Romas plan för att erövra världen

Jennifer Wegerup

Nu styr klubben mot framtiden efter att laget förnedrats och fansen attackerat med morötter

rom. En internationell storklubb på toppnivå med bibehållen familjär stämning.

Det är AS Romas ambition.

Men nu blåser det snålt runt de gulröda husknutarna.

Roma krisar och fansen protesterar.

Sportbladets Jennifer Wegerup besökte klubben som vill omfamna världen men behålla rötterna djupt i sin historiska, romerska mark.

”Till kaninerna!”.

Fansen som samlats utanför AS Romas träningsanläggning Trigoria bar med sig flera backar med morötter. Totalt 50 kilo. Levererade till spelarna och tränare Rudi Garcia.

”Buon appetito conigli”, hälsade de fans som väntade utan Trigorias grindar nu i tisdags. ”Smaklig måltid, kaniner!”. Tillmälen haglade över de gulröda stjärnorna: fega, små, svaga, ynkliga.

Först förnedringen mot Barcelona borta, förlust med 6-1. Visst, Barça är ett av världens bästa klubblag. Men siffrorna och sättet Roma förlorade på visade exakt hur långt man ännu är från att vara i närheten av den högsta internationella nivån.

I Rom, åtminstone för fansen, är ändå den egna ligan fortfarande störst, spelet i serie A viktigast. Så när förlusten mot Atalanta sen kom, 0-2 på hemmaplan, då svallade det romerska blodet över. Ut och köpa morötter, in i bilarna och ut ur staden, mot Trigoria.

Var är president Pallotta? Vi vill prata med någon!, krävde fansen.

Kräver förändring

Roma ligger nu på fjärde plats, efter Inter, Napoli och Fiorentina. Supportrarna vill se förändring, nu, innan man tappar för mycket mark.

Den gamle storspelaren och expertkommentatorn Sebino Nela, legendarisk försvarare i Roma under 1980-talet, jobbar numera för klubben just med att försöka möta fansen. I en klubb som Roma och en stad som Rom, där fotbollen är större än gud, sex och påven tillsammans, behövs en medlare, en strategi.

När alla de tjogtals Roma-radiokanaler som pratar giallorossi dygnet runt drar igång ett drev och börjar tagga #garciaout, då måste klubben agera snabbt och bestämt.

– Vi kommer inte att sparka Garcia, han stannar med oss hela vägen, säger Romas sportdirektör Walter Sabatini.

Han och Garcia tycker ofta olika, kring laguttagningar, taktik och spelsystem. Men Sabatini har en av huvudrollerna i arbetet med att ta AS Roma till en ny nivå. Då måste man försöka bryta med traditionen av att sparka tränare och söka snabba lösningar. Sträva efter långsiktighet och lugn. Därför säger Sabatini:

– Garcia och jag är inte alltid överens. Men när han väl fattat ett beslut kommer jag att försvara det och honom, ända in i kaklet.

– Buon giorno, tutto bene?

Rudi Garcia ger mig sin varma hand när vi möts i Trigorias korridorer. Han kommer direkt från träningen och hälsar på väg mot omklädningsrummen. Solen flödar över eftersläntrarna på träningsplanen. Den plan som ingen får filma när vissa övningar pågår, inte ens Roma TV.

Mister, tränaren, är mycket noga med det. Inget får komma ut, säger en av tv-reportrarna till mig. 

Färre saker i händerna på ödet och slumpen. Kontroll. Planering. Strategier. Sen de amerikanska ägarna kom 2011 och James Pallotta blev Romas president den 27 augusti 2012 har mycket förändrats.

– Vår ambition är att bli en modern, internationell storklubb på toppnivå. Utan att förlora vår familjära själ som är en stor del av vår identitet.

Lorenzo Serafini, en av spindlarna i nätet i Romas snabbt växande mediestab, berättar om arbetet med att ta Roma in i framtiden.

En av de springande punkterna är kampen för att få till stånd den nya stadion i Tor de Valle. Att få alla tillstånd, undgå korrupta leverantörer, gå från skrivbord och ritningar mot handling, det är lika kostsamt som slitsamt i byråkratins och maffians Italien. Men Roma vet att en ny, egen arena är ett måste.

– Det är fundamentalt, säger Serafini.

