Rädda oss dit, ”Isak”
Det finns ingen anledning att tvivla – men jag har inget emot att åka till EM med en bragd i minnet
MADRID. Vill ni se en av världens tre bästa målvakter i kväll?
Titta på Iker Casillas.
Vill ni se en som ska ta sitt land till EM?
Titta på Andreas Isaksson.
Så står vi här till slut, med EM på en halvleks avstånd och ett packat, pulserande Santiago Bernabéu som skymmer sikten.
Spaniens nya landslagströja fyller skyltfönstren i Real Madrids shop, ett lag fyllt av superstjärnor ska mangla det svenska hål som brukade innehålla Linderothar och Elmandrar. Svensk fotboll står inför en av de tuffaste, tätaste, tyngsta utmaningar som finns, och ...
Och jag vet inte vad det är med folk.
Tycker ni om att ha magsår? Finns det någon sorts drivkraft som säger åt er att plåga er?
Skulle ni, innerst inne, hellre gå ut och piska era ryggar med ris i den nyfallna snön än att sitta inne och se på Spanien–Sverige i kväll?
När Sportbladet gjorde en undersökning i veckan trodde en av tre som svarade att Sverige kommer att missa EM.
Var kommer denna sanslösa defaitism ifrån?
Skäms om vi missar
I kväll springer landslaget in på Bernabéu, några timmar senare är de klara för EM.
Det finns ingen anledning att tvivla, den enda frågan är om ”några” betyder en eller hundra.
Hur jag än försöker, hur väl jag än känner till de dramaturgiska reglerna – att alla arenor söder om Paris som svenska lag åker till är ”helvetesarenor”, att alla motståndare är ”mardrömsmotståndare” – så kan jag inte se något annat än att EM ligger på armlängds avstånd.
England har problem. Italien har problem. Sverige har en EM-biljett i fickan och ska skämmas om de tappar den.
Spanien–Sverige är den första chansen av fyra (eller andra, Nordirland–Danmark går före), och jag är inte dummare än att jag förstår att det är som Lars Lagerbäck i går sa, i sin allomfattande visdom:
– Ingenting är omöjligt i fotboll.
Förstås. Daniel Andersson är ingen Linderoth, och Elmander kommer att saknas mer än någonsin när Sverige spelar kontringsfotboll.
Men läs tabellen: man ska vara ett neurotiskt fan för att måla fan på väggar här och nu.
Själv tänker jag njuta.
Spanien är ett läckert lag och Bernabéu är en av de finaste arenor jag vet. Varje gång jag kommer hit förvånas jag av hur nära det är mellan läktare och spelare. Det är som om man andades ner i nacken på Sergio Ramos.
Under många år åkte Iker Casillas kollektivtrafik hit för att se Real Madrids matcher, ännu när han var målvakt i A-laget tog han bussen till träningsanläggningen.
I dag är han en av världens allra bästa målvakter, och en av kanske tio spanska spelare som är bättre än sina svenska motståndare.
Spanien kommer att ha bollen
I Sveriges mål: Andreas Isaksson, han som är närmare att hålla nollan i Madrid än att hålla en plats i Manchester.
Isaksson – eller Shaaban, om Lagerbäck fått idéer – är den ende som kan rädda sitt lag till EM i kväll. Håller han nollan spelar inget annat någon roll.
Det är ju lätt sagt.
Och det är lätt sagt hur Sverige ska spela för att ha chansen. Kompakt press, tio meter in på spansk planhalva. Två defensiva mittfältare som alltid har Xavi, Albelda och Cesc Fabregas framför sig. En fyrkant mellan Svensson-Andersson/Källström-Hansson-Mellberg som är mindre än en normal Chippen-tatuering.
Mer då? Styra anfallen utåt, eftersom Mellberg och Hansson kan spela oavgjort mot Raúl Tamudo och David Villa i luftspelet. Och, när man får bollen, våga spela sig igenom spanjorernas första press eftersom det då – som Fredrik Ljungberg sa i går – ”blir ytor lite här och var”.
Om ni är lagda åt det hållet så kan ni ta tid på lagens anfall i kväll.
Spanien gjorde mål mot Danmark efter 28 passningar i rad, de kan göra det igen. Sverige gjorde två mål mot Spanien efter totalt sju passningar i rad, de kan också göra det igen.
Spanien kommer att ha bollen 65 procent av tiden, de kommer att rulla runt den i väntan på att Sverige glömmer sig.
Av alla möjliga dödssynder i kväll är det den största: Att tappa koncentrationen. Den näst största är att inte våga vårda bollen när man vunnit den. Petter Hansson är livrädd för ormar, men han får inte vara rädd för att hålla i bollen.
Allt det där är strategi, men det här är en stor match och stora matcher avgörs ofta av små saker.
På Råsunda hittade Xavi en djupledslöpande David Villa efter nio minuter. Villa var en missad mottagning ifrån att lura Petter Hansson och komma fri. 30 sekunder senare hade Johan Elmander kontrat in 1–0.
Vi kan förlora oss till EM
Det kommer att bli ännu tuffare i kväll, men vore jag svensk landslagsspelare skulle jag älska matcher som den här.
Sverige kan förlora sig till EM, de kan kryssa sig till EM och de kan vinna sig till EM.
Jag tror att det blir förlust i kväll, kanske med 3–1, men jag skulle inte ha något emot att åka till EM med en bragd i minnet.
Bernabéu ligger där det ligger, brant som en bergsetapp; Xavi och Cesc har redan börjat sulfinta och passa gris.
Så vad säger ni? Ska vi gå ut och tråka ihjäl dem en gång till?