Bank: Vi drar till Malmö

Fesljummen mellansäsong eller pyrotekniskt Ponne-party? Evigt sår eller sensationell Sjuhärads-saga?

Vi har historia att skriva.

Vi drar till Malmö.

Fyrahundra år efter England var det vår tur. De hade krutkonspirationen, mordförsöket mot kung Jakob I, allt det där. Vi hade Häcken–Malmö och Elfsborg–Degerfors, men i stort sett var det samma sak.

En revolt mot härskarna, en jäkla massa fyrverkerier – en dag att minnas i generationer.

Som det heter i ramsan: Remember, remember, the fifth of November.

Hur? På vilket sätt? Det vet vi snart.

Vad var det egentligen som hände?

Berättelsen om allsvenskan 2023 kommer, alldeles oavsett, främst att handla om IF Elfsborg från Borås.

Vad var det egentligen som hände med dem den femte november 2023? Blev de laget som halkade på en rödvit tröskel när de stod i begrepp att lyfta pokalen? Eller laget som reste sig, åkte till Skåne och bragdspelade sig till sitt sjunde SM-guld?

Vi drar till Malmö och ser efter.

Hur tror jag att det går? Sju grader och mulet, eventuellt regn, men prognosen är osäker. Min poäng: jag har följt allsvensk fotboll i 40 år, sett MFF och Elfsborg hela säsongen, men det här är något helt annat än fotboll, siffror, matematik, analyser.

Det sägs att det här är en final, men inte ens det är ju sant.

Det är en final, men en final som Elfsborg leder med 1–0 när Glenn Nyberg blåser för avspark. Malmö FF måste vinna, och de måste vinna mot den sorts motstånd som passat dem sämst av alla: ett sylvasst kontringslag som är tryggt med att lämna ifrån sig resten av matchbilden.

Läs mer: Bohman rankar allsvenskans 50 bästa spelare 2023

Elfsborgs Per Frick.

Kokande Stadion

Det talar för boråsarna. Att MFF haft svårt mot topplag under säsongen talar för boråsarna. Att MFF varit poröst på mittplan, haft svårt att stänga ytor när de förlorar bollen högt, talar för boråsarna.

Och det behöver inte betyda ett dugg.

Malmö FF spelar på ett kokande Stadion, i sin stad, inför sitt folk. För en vecka sedan låg de sex fot under jorden, tills Peter Gwargis grävde upp dem igen, och här står de: Sveriges bästa trupp, Sveriges rikaste klubb, mäktiga, malliga Malmö, beredda att göra jobbet som bara ska göras.

Det sägs att det här är som IFK Göteborg–AIK 2Lax9, men det är ju inte heller sant.

Det var också en finalmatch, men något helt annat. Då låg en ingrodd storstadsrivalitet som en svart filt över allt och alla. Det här är mesta mästare mot underhundar, en match med helt andra ingångar.

Malmö är mönsterklubben, riktmärket med ena foten på kontinenten och storvärvningar i truppen. Elfsborg är en 2020-talsinkarnation av Sjuhäradsbygdens nedärvda knalleanda, företagstraditionen där man gör i stället för att tänka, är kostnadseffektiv och självständig och når resultat.

Martin Mutumba och AIK-lagkamrater firar SM-guldet 2009.

Ett trauma

Jag trillade ner i den där trolldrycksgrytan som liten, jag vet allt om den, och förstår att den teoretiske tänkaren Jimmy Thelin var exakt rätt ingrediens för att uppdatera knalleandan för vår tid.

Vad det betyder i dag?

Det beror på benskyddsstudsar, Pontus Janssons humör, hur allsvenskans två bästa målvakter mår just i dag. På Glenn Nyberg, på om Niklas Hult håller, på vilka som klarar att hantera ögonblickets sprängkraft som medvind.

Om Elfsborg tappar guldet står de med ett trauma.

Och Malmö? Det är ganska enkelt.

Henrik Rydströms första år som himmelsblå har varit intressant, lovande, utvecklande – han har hanterat en från början obalanserad trupp och implementerat en progressiv spelidé, periodvis nått imponerande höjder. En lovande säsong som slutar med programenligt guld vore toppen, en lovande säsong och en andraplats… är en fesljummen mellansäsong med malmömått mätt.

Henrik Rydström.

Vi drar till Malmö

Facit ligger 90 minuter, plus stopptid och bengalbränningar bort.

Svensk fotboll har enorma problem, det är inget att hymla om. Den är spel(bolags)beroende på individ- och strukturnivå, den infiltreras av organiserad kriminalitet, de sportsliga resultaten når bottennivåer, tv-avtalen svajar. Den lider av underskott på debatt, kortsiktighet och en total låsning i alla frågor kring läktarkultur och -säkerhet.

Men svensk fotboll har också det här. En tävlingsbalans, en liga som lever, en match som får städer och bygder att vibrera av engagemang och samhörighet.

I kokar allt det här ner på några kvadratmeter i Malmö, bortom tid och bortom rum som de sjunger före avspark.

Andra laddar för Champions League, EM, miljardövergångar, statsövertaganden eller nästa infekterade Var-domslutsdebatt.

Vi? Vi har vår unika historia att skriva.

Vi drar till Malmö.