Djurgårdstalangen Alieu Atlee Manneh om resan med vännerna till A-laget

Makoto Asahara

Han fick hoppa in i någon annans tröja i sin debut.

Tillsammans med två av sina närmaste vänner hoppas Alieu Atlee Manneh, 17, nu göra sig ett eget namn på fotbollsscenen.

Sportbladet har träffat en av flera lovande, egenfostrade Dif-tonåringar som knackar på A-lagsdörren.

Det är vårkänsla över Skarpnäck.

Ett pensionärspar har satt sig på en bänk och avnjuter värmen från solstrålarna som tittat fram efter vintermörkret. Is har börjat bli lera. Och så väl motionspromenerare som andra fotgängare spatserar förbi.

Basebollplanen står dock tom – för någon basebollsäsong är det inte på långa vägar ännu.

Från en av stigarna mot sportfältet kommer Alieu Atlee Manneh, 17, promenerandes för att möta Sportbladets reporter.

Det här är är en miljö som Djurgårdens unga och egenfostrade back är oerhört van vid. En söderort som alltid varit hans hem.

– Jag är uppväxt här. Nära Sportfältet just faktiskt. Jag brukar ofta komma ut hit och spela fotboll. Man kan ju bara fråga personerna runt omkring, säger Manneh.

De har sett dig förut i alla fall?

– Om man frågar ”Var är Alieu?”, då kan man hitta mig på Skarpnäcks Sportfält. För att spela fotboll.

”Vi alla tre kände att det var rätt klubb”

Numer spelar han främst fotboll ute på Kaknäs, där Djurgårdens allsvenska A-lag har sin träningshemvist.

Den kvicke och mångsidige försvararen är en av de senaste Djurgårdstalangerna som flyttats upp till A-lagsverksamheten.

Och han har tagit sig hela vägen dit, genom ungdomslagen, tillsammans med två av sina närmaste vänner.

Isak Alemayehu och Kalipha Jawla har gjort samma resa som Alieu. Till diverse pojklandslagssamlingar genom åren, vilket fortfarande är aktuellt och flitigt förekommande. Från Djurgårdens U14-lag och hela vägen till A-lagsverksamheten.

Varför blev det just Djurgården för dig?

– Bra fråga. Jag tror vi alla tre kände att Djurgården var den rätta klubben för oss alla. Vi visste att om vi alla tre går dit så kan det både bli bra för oss men också för Djurgården.

Ni bestämde tillsammans att ”nu väljer vi en klubb och går dit tillsammans”?

– Haha, ja. Så det blev att vi spelade med varandra enda från U14 och uppåt.

Och ni alla tre nådde A-laget. Det är ju inte direkt självklart att alla ska lyckas nå hela vägen?

– Det är en sak som gör mig väldigt glad. Det är ändå väldigt häftigt när man tänker efter. Det är inte så ofta tre jättenära vänner får spela med varandra och göra det man älskar.

Vad har det betytt att ha med dem på den här resan?

– Det har betytt jättemycket. För varje dag försöker vi alltid bli bättre och hjälpa varandra. Man kan gå ut och träna tillsammans. Vi har gått i samma skola, och spelat fotboll jättelänge med varandra.

Om tröjan: ”Tänkte inte på det”

Det ska dock låtas vara osagt hur mycket trion får spela fotboll tillsammans framöver. Isak Alemayehu har flyttat till Nederländerna för att pröva lyckan i Feyenoord. Kalipha Jawla är en av tre Djurgårdstalanger som förra månaden blev klara för att lånas ut och representera FC Stockholm i matchsammanhang nästa säsong.

Vill du också göra något liknande och gå ut på lån? Eller vill du helst stanna i Djurgården för att slåss om en plats?

– Jag tänker bara att jag vill bli bättre som fotbollsspelare för varje dag. Att tänka på mitt spel och jobba på det jag behöver jobba på. Sen får vi se hur det blir. Om det blir en utlåning, om jag blir kvar i Djurgården eller om jag tar vägen någon annanstans.

Trots allt fick ju Manneh faktiskt göra tävlingsdebut för Djurgården i svenska cupen-gruppspelet.

– Cupdebuten var rolig faktiskt. Bara att komma in på Tele2 och bara att kolla på alla fans. Det är någonting man tänkt på sedan man var liten. Det var häftigt att få komma in.

Hade du förväntat dig inhoppet? Eller var det plötsligt?

– Alltså, när jag väl var med i truppen så hade jag ändå en tanke på det. Att det kunde bli så att jag skulle få komma in...

I Theo Bergvalls tröja dessutom!

– Haha. Jag tänkte inte så mycket på det om jag ska vara ärlig. Det var bara att ta på mig tröjan och tänka att nu ska jag in på Tele2 Arena och spela fotboll.

