Laul: Utklassning och förnedring
Uppdaterad 2018-08-03 | Publicerad 2009-08-31
Nu har Blåvitt hittat spelet igen
4–0 är utklassning.
4–0 i en seriefinal är förnedring.
Blåvitt har hittat spelet igen.
Från U21-EM och fram till i går kväll hade IFK Göteborg inte gjort en enda match som kunnat sägas varit bra över 90 minuter. Utan Wernbloom, Bjärsmyr, Söder och Adam Johansson har det varit ängsligt och nonchalant i en salig blandning.
Men nu kan Blåvitt plocka ner sin "Ursäkta röran, vi bygger om"- skylt. Det är inte längre elva spelare som springer runt och frågar motståndarna "var fan har vårt spel tagit vägen?".
I går kväll ställde IFK Göteborg helt andra frågor:
Kan jag skruva in den här frisparken i målvaktens hörn? undrade Hjalmar Jonsson.
Kan en lärare från superettan göra två mål på allsvenskans guldfavorit? undrade Hannes Stiller.
Kan jag sätta den här rätt svåra volleyn stenhårt i bortre? undrade Tobias Hysén.
Yes we can.
– Vi har duktiga fotbollsspelare men de ska passa in i systemet också. Vi känner att vi lärt dem det nu, vi börjar hitta var de ska spela. I dag gör dem det jättebra allihopa, sa tränaren Jonas Olsson efteråt.
Elfsborg hängde inte med
Ändå började det inte speciellt lovande. Mörka moln drog in över Gamla Ullevi och det kunde stått 1–0 till Elfsborg redan efter en minut då Emir Bajramis inlägg så småningom nådde James Keene. Den numera ständigt storspelande Kim Christensen stod i vägen och Blåvitt kunde ta över.
Segerreceptet var en hög och aggressiv press och närmsta vägen mot mål i full fart. Elfsborg orkade inte hänga med i vare sig närkampsspelet eller löpduellerna.
Naturligtvis är styrkeförhållandet mellan IFK Göteborg och Elfsborg inte så stort, Elfsborg har till och med en starkare trupp på papperet – men i går fanns energin hos de blåvita medan de gulsvarta var tömda efter hårt matchande senaste veckorna. Göteborgskamraterna brukar alltid vinna mot just Elfsborg men att siffrorna blev så stora som 4-0 måste kännas en aning förnedrande för boråsarna.
Wernbloom, Bjärsmyr, Söder och Adam Johansson har försvunnit eller gått sönder men nu är det dags att börja lära sig namn som Stiller, Dyrestam och Bjarnason i stället. Samt Hjalmar Jonsson som ni säkert hade glömt bort, utmärkt mittback även om det bär emot att skriva det.
Tvåmålsskytten Hannes Stiller är värd ett eget kapitel. Efter att ha harvat i divisionerna strax under allsvenskan i hela sitt fotbollsliv (jag mötte honom själv flera gånger i derbyn mellan mitt Jonsered och Qviding på 90-talet) fick den 31-årige läraren chansen i allsvenskan i somras.
Han trodde först att det var ett skämt.
– Det var väl när Håkan Mild ringde jag förstod att det var allvar, säger Stiller.
Bara att lyfta på hatten
Med tanke på att Stiller redan gjort fyra mål är det bara att lyfta på hatten för en riktig fyndvärvning. I går passade han perfekt i Wernbloom-rollen, alltså strax bakom Tobias Hysén och deras samarbete illustreras bäst av en situation i 11:e matchminuten då Hysén tog en löpning från mål, vann en nickduell med en perfekt skarv mot Stiler som löpte i motsatt riktning och fick friläge. Ett växelspel svårt att försvara sig emot. Lägg därtill Stefan Selakovic – lagets offensiva själ och hjärta – och jag tror att Blåvitt kommer att göra många mål till under hösten.
Om det räcker hela vägen?
Omöjligt att säga, det står mellan AIK, Blåvitt och Elfsborg.
Kanske Kalmar och Häcken.
Eller förlåt, inte Häcken, Helsingborg.
Men det är nog bäst att avvakta transferfönstrets stängning på tisdag innan man blir mer konkret än så.
Mikael Stahre var en av nästan 18 000 åskådare. Hans AIK möter IFK Göteborg i sista omgången. Om Blåvitt har för avsikt att spela gårdagens fotboll i den seriefinalen också är det nog bäst för AIK att de leder serien med mer än en poäng.