Katalaneranas sköna revansch

Saluda al campeón!

Visca el Barça!

Grattis, Henrik Larsson!

Jo, alla hyllningar är på plats en natt - en rödblå natt - som denna.

Av alla sätt att vinna på, av alla möjliga sätt att bli mästare, fann Barcelona sitt till slut:

Det skönaste av alla.

helskärm

Italienarna säger att hämnd är en rätt som bäst serveras kall. Katalanerna håller säkert med. I sex år har de väntat, och när hämndens timma slog till slut var den iskall som nattstånden tapas.

Senast Barça vann ligatiteln stod Luis Figo, kaptenen, längst fram på en balkong (på vad som åtminstone i mitt minne är Placa St Jaume), hoppade upp och ner och hånade det besegrade Madrid.

-Madrid, cabrón, saluda al campeón!

-Madrid, skithögar, hylla mästarna!

Sedan dess har mycket hänt, allt har hänt. Barça förlorade Figo, missköttes under den galne Gaspart och fick se hur Madrid erövrade både Jorden och resten av galaxen.

Så, igår:

Revansch!

Och vilken revansch det var. De två stora cracks, stjärnor, som lett Barça tillbaka till toppen är de som blev över när Madrid dammsög galaxen:

Ronaldinho var för ful för Madrid. Samuel Eto"o var för oglamourös. Den ene blev aldrig köpt, den andre såldes ut till högstbjudande.

Nu är de kungar av Katalonien.

Holländsk melodi i Barça

Från läktarna på Ciudad de Valencia ekade sången, samma sång som 1999. Saluda al campeón. Barça är tillbaka på toppen, president Laporta och Ronaldinho tävlade om att le det sötaste leendet och Katalonien gungade i extatisk mästartakt.

Det är bara att erkänna att Juan Laporta gjort allt rätt så här långt. Spelarköpen är en sak, de får skrivas på sportchefen Txiki Beguristains konto, men Laporta har visat en presidents största dygd:

Tålamod.

Rekryteringen av Frank Rijkaard var inget självklart val (även om Barças sju senaste titlar nu tagits av holländare), men när det blåste som mest valde Laporta att stå för sitt val.

I går fick han belöningen - och log.

Rijkaards och Henk Ten Cates Barça spelar ultraholländskt, med ett 4-3-3 som verkligen betyder tre anfallare. Inget fegande, inget försvar (och, som av en händelse, inga framgångar i Champions League).

Inget klubblag, utom möjligen ett toppat Arsenal, spelar vackrare fotboll 2005.

Barça kan inte annat.

När de försöker spela försiktigt, som de stundtals gjorde mot usla Levante i går, är de hemska att se. Båda de ordinarie ytterbackarna (Belletti, Van Bronckhorst) är underbara offensivt. Ingen av dem kan försvara.

Extremt lojala spelare

Barça har vunnit ligan med offensiva spelare (Eto"o, Larsson, Deco) som är briljanta i defensiven - och defensiva spelare (Van Bronckhorst, Belletti, Marquez) som är briljanta offensivt. Precis som i Mourinhos Chelsea verkar årets Barcelona ha en extrem harmoni och lojalitet i spelatruppen. I hur många storklubbar skulle en skadad 33-åring fått känna samma stöd, samma delaktighet, som Henrik Larsson fått i år? Nu har Henke äntligen fått den där stora titel han drömt om, en stor titel för en stor spelare.

Barcelona är fullkomligt värdiga mästare, även om Real Madrid varit ett bättre lag i vår.

De senaste fem veckorna har Barça fått spela efter Madrid, med all press på sig.

Varje gång har de klarat uppgiften.

Det säger allt.

Dessutom har de klarat sig trots svåra skador på viktiga truppspelare som Larsson, Edmilson, Gabri, Motta, Gerard och Silvinho. När det behövts har blivande superstjärnor som Maxi Lopez och Leo Messi kommit in och gjort jobbet.

Det har varit Barças säsong i år.

Det var Barças kväll i går.

Och framtiden?

Miljonerna rullar in

Tja, den ser strålande ljus ut.

Barcelona kommer att rapportera ett plus på 150

miljoner kronor för året, och Laporta åker i skytteltrafik till Kina för att sälja ut klubbens historia, integritet och tröjor. Pengarna flödar in, man har en fantastisk spelartrupp att bygga vidare på - och med en titel i ryggen är det ingen som gnäller.

Visca el Barça.

Saluda al campeón.

Er timma kom också, till slut.