Det har aldrig funnits en större underhållare

Lasse Sandlin: Tack gud, för Ronaldinho

Utan fantasin står sig fotbollen slätt, och det är naturligtvis ingen tillfällighet att en av årets fotbollsböcker heter ”Ronaldinho utmanar fotbollens dödgrävare”.

En trollkarl med bollens magi, ett geni är han, och jag tvivlar på att fotbollen på denna nivå någonsin haft en större underhållare än Ronaldinho.

Hela han är ett stort leende, antingen han är kvar på plan eller som han – de sista 18 minuterna av 5–0-matchen mot Real Sociedad – sitter och tar igen sig på avbytarbänken.

Det levande beviset på de visdomsord som filmaren Jacques tati en gång uttalade: ”Man borde hellre röra två muskler för att skratta istället för tretton för att rynka pannan...”.

Ronaldinhos Barça har haft en fantastisk vecka, egentligen fantastiska nio dagar: förra lördagen 3–0 mot serieledande Osasuna, i onsdags 2–0 mot mittenlaget Malaga och nu då 5–0 mot ett Real Sociedad som före matchen låg på samma poäng; 16.

Tack gud, för Ronaldinho

Själv spelade den glade brassen fram till Mark van Bommels 1–0, sköt själv 2–0 efter att bara ha puttat fram Van Bommels pass två gånger och prickade till slut in 3–0 på en frispark med tre stegs ansats; säkert överraskande lågt för Sociedad-målvakten Riesgo.

Sen kunde han gå av och vila sina muskler med sikte på onsdagens Champions League-match hemma mot Panathinaikos (det blev 0–0 borta senast).

Tack Gode Gud för att det fortfarande finns såna som Ronaldinho.

Förresten: fortfarande och fortfarande... Jag tror aldrig det på en fotbollsplan funnits en större underhållare som lyckats förena det 100-procentiga showmomentet med en skaplig dos effektivitet.

Spelare som får oss på läktarn att le har ju med åren blivit allt sällsyntare. I stället får vi allt oftare höra den moderna systemfotbollens akademiker och tv-analytiker tala om spelet utan boll, om ytor, om löpvägar, om disciplin – och dessutom rita i rutan som om dom vore på ett tränarseminarium.

Omöjlig uppgift

Härintill har jag listat min 10-i-topp-lista genom åren på fotbollens underhållare, och det är ju bara att erkänna att det är en näst intill omöjlig uppgift. Men, även om en sån här lista ändras dag för dag och givetvis är beroende av listmannens humör, så är den ändå viktig.

Det är den här typen av spelare som bör leda sportens utveckling och som garanterat drar publiken till läktarna.

Så har det alltid varit.

Åtminstone här i Sverige där jag – förutom de på listan förekommande Nacka Skoglund och Roger Magnusson – också gärna drar fram spelare som Blåvitts duo ”Bebben” Johansson – Torbjörn Nilsson, Hammarbys Kenta Ohlsson, AIK-humoristen Helge ”Ekis” Ekroth, Örgrytes Sven Rydell som fick ärenamnet ”Fotbollens Rastelli” efter en av tidernas mest legendariska cirkus- och varietéjonglörer...

Utmanar dödgrävarna

Fotbollsjournalisten Imi Markos, för mycket länge sedan verksam även här på Aftonbladet, har nyligen kommit ut med boken ”Ronaldinho utmanar fotbollens dödgrävare” där, föga överraskande, det är Ronaldinho som står för hoppet och fotbollens räddning. Kunde väl knappast ha illustrerats bättre än med de 5–0 mot Real Sociedad...

Till sist: Henrik Larsson gjorde mål för andra matchen i rad. Dock inte ”matchavgörande 5–0”, som sena TV4-nyheterna påstod – men i alla fall 5–0.

Cabesz

Två mål på totalt 185 minuter på elva omgångar – knappt 17 minuter i snitt per match – gör Henke till effektivitetstvåa i dagens Barça och även om han i klubbens anfallsrankningen knappast är bättre än femma, så är han säkert topprankad som inhoppare.

Ett mål med högerfoten (pie derecho) och ett med huvudet (cabeza) har det blivit, inget med vänstern (pie izquierdo).

Ett beteende som för övrigt är hela klubbens. Av Barças 24 mål har 15 gjorts med högerfötter, sex med huvuden och endast tre med vänsterfötter.

Av Barças 215 skottförsök har 153 gjorts med höger fot, 35 med vänster fot och 27 med huvudet.

Nog ser det väl ut som om den klubb som verkar ha allt ändå skulle behöva en riktigt bra vänsterfot.

Tidernas roligaste fotbollslirare

Lasse Sandlin