BENGANS NYA LIV
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-10-31
IFK-veteranen blir hantverkare: ”Lite samma jargong på ett bygge som i ett idrottslag ...”
GÖTEBORG. Sista framträdandet på Kamratgården blev känslosamt.
Hemma hos familjen hade Bengt Andersson torkat tårarna och landat i beslutet att ha spelat sin sista match.
– Jag har varit odräglig hemma ibland, nu får jag chans att vara lite lugnare, säger guldmålvakten.
Redan när IFK Göteborg gick upp i serieledning började tankarna på det optimala slutet att gro.
När SM-guldet var klart var också beslutet det.
– Det går inte att toppa det här, säger Bengt.
Spelarna och ledarna fick veta det på segerfesten i måndags.
– Vi grät alla tillsammans. Lill-Erik (IFK:s 18-årige målvakt Erik Dahlin) kom till mig och satt där en timma, berättar Bengt Andersson.
Tårarna kom
När han i går berättade om sitt beslut på en presskonferens på Kamratgården kom tårarna igen. Det var jobbigt och känslomässigt för Bengt Andersson som älskar sin fotboll.
Sportbladet skjutsade sedan Bengt Andersson till hemmet i Varla i Kungsbacka.
I köksfönstret stod sönerna Marcus 11, och Jonatan, 7, och väntade.
– Jag är glad för att jag får mer tid för familjen. De sista veckorna har jag inte varit roligt, jag har haft en så kort stubin, säger han.
Vi sätter oss i soffan på andra våningen. På bordet ligger en teckning av en målvakt. Jonatan, som klättrar upp i Bengts famn, har ritat den.
Är det skönt att pappa slutar spela?
– Näe, det är tråkigt. Jag vill gå på matcherna, säger Jonatan.
– Vi kan gå tillsammans, säger Bengt.
Hans nya liv kommer att bestå av en vardag som hantverkare, Bengt blir snickare och ska starta eget. Vi skojar lite om vilket namn företaget ska ha.”Bonka och slå” eller kanske ”Spika igen”
Bengt ler.
– Det är lite samma jargong på ett bygge som i ett idrottslag.
Är du bra på att snickra?
– Jag kan bli bättre ...
Spelat med skador
Snickaryrket är ett fysiskt jobb. Men det hindrar inte målvakten som den här säsongen har spelat med flera hemliga skador.
Som en avsliten bicepsmuskel, diskbråck och en bristning i vaden.
Risk för att bli idrottsinvalid?
– Det är jag väl egentligen ...
Hade jag haft ett normalt yrke hade jag säkert varit sjukpensionär.
Var det mycket vilja det sista åren?
– Det har det varit väldigt länge. Men det har det varit värt.