Sagan om Andrea Pirlos övergång

Uppdaterad 2018-08-10 | Publicerad 2014-04-15

Är du trött på att översköljas av snabba nyheter om regelverk och filmningar?

Häng då med på Andrea Pirlos återberättelse om sortin i Milan, om den sista versen på en tioårig visa spelad med rödsvarta flöjter.

– Jag har aldrig känt mig gammal, skriver den italienske mittfältaren i sin självbiografi enligt Football Italia.

I dag släppte Football Italia ett utdrag från Andrea Pirlos självbiografi som översatts till engelska. Vi får följa med in i kontoret i Milans högkvarter och in i huvudet på innermittfältaren som hade passerat 30-strecket. Det var sommaren 2011 och han satt och grubblade med ett föremål i handen.

 ”En penna. Vacker och tryckt med Milan-märket, men ändå bara en penna. Jag tittade på den, snurrade runt den i min hand som när ett barn undersöker sin första leksak. Jag studerade den från olika vinklar och letade efter dolda djup och meningar. Försökte förstå. Försökte förstå så innerligt att jag fick huvudvärk och svettet började droppa. Plötsligt hörde jag en röst. ’För Guds skull, använd inte pennan för att skriva på för Juventus’.”

Dåligt erbjudande

Milans vice-president Adriano Galliani var mannen som avbröt Pirlos dykning i tankehavet när den italienske landslagsmannen funderade över framtiden. Tiden i Milan gick mot sitt slut, nye tränaren Massimiliano Allegri hade nya planer - och när Pirlo erbjöds ett kontrakt som sträckte sig över en ynka säsong var han redo att flytta.

 ”Tio år i Milan var till ända, bara så där. Ändå log jag, för jag vet hur man skrattar, högt och länge”.

Farväl utan ånger

Pirlo tittade på väggarna, lät blicken utforska alla foton som förevigat Milans historiska framgångar och ärofyllda glansdagar. Han kunde kontoret ”som baksidan av sin hand”, men förberedde sig nu för en förändring:

”Vi tog farväl utan ånger. Mindre än en halvtimme senare gick jag ut. När du är kär behöver du tid, när känslan är borta kan en bortförklaring hjälpa. Jag trodde fortfarande att jag skulle göra mig bäst precis framför backlinjen. Om havet är djupt kan en fisk andas, men precis under ytan är det inte samma sak.”

"Tack, men..."

Vad som fällde avgörandet? Galliani hade tagit till orda:

 ”Andrea, även om du suttit på bänken eller på läktaren har vi vunnit ligan. Och du vet att vi har ändrat upplägget i år. Om du är över trettio erbjuder vi bara ettårskontrakt.”

Pirlos tankar florerade för fullt, men han sa ingenting högt.

 ”Jag fick intrycket av att folk ville få det att låta som att jag var slut. Till och med i dag försöker jag förstå deras resonemang. Jag har aldrig känt mig gammal, inte ens i det momentet”.

Sedan var det sluttänkt, där i Milans klubbrum. Den åldrande mittfältaren med den genialiska fotbollshjärnan mötte Gallianis blick.

 ”Tack, men jag kan inte acceptera erbjudandet. Juventus har lagt fram ett treårskontrakt på bordet.”

Andrea Pirlo lämnade Milan. En säsong senare var han motorn i Juventus-maskineriet som malde ner allt motstånd och tog hem Serie A för första gången på sex år.

Följ ämnen i artikeln