Knak, knak – här spricker tabellen

Kristoffer Bergström

helskärm

Foff! Knak! Om du befann dig i Eskilstuna under torsdagskvällen kanske du hörde mystiska ljud bortifrån de fyra tornen.

Det första var ett hopp som flammade upp.

Det andra en tabell som sprack.

Att se Eskilstuna United på hemmaplan är en upplevelse.

Sedan 2002 bär laget ett upphottat engelskt namn, men sångrepertoaren är inte modernare än att Ted Gärdestads ”Satellit” hånsjungs när motståndarna bombar över. Tunavallen kantas av fyra hudfärgade torn varifrån de boende sniker tittar ute på balkongerna. På långsidorna stupar branta läktare ner mot det torra konstgräset, på kortsidan luktar det av grillade hamburgare och nybryggt kaffe.

Trea – inget annat

Till Vallen kommer dubbelt så många åskådare som till den näst mest välbesökta arenan i allsvenskan. Skaran är avundsvärt brokig; här trängs knattelirare, trendiga 20-åringar, silverhåriga seniorer och beslutsamma farbröder som tycker att det lirades bättre boll på Anneli Andeléns tid. Tillsammans växelsjunger de fram Sveriges tredje bästa lag.

Ja. Eskilstuna United är inte ”bland de tre bästa”, inte ”topp fem”, utan lika given trea i allsvenskan som George Harrison var i Beatles eller Mel B i Spice Girls (givetvis bakom Geri och Mel C).

Nio omgångar in i säsongen hade tabellen skiktat sig som olja och vinäger och inget tydde på att den skulle skakas om. Rosengård och Linköping har slagit alla utom varandra, seriefinalen slutade 1–1, och skånskorna har gjort det utan sina stjärnförvärv Gaelle Enganamouit (skadad) och Lotta Schelin (inte spelklar än).

En jämn timme

I omgång tio, under torsdagskvällen, gjorde United ett helhjärtat försök att närma sig tätduon. Till tonerna av ”Eskilstuna hoppfallera, Eskilstuna hopfallerej”, framför ögonen på balkongfansen, pressades hemmalaget inledningsvis tillbaka av Rosengård. Efter tio minuters anstormning växte de in i matchen och femmannamittfältet lyckades utnyttja sitt numerära övertag centralt.

Det var jämnt i en timme. Men när Mimmi Larsson brände öppet mål, Olivia Schough blev för omständlig och Malin Diaz för tillbakadragen lämnades till sist en blotta i trebacklinjen. Marta tog den och tunnlade in 0–1.

Kvitteringsjakten var intensiv men trubbig. På frispark skickade Glodis Perla Viggosdottir upp en satellit i stratosfären utan att föräras en sång och sedan hade 90 minuter gått.

Låter det tråkigt?

Domaren Sara Perssons sista visselblåsning var också signalen för att tabellen sprack i två. Vid hemmaseger hade sex poäng skilt lagen åt, nu är det tolv. Knak, knak, en irreparabel spricka har uppstått och härifrån står guldstriden uteslutande mellan två lag.

United får satsa på tredjeplatsen. Låter det som en tråkig sommar och höst?

Då har du inte varit på Tunavallen och lyssnat.