Det var bara vi journalister som gjorde en grej av det?

– Ja, precis. Det var bara roligt att få komma in. Jag tänkte inte på så mycket annat. Bara att komma in och jobba de minuterna man får. Så det var kul.

helskärm

Ville bli som Ronaldo

Tröjan var givetvis en petitess i sammanhanget jämfört med att det dessutom var en ovan position som Manneh fick debutera på. Försvarsspelaren, som är bekväm både som mitt- och ytterback, fick spela ytter.

– Jag tror jag trivs mest som mittback, säger Manneh när han får frågan vad han egentligen föredrar.

Har du alltid velat bli försvarsspelare?

– När jag var liten så kollade jag mycket på Cristiano Ronaldo. Då tänkte jag att man kanske ville bli som honom (anfallare). Men sen med tiden när jag började spela med Djurgården så blev det vänsterback och mittback. Nu kommer jag fortsätta som det.

Vad är dina främsta styrkor?

– Främsta styrkorna som mittback är att jag är ganska snabb. Jag har en bra blick för spelet. Det hjälper mig väldigt mycket när jag är på mittbackspositionen.

Finns det något särskilt du behöver träna extra på?

– Jag skulle kunna bli lite bättre i min positionering, När det kommer till allsvensk nivå så är det mycket mer att du måste hålla koll på var spelare är.

Kände du den skillnaden när du klev upp och började träna med A-laget också?

– Första träningen kände jag att allt gick mycket snabbare. Att alla är noggrannare i sitt spel och mycket mer rejäla. Men det har varit roligt, säger Manneh, som enligt egen utsago inte direkt känt några problem att vänja sig vid A-lagstempot.

Hyllar A-lagskamraten

I skrivande stund har han ännu inte hunnit addera till det debutinhopp han gjorde i inledningen av cupen. Och huruvida han redan detta år får chansen att slå sig in i en A-lagsstartelva ska onekligen låtas vara osagt.

På längre sikt – vad har du för dröm med fotbollskarriären? Var vill du hamna?

– Jag vill bara fortsätta förbättra mig som fotbollsspelare varje dag. Bara fortsätta göra det jag är bäst på. Och sen... Kanske.

Den unge försvararen tvekar något innan han fortsätter:

– Jag hade ju velat spela i laget jag älskar i framtiden. I Liverpool.

Du är Liverpoolsupporter?

– Ja, är Liverpool-fan. Men alltså, i dagsläget försöker jag bara förbättra mig som fotbollsspelare. Så får vi se vad som händer.

helskärm

Främsta försvarsförebilden spelar dock för Chelsea.

– Thiago Silva brukar jag kolla på. När jag brukar kolla på hans matcher och sånt så tycker jag bara att han är en väldigt duktig mittback. Hur smart han är och hur han jobbar. Han är 37 år och fortfarande på topp.

Är det någon i Djurgårdens A-lag som du ser upp till extra mycket?

– Det är många spelare som är bra på den nivån, säger Manneh, funderar lite, innan han kommer fram till ett svar:

– Jag skulle nog säga kanske Besard (Sabovic). Han är trygg och jag kan prata med honom. Han är en väldigt fin fotbollsspelare också. Han är en av spelarna som jag vet jag kan prata med och som jag kan luta mig mot.

Lovande lillebrorsan

Det är inte ens någon idé att försöka räkna ut hur många timmar den unge försvarsspelaren faktiskt lagt på att sparka boll på Skarpnäcks Sportfält. Sedan han var liten har han varit ute med en boll vid fötterna, så fort han haft chansen.

– Precis, hela tiden. När jag fick chansen så kom jag ut hit och spelade med brorsan, Alasan (lillebror i Brommapojkarnas akademi).

Hur bra är brorsan?

– Brorsan har en väldigt ljus framtid. Jag tror att det är väldigt många som vet om det också. Han är också en mittback så jag tror mycket på honom.

När Alieu Atlee Manneh inte sparkar boll i Djurgårdströja eller med brorsan på sportfältet så går han i skolan. Där han dessutom för stunden har praktik på en förskola. Det är också just från praktiken, på en förskola, han kommer för att göra den intervju ni just nu läser.

Vad är svårast? En A-lagsträning eller en dag på praktiken?

– Haha, det måste ändå vara A-lagsträning.

Vad gör du när du inte har fotboll, praktik eller skola?

– Hemma med brorsan och spelar Fifa (numer EAFC). Eller så spelar jag med Kalipha eller Isak. Så ja, oftast är det alltid något med fotboll. Eller så tar jag det bara lugnt hemma.

Är du bra på det då?

– Ja, jag är ändå bra. Du kan bara fråga Kalipha och Isak, haha.

Du är bättre än dem i alla fall?

– Ja, bättre än dem på Fifa. 100 procent.