Sandlin: Dif vinner – typiskt allsvenskan 2007
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-09-17
HALMSTAD. Quattro stagioni. De Fyra årstiderna.
Inte pizzan – utan mera Vivaldis saga med soloviolinens dialog med orkestern om årstiderna och naturens gång.
Rikard Norling 2007 som Antonio Vivaldi 1725...
Nu känner jag inte till Norlings närmare förhållande till Vivaldi, men efter 2–2 i Halmstad var AIK-tränaren mycket snabb med att ta upp detta årstidstema.
– Högsommar. Höststuds. Höstfotboll. Högsommarmål.
Trots allt en tröst, att hösten är så vacker.
Med bänkgrannen DN:s Jakob Lundberg, snart tvåbarnspappa, försöker jag reda ut om det är lindar, lönnar, lärkträd eller vilka andra grönsaker som sticker upp så vackert mot den förstummande höstgranna rosa himlen på andra sidan Örjans vall, samtidigt som den rekordjämna allsvenskan fortsätter, och det inte alltid är så lätt att veta, om det är ledarlaget eller sjättelaget man för dagen ska kommentera.
• Inför söndagen låg HBK sexa; det gör man även efteråt.
• Inför söndagen låg AIK fyra; nu ligger man trea.
Intressantare är att det före matchen skilde tre poäng mellan första och sjätte lag – nu bara två.
Och att det är så även i morgon, om nu inte Djurgården – genom kvällens troliga vinst mot Trelleborg... – spräcker denna konspirationsteori, som går ut på att lagen längst fram alltid tappar poäng.
Betta aldrig mot ekonomer
Själv slog jag för några veckor sedan vad om en hederlig svensk hundring med en djurgårdare i en av svensk idrotts högsta befattningar, en ekonomisk sådan, att Djurgården INTE skulle hamna bland de tre första.
Naturligtvis borde jag ha vetat bättre: betta aldrig mot ekonomer!
Idag ser det ut som jag i detta vad är en förlorare, eftersom inget av topplagen har det bättre förspänt än just Djurgården med sitt ”lätta” program: bland annat alla tre bottenlagen på HEMMAplan
Samtidigt skulle det vara typiskt för allsvenskan 2007 om ett så medelmåttigt lag som årets Djurgården skulle vinna SM i år.
Inga topplag gör upp
Allsvenskan 2007 har ju inte blivit en uppgörelse mellan några topplag utan istället en kamp mellan sex, kanske sju–åtta, lag av mellanklass.
Halmstad är laget som alla räknar bort, men som ändå stretar emot och hänger med.
Efter första tjugo minuterna här på Örjans vall var HBK helt uträknat.
HBK långt från bollkontakt medan AIK trillar runt med kortpassningar på ett underbart sätt, det var bara att njuta.
Jimmy Tamandi gör 0–1 via en klockren bröstnedtagning på Dulee Johnsons mästerliga pass och enkel bolltouch förbi Kazakstans landslagsmålvakt David Loria, och några minuter senare tvingas Martin Fribrock på mållinjen rensa iväg en hörnnick.
AIK spelar då lika stor fotboll som man gjort de senaste matcherna, och det är lätt att Norling-stämpla detta som ”högsommar”.
”En fluga gör ingen sommar”
Eller för att använda Vivaldis musikaliska språk och tala om porlande vårbäckar, fågelsång, stormar, överförfriskade dansörer, muntra jaktlag och mycket annat.
Men då kontrar HBK-tränaren Janne Andersson med ett av de mera jordnära svenska ordspråken: ”En fluga gör ingen sommar!”
HBK-Janne är mest nöjd med den förföljde Ajsel Kujovics insats: ett pass till målstraffen och ett mål.
Själv är jag mest imponerad av den outtröttlige Mikael Rosén på högerbacken, mittfältsdirigenten Hasse Mattisson väl sekunderad av den betydligt hårdare Sebastian Johansson och den ständigt huggande Magnus Arvidsson därframme. Fyra veteraner kan man säga.
Till sist är statistiken värd att ta fram. Inte så överraskande att det nu blev oavgjort: av 89 seriematcher mellan klubbarna har 29 slutat med HBK-seger, 29 med AIK-seger och 31 oavgjort.