Upplägget är som ett TV4-program – in på scen och visa vad du har

ISTANBUL. Är ni med nu då?

I kväll ska de oprövade prövas, nu ska vi få se vad de går för.

Blinka inte. Det kommer att gå undan.

Följ ämnen

Ett skäl till att inte blinka: Det går knappt att se något i Istanbul.

Jag har en chef, en skånsk, som skrattar så han kissar på sig när jag skriver hem om ”lombardisk dimma” från Milano. Han undrar hur den skiljer sig från andra sorter.

Tja, till att börja med är den inte som den turkiska.

I går ställde de in båttrafiken under flera timmar, både i Istanbul och i Çanakkale. Flygplanen fick inte lyfta. Och själva satt vi och migränkisade för att se skillnad på Mikael Nilsson och Fredrik Stoor på en träningsplan som badade i soldimma.

Det var, förstås, Nilsson som hade långbyxor.

Jag kunde i alla fall se att planen var usel, att Sebastian Larsson behandlade bollen som om de var ute på sin första dejt ihop (på det dåliga sättet) och att Kim Källström gnuggades oavbrutet i den centrala playmakerrollen.

I kväll är det audition.

Kan bli trött på fetischismen för Det Nya

Hela upplägget säger rätt mycket om den moderna landslagsfotbollens stora dilemma: bristen på tid. De nya som är här har inte en chans att spela sig in i EM-laget. Möjligen har de en chans att slå sig in, men då krävs det att någon drar en slägghammare i huvudet på förbundskaptenerna i kväll, att de är så bra att det är omöjligt att välja bort dem.

Upplägget är som ett avsnitt av Pop-idol, eller Let’s Dance. Eller något annat på TV4. In på scen, visa allt du har, ut efter ett par minuter och hoppas på det bästa.

Jag kan ju bli lite trött på den eviga fetischismen för Det Nya. Så länge som Anders Svensson var ny i landslaget älskades han förbehållslöst. Sedan skulle Kim Källström in. Samma sak med svängningen i frågan Andreas Isaksson-Rami Shaaban. Opinionen är som Isakssons tränare – den tröttnar lätt på sina gamla älsklingar och jagar nya, unga älskarinnor.

Häromåret skrev jag att det var lite märkligt att alla skrek om Goran Slavkovski – på bänken i Inters prima vera-lag – medan Rasmus Lindgren spelade vecka ut och vecka in mitt på Groningens mittfält.

Ytterligare något år tidigare, före EM 2000, var det Yksel Osmanovski som var månadens häftigaste smak. Om ni nu behövde bevis på att det kan svänga snabbt.

I kväll får ett par av de nya, spännande chansen. Tyvärr ingen Rasmus Lindgren i Sverige. Och tyvärr ingen Nuri Sahin (19-årigt geni, ordinarie i Feyenoord) i Turkiet. Honom hade ni gillat.

Jag tror inte på några stora genombrott i kväll, och jag tror inte att Lars Lagerbäck kommer att ta ut de elva bästa spelarna i startelvan i sommar. Det har han aldrig gjort. Han tar ut de elva som fungerar bäst som en enhet – och det är de sakerna han kommer att leta efter på Inönü i kväll.

Nedkokt till en t-shirt-slogan:

Rebell? Nej! Funktionell? Ja!

Det viktigaste för de nya är att visa att de förstår hur laget spelar, att de kan dansa i takt med de andra pojkarna. Det näst viktigaste är att de inom den ramen kan uttrycka sig själva, sina specialegenskaper; Sebastian Larssons fina högerfot, Marcus Bergs fox-in-the-box-känsla, Kennedy Bakircioglüs spontana intelligens (han gjorde ett otroligt volleymål på träningen igår).

Positionsspel – ett annat ord för cricket

Kim Källström är alltid som bäst i Lyon när han kan kapa banden och bara ösa på med crossbollar, skott, vändningar – som han gjorde i andra halvlek mot Saint Etienne senast. I landslaget får han sällan spela så sorglöst, därför måste samspelet med Anders Svensson fungera i kväll.

Behrang Safari har samma sorts problem, han är så outbildad som ytterback att han fortfarande tror att ”positionsspel” är ett annat ord för cricket.

Men om Safari lär sig den biten, om Källström hittar rätt, om Fredrik Stoor visar oss en alternativ backlinje, om Marcus Berg kan göra mål i ett land till, och om Sebastian Larsson får ordning på var fötterna börjar och bollen slutar… Så kommer det att finnas en del att titta på i kväll.

Resten är upp till juryn. Ingen blir gladare än jag om någon trycker upp dem mot väggen och fräser något om att de vill dansa i sommar också.

Följ ämnen i artikeln