Bank: Verklighetens vidrighet kom emellan
Det skulle bli en dag när vi dundrade om hur viktigt det är att kvala in till EM i Frankrike.
Men verklighetens vidrighet kom emellan.
Att spela fotboll i Frankrike betyder inte samma sak i dag som det gjorde i går.
Det här året hade precis börjat när jag vaknade i ett Frankrike som förlorat en del av sig självt till ljudet av chockgranater och automatvapen.
Skräcken sipprade ut från Charlie Hebdos redaktion i Paris elfte arrondissement, från morden i en judisk mataffär, jag gick med tiotusentals andra under Je Suis Charlie-banderollerna på Nices strandpromenad. Vi satt på uteserveringar med tv-apparater blinkande i bakgrunden, vi pratade om rädslan och följderna, både det officiella och vardagliga Frankrike bestämde sig för att möta döden med livet.
Jag gick på fotboll och såg spelarna bära Je Suis Charlie-tröjor, stod på manifestationer där man höll upp en skog av pennor som symbol för det fria ordet.
– Enhet är vårt bästa vapen, sa president François Hollande.
Det kändes som en evighet sedan, tills i går kväll.
Matchen handlar om något annat
Vardagen hade tagit över, som den alltid gör, men i går smällde bomber utanför Stade de France, i går fördes Hollande snabbt i säkerhet, i natt såg vi dödssiffrorna rulla förbi ofattbart och definitivt: 18, 25, 30, 40, 60, fler.
Vi skulle prata om fotboll i dag, så låt oss göra det.
Om sju månader ska det spelas EM-final på Stade de France, om ett par timmar ska Sverige och Danmark spela en avgörande kvalmatch. Vi har skrattat och spekulerat, vägt styrkor mot svagheter, men fotbollsmatchen vi ser på tv – den som Frankrike vann mot Tyskland – handlar om något annat.
Explosioner utanför Stade de France. Mord, blod, död, skräckslagna åskådare som flyr ner till gräset. Hundra kroppar i gisslan på Bataclan, ett helt lands medvetanden i gisslan på andra sidan dörrarna, stängda gränser i en nation som ska bjuda in hela Europa på fest nästa sommar.
Det finns en relevans i den kontrasten.
Fotbollen är världens starkaste mötesplats, en av få arenor där skillnader suddas ut av en stor, gemensam lek.
Terrorismen, extremismen och dogmatismen är den nattsvarta motsatsen till allt det.
Hollande sa att staten måste vara stark, han pratade om enhet nu också, om att terrorn vill skräck och att terroristerna är skräckinjagande.
– Vi har besegrat dem förut. Vi ska göra det igen, sa han.
Det är inte möjligt just idag, men motsatsen är inget alternativ.
Kommer påverka vardagen
Frankrike är mitt andra hemland. Jag älskar intellektualismen, öppenheten, den nedärvda historiska medvetenheten som lever där. Men jag vet också att det är ett land som vaknar med rädsla den här lördagen, som kommer att söka efter hat och hot i varje gatuhörn, i varje skola, i varje förort, på varje fotbollsarena.
Skotten och explosionerna som ekar från Paris kommer att få polisiära följder och politiska, men de kommer också att påverka vardagen.
Var känner man sig säker när man inte är säker någonstans? Hur lever man sina liv när man kan dö överallt?
Säkerhetspolisen, militären och politiken kommer att hitta sina svar. EM-organisationen måste hitta sina. Vi andra får hitta vårt.
I Oslo höll de upp rosor efter Breivik, i Paris höll de upp pennor efter Charlie Hebdo, på hundra andra platser kommer man att gå på fotboll i kväll.
– Terroristerna vill göra oss rädda, sa Hollande.
De är inte ensamma om det. Det finns så många som vill måla världen svart och vit, att vägra göra det är en protesthandling i sig.
I kväll går vi på match i Solna. Jag hade tänkt skriva om hur viktig den matchen är för en ny svensk generation fotbollsspelare och för förbundets ekonomi. Jag skulle skriva om hur nyckeln till att vinna är att bestämma sig för en tydlig spelidé, oavsett vilken den är, att göra upp med sex års svängande och vara tydlig, oavsett om det betyder hög press eller låg kontrollfotboll.
Jag hade förstås tänkt skriva om Zlatan Ibrahimovic också, men det var innan explosionerna i det Paris där han har sin vardag, sina vänner och sin familj.
I kväll trängs 50 000 svenskar och danskar på en annan fotbollsarena, många av oss kommer att tänka på bomber och skottsalvor. Det kommer fortfarande att vara en viktig match, om inte annat så för att det är en manifestation för något annat.
Jag hoppas att Sverige tar sig till Frankrike. Men mer än något annat hoppas jag att Frankrike läker den här gången också.
Mer om terrorattackerna i Paris
JUST NU: Bekräftat – terroristen är död
SENASTE NYTT: Följ vår liverapportering (TV+TEXT)
ATTENTAT STOPPAT: Här skulle nästa attack ske
DETTA HAR HÄNT: 129 döda i sex terrordåd i Paris
HÄR ÄR TERRORISTERNA: Döda, gripna, efterlysta