Ska locka nya supportrar

Samtidigt har italoamerikanerna i ledningen sett till att satsa mycket pengar och kraft på att nå ut, bortom Trastevere och Testaccios lågande gulröda kvarter. Fansen där ska vårdas men nya också erövras. I USA, Europa, Asien. Tröjavtal har omförhandlats, mediekontoret växer.

– Vår nya tv-kanal betyder väldigt mycket, liksom vår egen radiokanal. Vi kan nå ut med vårt budskap och ge supportrarna mer, säger Lorenzo Serafini och visar mig den nya tv-studion.

Att arbeta mer proffsigt med media kan tyckas en självklarhet och är det i klubbar som Juventus, Inter och Milan. Men från Rom och söderut kan stora internationella medier få nobben på pressplatser till Rom-derbyn, det har hänt även mig, mer än en gång. Istället har traditionen varit att smyga in kusiner och vänner på pressläktaren samt ge förtur till en uppsjö små Roma-sajter. Bra i det lilla, men knappast för en klubb med ambitioner att nå ut utanför Roms gamla vackra murar. Det gamla tankesättet är en del av Romas och Roms charm har också varit klubbens akilleshäl. Hjärta, smärta och fotbollspassion vart man än vänder sig. Men också en bristande organisation  och avsaknad av tydliga strategier, även kring värvningar.

Allt det ändrar sig nu, när Roma styr målmedvetet mot framtiden. Även om det är en berg- och dalbanefärd, då och då. Klubben vann scudetton senast 2001 och har sen dess samlat åtta andraplatser. Lorenzo Serafini visar mig pokalerna på Trigoria och jag påminns om att huvudstadsklubben, trots all sin slösande charm och mäktiga historia, bara vunnit ligan tre gånger: 1942, 1983 och 2001.

”Ser inga segrar”

För fansen betyder en ligaseger, just därför, mer än alla klubbledningens högtflygande ambitioner kring Champions League. 

– Många supportrar är frustrerade. Man har fått så mycket löften av amerikanerna och haft höga förväntningar. Men fortfarande ser man inga segrar, säger Massimo Cecchini.

Han är Gazzetta dello Sports främste Roma-expert. På den nya redaktionen i Rom hänger förstorade rosa löpsedlar från scudetto-jublet 1983 och 2001 på väggarna.

– Romas problem är att man inte har tillräckligt med resurser för att vara en klubb på högsta nivå. Om man inte lyckas bygga den nya stadion, och öka intäkterna, då kan man inte bli en toppklubb. Problemen i Rom är även politiska, kring den nya stadion, säger Massimo Cecchini.

Tränare Rudi Garcia tycks hittills lugn i krisen och sa nyligen:

– Jag är säker på att himlen är blå bortom molnen.

Och Gazzettans Cecchini menar att Garcia gör rätt i att vara lugn, än så länge.

– Han blir kvar som tränare. I alla fall om han tar klubben till Champions League-spel även nästa säsong.

Den kris som nu uppstått var oväntad, menar Cecchini.

– Kanske har vi överskattat laget, truppen, och tränaren.

Totti har Zlatans tröja

Någon som aldrig tycks förlora sin ställning som den eviga stadens gladiator och härförare är dock Francesco Totti. Trygg på sin tron, genom alla stormar. 39 år ung är il capitano älskad av fansen på ett sätt som är svårt att förstå för utomstående.

När jag är på Trigoria påminns jag om det. Den enda spelare som har ett eget kontor på anläggningen är, förstås, Totti. Bredvid skrivbordet står en kartong-Totti i full storlek, klädd som gladiator. På väggarna hänger matchtröjor från utvalda motståndare, däribland Zlatan Ibrahimovic. Ledningar kan komma och gå, Totti förblir den högste, i sin egen hierarki.

Som min kompis och  kollega Enrico Pistecchia uttrycker det:

– Totti har varit Roma trogen alltid. Större blir det inte! Världen utanför betyder ingenting, Rom och Roma är allt.

Staden och klubben i ett nötskal. På samma gång så hårt och bräckligt. En mentalitet som är lika inskränkt som oemotståndlig.

En världsbild som klubbledningen alltså både vill bevara och förändra.

Massimo Cecchini tycker att Romas gradvisa omvandling är märkbar, på gott och ont.

– Det finns mindre passion hos den nuvarande ledningen än hos Sensi-familjen. Men det kanske är en fördel, åtminstone i det långa loppet.

Ja, som de sa en gång, härskarna i romarriket: Rom byggdes inte på en dag.

Inte Roma heller.