Fem punkter: AFC-Djurgården
Uppdaterad 2017-08-01 | Publicerad 2017-07-31
ESKILSTUNA.
Per Bohmans fem punkter från AFC Eskilstuna-Djurgården på Tunavallen
1. Jolley mer Pelle än... Pelle
Den förväntade vulgäranalysen hade varit enkel att plita ner. Pelle Olsson out. Gladfotboll in.
Det korresponderar dock inte med verkligheten. Faktum är att AFC Eskilstuna satsat ännu hårdare på en baktung, defensiv organisering under den försiktige generalen Michael Jolley.
Tre mittbackar för att stadga upp bakom wingbacksen Jernade Meade och Daniel Björnkvist som är ambitiösa framåt men opålitliga bakåt. Han slapp också ärva Olssons tidigare "problem" med Omar Eddahri och Fered Ali (skadade). Duon är lagets mest tekniska och individuellt skickliga spelare, men har lite svårt att kompromissa och underkasta sig den defensiva organisationen. I stället kan Jolley packa centralt med relativt passningsskickliga mittfältsgnuggare (Raskaj, Piermayr och Razak).
2. Det räcker inte, AFC
Problemet är väl att anfallsspelet reducerats till fasta situationer med den förtjusande orchen Ludvig Öhman Silwerfeldt som riktmärke. Anfallarna Mohamed Buya Turay och Chidi Omeje är lika riviga och lynniga som två svältfödda tigrar, men hur mycket de än löper, dribblar och kämpar så är de så pass isolerade att det krävs något exceptionellt för att skapa ett vettigt läge.
Tur då att Jolley förfogar över åtminstone en spelare med den kapaciteten. Buya Turay ger aldrig ger upp och har uppenbarligen förmågan att från ingenstans dunka upp ett skott i krysset, men det kvalar inte in som ett organiserat anfallsspel.
AFC-bossen Alex Ryssholm hävdar att laget totalt sett blivit frejdigare och mer offensivt under Jolley. Jag delar inte den uppfattningen, även om AFC av nöd och tvång flyttade upp laget efter paus.
3. Badji!
Han kan se valpig ut i pressen, onaturlig i närkamperna och oskolad i passningsspelet. Vad gör det när Aliou Badji välsignats med instinkt som är svår att träna fram. 19-åringens ledningsmål kändes rent. Det studsande upphoppet, tajmingen att hitta in i rätt yta och så naturbarnsnicken i nät. Då gör det kanske inte så mycket att han är långt ifrån en färdig fotbollsspelare. I en intervju med Sportbladet häromdagen försäkrade senegalesen att han är god för 20 mål per säsong om anfallaren bara får spela alla matcher. Nåja... Jag har haft förståelse för att Özcan Melkemichel tvekat om Badji som startspelare, men tonåringen visar med eftertryck att han är en vettig ersättare till Gustav Engvall.
4. Özcan skördar frukterna
Özcan Melkemichel är typen som har ett intimt förhållande med nästan alla sina spelare. Men följer man Djurgårdens träningar märker man snabbt att han är extra kärvänlig mot en särskild kille: Othman El Kabir. Yttern har något av en grandios personlighet och gnäller gärna ilsket under passen.
Det är tydligt att Melkemichel uppskattar den truliga personligheten. Han småknuffar, retar och triggar El Kabir – samtidigt som han kan lägga armen om sin adept och prata allvar när situationen kräver det. Tränaren har hela tiden gett yttern förtroende, även när holländaren inte förtjänat det, och skördar nu frukterna av den villkorslösa lojaliteten. För El Kabir har till sist börjat producera poäng och mot AFC fick vi än en gång se den avige mittfältarens patenterade avslut: en lätt och luftig smekning med högerbredsidan mot den bortre stolpen.
5. Dif kan störa Malmö i en match – men hemskt avbräck
Tvåa i serien. Den poängmässigt bästa starten sedan allsvenskan utökades till 16 lag. Före AIK i tabellen. Jag var inne på det redan efter matchen mot Östersund: Özcan Melkemichels facit är – om man bara ser till resultaten – utmärkt. Särskilt i ljuset av det kontinuerliga och lite ohederliga krypskytte som pågått runt omkring Djurgårdens tränare.
Kan Djurgården till och med utmana Malmö FF?
Nej, det gör inget lag den här säsongen. Men de kan definitivt störa MFF under en enskild match och på så vis ordna lite välbehövlig konstgjord andning för 2017 års döende allsvenska säsong. Malmö har i omgångar haft det svårt på Tele 2:s slippriga konstgräs när tillställningarna blir mer fajt än match.
Problemet?
Agitatorn och professionelle hetsaren Magnus Eriksson är avstängd efter en onödig varning. Ingen spelare kan som honom på egen hand piska upp en kollektiv psykos där spelarnas dueller och presspel flyter samman med de alltid röststarka djurgårdssupportrarna. Det är ett hemskt avbräck.