103:e derbyt – och det sista

Lasse Sandlin

Grannar, påstod den franske damatikern Marcel Achard, är de examensprov som livet förelägger oss.

Det som vi inom idrotten kallar derbyn, och vars publik den geniale Gits Olsson en gång beskrev så här: ”Rediga svenska familjeförsörjare som hänger Jekyll i garderoben, köper en säck folköl och tar tunnelbanan till Solna för att bli Hyde”.

Välkommen till Djurgården–AIK, tidernas sista Råsunda-derby – folkligt, festligt, fullsatt!

Festligt blir det säkert. Fotboll i den här potensen är en höjdare, derbyn går utanpå det mesta och här har vi också två formtoppade lag.

Jag kan på rak arm genom åren bara påminna mig ett enda där båda lagens klackar varit så eniga, att man tillsammans buat ut lagen. ”Super-Mac”-derbyt, 0–0, våren 1979.

Dags alltså idag för svensk fotbolls mest klassiska derby: tvillingderbyt Djurgården-AIK.  Tvilling därför att de båda klubbarna bildades för 121 år sedan, en knapp månad från varandra.

AIK bildades 15 februari 1891 – Djurgårdens IF 12 mars 1891. Tvillingklubbarna...

Den första fotbollsmatchen mellan de båda spelades i juli 1899. Eller för att vara riktigt källkritisk och citera AIK:s 100-årsbok: ”...i varje fall är detta det första i press omnämnda mötet”.

AIK vann med 2–1, och Djurgården lär strax efteråt ha fått revansch med samma siffror.

Hela åtta derbyn spelades detta år, 1899. Två vunna, två oavgjorda och fyra förlorade för att se det ur Djurgårdens synvinkel, dagens hemmalag.

Fotbollen hade kommit något tidigare till AIK, sommaren 1896, med en av klubbens stiftare Sigge Stenberg som den förste instruktören. I Djurgården introducerades sporten 1899 av korgmakaren och göteborgaren Teodor Andersson, som tidigare spelat för Gais.

Dragkamp först ut

Den första tävlingen klubbarna emellan utkämpades däremot i en helt annan lag-idrott: dragkamp.

27 augusti 1893 var det historiska datumet, och dragkampen vanns av Djurgården. ”En lättköpt seger” enligt Djurgårdens verksamhetsberättelse och idrottshistoriker vet berätta, att det är från detta datum som AIK räknar Djurgården som ”arvfiende”. Och vice versa.

Djurgården vann nämligen mycket beroende på att AIK:s bäste man, ”herr Jonsson”, inte fick vara med efter en protest från Djurgården. Han hade, påstod djurgårdarna, tillhört AIK för kort tid.

8–1 största segern

Det första allsvenska stockholmsderbyt gick på Stadion i den första allsvenskans andra omgång, 10 augusti 1924. Då var Djurgården inte aktuellt – man spelade i division 2 Östsvenskan, förlorade samma söndag mot Sirius, 0–1, inför 200 åskådare.

Stockholm hade alltså bara två klubbar i den allsvenska premiärupplagan: AIK och Hammarby.

Ett AIK som var regerande svenska mästare efter att 1923 ha besegrat IFK Eskilstuna i finalen: 1–1 full tid, 5–1 efter förlängning.

Ett Hammarby som spelat SM-final och förlorat mot Gais, 1–3, så sent som två år tidigare men som nu bland annat tappat sin landslagsman Gösta ”Pysen” Wihlborg som i de då dåliga tiderna emigrerat till USA.

Alltnog, det blev hela 7–1 till AIK. Solen stod högt på himlen, och av Stockholms-Tidningens rapport förstår man att detta kan ha påverkat spelkvaliteten: ”Publiken tröttnade på dessa upprepningar av dåsighet från spelarnas sida.”

Även Aftonbladets rapportör hade fastnat för solens inverkan på spelet.

Artikeln börjar: ”AIK som syntes vara i ypperlig kondition spelade i första halvlek med solen i ryggen. Genast från början satte de igång med farliga anfall mot Hammarbys mål och man behövde aldrig tveka om utgången av spelet.”

Gott om bekanta namn hittar man i texterna. Pära Kaufeldt gör 1–0 för AIK - enligt AB på vacker passning från Helmer ”Pysen” Svedberg, enligt ST på centring från Putte Kock.

Hammarby kvitterar, 1–1 — enligt AB genom centern Gustaf ”Måsen” Björk, enligt ST genom Emil Ströberg, Bajens bäste målskytt premiäråret med sex mål.

2–1 på självmål, ”Pysen” gör 3–1, Rune Bergström 4–1 och ”Pysen” 5–1 på pass från Putte Kock före halvtid.

Spelat för flera klubbor

I andra halvlek 6–1 och 7–1 genom Oscar ”Osse” Palm, och AIK tar sin näst största allsvenska seger mot Hammarby redan i det allra första derbyt.

Den största? Den kom 1965: 8–1 – Owe Ohlsson 4, Lennart Backman, Kjell Pettersson, Bo Holmberg och Jim Nildén.

Jag har petat lite i derbyhistorien på de här sidorna.

Ändå har jag bara lyckats vidröra en liten del.

Här finns till exempel gott om spelare som derbyspelat för flera klubbar.

Målskytt mot AIK, Dif & Bajen l Leffe Skiöld, Nynäshamns stolthet, är möjligen den mest lyckosamme av dessa. Han debuterade som 19-åring i AIK i maj 1955, hann med 89 allsvenska matcher och 48 mål för Gnaget (fyra derbymål mot Djurgården, två mot Hammarby), innan han efter en schism  med tränaren Erik ”Lillis” Persson gick till Djurgården hösten 1959. Något som egentligen var omöjligt på den ”gamla goda tiden”. I Djurgården blev det 54 allsvenska matcher och 33 mål (ett derbymål mot AIK, tre mot Hammarby).

l Nebojsa Novakovic, som hämtats från Vasalund 1993 men som under sina fyra år i Djurgården, aldrig lyckades göra mål  på AIK. När han sen hamnade i AIK gjorde han däremot både 1–0 och 2–1 på straff i 3–1-derbyt 1999 MOT Djurgården och gjorde även ledningsmålet i 1-1-matchen MOT Djurgården i maj 2001.

När landslaget hade sin avskedsföreställning på Råsunda mot Brasilien i mitten av augusti, en avslagen 0–3-historia, skrev Simon Bank i denna tidning: ”I Råsundas sista landskamp fick vi se en ganska sorglig inventering av hur djupet i vår fotboll egentligen ser ut.”

Då fanns förklaringen i att det var en träningslandskamp utan minsta intensitet, att Sverige  i startelvan saknade såväl Ibrahimovic som Källström som Elmander och Svensson.

Idag handlar det om viktiga seriepoäng och både AIK och Djurgården tillhör de just nu formstarkaste lagen i allsvenskan.

En formtabell räknat sen början av augusti – på de fyra senaste omgångarna – toppas av Djurgården med fyra raka segrar(12 poäng) före BK Häcken och AIK med tre segrar och varsin oavgjord match (10).

Tagna poäng under samma period för serieledande Elfsborg är nio – för tabelltrean Malmö FF fem.

Skillnad det! Nu kör vi.