxlöpningar för att stänga spelvägar eller komma in i press. Värdera vad som ska göras när. Sätta reflexer och automatik.
Största stjärnorna påminner om varandra
Och det är klart att man kan intressera sig för de små tecknen en tisdag: Sebastian Larsson och Hiljemark på ett innermittfält, Gustav Svensson och Alexander Fransson på det andra. Victor Nilsson Lindelöf och Andreas Granqvist i olika lag.
– ORKA göra det! Coacha varandra! Spring de där meterna!
Emil Forsberg och Nilsson Lindelöf kommer ut till pressen efteråt. De påminner lite om varandra, rent statusmässigt, just nu. Genombrottsmän som blivit lagets största stjärnor, som haft det lite jobbigt och fått en del kritik, ifrågasatts av de som tycker att tre matcher är ett långt perspektiv i fotboll.
Nu mår de bättre.
– Alltid lika roligt att vara här, säger Forsberg, för det säger han alltid.
Han är tillbaka efter sin komplicerade mag/ljumskskada (sportman’s hernia, Marco Reus och Mario Götze har slitit med liknande skador), ska bli pappa snart, och är självskriven som den som driver ett svenskt anfallsspel.
Victor Nilsson Lindelöf är precis lika given i mittförsvaret, han har landat i sin nya verklighet nu.
– Jag har gjort 24 matcher i världens största klubb, säger han.
Alla matcher har inte varit bra, men han är där, och han är inte lika stingsligt trött på frågor om United-livet längre.
Guidetti är ett par procent skarpare nu
Både Emil Forsberg och Victor Nilsson Lindelöf har ett EM i ryggsäcken nu, med alla erfarenheter det innebär. De har ett tryggt organiserat lag mellan sig, varsin halvhackig säsong bakom sig, men vi vet att vi kommer att bygga på dem.
De vill ha lite speltid och självförtroende med sig härifrån, landslagsledningen vill ha ett par bevis på att grundmodellen sitter.
Alla vill ha sitt, och vi andra vill helst av allt ha det vi aldrig sett förut.
En överraskning, en x-faktor, något som kan explodera oss härifrån till Ryssland.
Under tisdagsträningen var Isaac Kiese Thelin sjuk och kvar på hotellet, så vi fick inte chansen att bedöma hans nyvunna belgiska brutalform. Det gick med blotta ögat att se att John Guidetti är ett par procent skarpare nu än under sin bänk-höst, men några stora överraskningar ska vi kanske inte vänta oss.
Janne Andersson sa det ju själv i måndags, att han inte ser något ungt genombrott som kommer ridande vid horisonten, i alla fall inte i tid till VM.
Så under tiden tittar jag på Ken Sema.
Ni känner till hans osannolika resa, från att ha blivit petad av Janne Andersson i Norrköping, via Sylvia, Ljungskile och Östersund. Ut i Europa, in i landslagstruppen.
Och nu?
Jag skrev redan i höstas att han strålar på träningarna, att han har ett sätt att utmana, komma till avslut, en fysik som räcker även här. Han kan ta sig förbi backar från stillastående, har ett bra skott, självförtroende och en hel uppsjö spännande egenskaper.
Bästa kantalternativet – men lär inte räcka
Det skulle inte förvåna mig ett dugg om han framstår som det bästa renodlade kantalternativet vi över huvud taget har när det här laget lyfter mot VM.
Det skulle däremot förvåna mig om det räcker.
Emil Forsberg är landslagets gjutna offensiva centralpunkt, han förtjänar all den där friheten han har från sin vänsterkant. Det är värt prislappen, han bidrar med så mycket.
Men det betyder också – med mindre än att han flyttas in som släpande anfallare istället – att det behövs balans på annat håll. Vi får en defensivare Ludwig Augustinsson, eftersom han måste ha koll bakåt i första hand. Och vi får förmodligen svårt att ha råd med Ken Sema på högerkanten, eftersom det finns andra alternativ som är tryggare.
Jimmy Durmaz, till exempel, som njuter av att vara tillbaka i landslaget istället för att harva i Toulouse (även om dödgrävar-tränaren Pascal Dupraz nu ersatts av sin lite offensivare assistent Mickaël Debève), och som lärt sig att spela precis den sorts tvåvägsfotboll som behövs.
Ken Sema hittar fram till två kanonavslut på tio sekunder när halva truppen kör smålagsspel med stora mål.
Han tar ner bollen på bröstet med markering i ryggen, håller undan, rycker förbi.
Jag tycker mycket om att se honom spela, det händer saker hela tiden, men det som betyder något är vad Janne Andersson ser i honom på andra sidan alla tester och träningsmatcher.
Ser de en spännande inhoppare att chansa med? Eller en spelare som helt enkelt är för bra för att inte ha med från start?
Med fyra matcher och tre månader till VM är det upp till Ken Sema själv att visa vem han är.