”Jag tar alla beslut med hjärtat, är jag inte glad drar jag”

Uppdaterad 2015-06-16 | Publicerad 2015-06-15

Lisa de Vanna är flyttfågeln som representerat 15 klubbar sedan 2006 och hoppar runt på kryckor

WINNIPEG/EDMONTON. Före matcherna tränar hon i en bassäng, efter dem hoppar hon runt på kryckor, men under dem är hon en av VM:s bästa spelare.

Låter det udda? Ologiskt?

Jo, men så handlar det också om Lisa de Vanna – hon som alltid väljer hjärta före hjärna.

Det är en märklig syn.

Australien har precis gjort det som Sverige misslyckades med, slagit Nigeria, och den bästa spelaren är på väg bort från Winnipeg Stadium. Lisa de Vanna har legat bakom 2–0-segern med en briljant insats, men nu hoppar hon på kryckor.

Hon svarar snabbt på Sportbladets fråga.

Kan du spela med den där foten?

– Ja, förmodligen. Jag spelade med den i dag, så jag kan spela med den igen. Jag är en envis och beslutsam person.

Två dagar senare står de Vanna och väntar på bagaget på Edmontons flygplats.

Jag ställer samma fråga på nytt.

– Allt känns bra för mig. Och vi fick en boost av segern mot Nigeria.

Inga kryckor?

– Haha. Tack gud, inga kryckor i dag.

Att du går på kryckor – det ser ju…

– Ja, jag förstår. Men det är bara i förebyggande syfte, jag försöker göra det så bra som möjligt. Det är ett långt VM och man måste göra det bästa av situationen. Din kropp är ditt redskap.

Vad är det för skada?

– En gammal ankelskada från förr som har kommit tillbaka. Men det är ingen grej – läkarteamet har fixat det. Allt är bra.

Om man har sett matcherna i VM är det svårt att argumentera emot den sista meningen, för de Vanna var dominant även i premiären mot USA. Med en utgångspunkt från högerkanten har de Vanna hela tiden skurit in i banan, öppnat upp ytor och hittat avslut tack vare sin blixtrande snabbhet.

Jämförts med jetmotor

Australiens förre förbundskapten Craig Foster ska en gång ha jämfört de Vannas kropp med en jetmotor: den brinner upp på halva tiden, men effekten är otrolig. Som fotbollsliknelse är den träffande, det vet alla som har sett de Vanna spela, men den funkar faktiskt ganska bra även utanför plan.

För det brinner ofta till för 30-åriga de Vanna. Få spelare har ett sådant temperament, få hamnar så ofta i bråk och kontroverser. Att hon varit avstängd att antal gånger, både i klubblag och landslag, är knappast en slump. Liksom det faktum att hon representerat 15 olika klubbar sedan 2006.

På flygplatsen i Edmonton frågar jag om klubbytena hänger ihop med henne karaktär.

– Nej, egentligen inte. Eller…det är en bra fråga faktiskt, det är ingen som har frågat så innan. Jag är ingen person som tar beslut med huvudet, jag tar dem med hjärtat. Känner jag att det är rätt så kör jag. Jag försöker vara lojal mot mina klubbar men om jag inte är lycklig så får man inte det bästa från mig. Är jag inte glad så drar jag. Men så är väl de flesta fotbollsspelare?

Är du likadan på planen? Följer du hjärtat och instinkten?

– Ja. Jag är väldigt passionerad och älskar att spela för mitt land. Jag är en av våra kaptener och det beror på hur mycket jag älskar laget och mitt driv på planen.

Två gånger i karriären har de Vanna spelat i svenska klubblag, 2008 med AIK och 2012 med Linköping. Båda gångerna satte australienskan stort avtryck – framförallt under den första sejouren med 15 mål på 19 matcher – men även här ställde temperamentet till det emellanåt. Ibland kunde de Vanna bli så förbannad att hon nästan vägrade att spela klart matcherna.

– Hon kunde surna till genom att sätta sig i mittcirkeln under halvtidspausen och strunta att gå in med laget. Sedan satt hon kvar till domaren blåste igång andra halvlek, berättade förre lagkompisen Annica Svensson för Expressen 2011.

”AIK är en stor klubb”

Själv minns de Vanna Sverige-äventyren med värme.

–  AIK är en stor klubb, framförallt på herrsidan. Hela atmosfären runt den klubben är så massiv. Det var min första proffsklubb utomlands och jag älskade det. Jag fick erfarenhet och vänner. I Linköping var det mer proffsigt med morgonträningar varje dag. Jag spelade med många bra spelare, som Lollo Fors och Nilla Fischer.

Inför den sista gruppspelsmatchen har Australien ett övertag mot Sverige. USA finns det förmodligen inget att göra åt, men där bakom kämpar morgondagens motståndare om andraplatsen. För Australien lär det räcka med ett oavgjort resultat, men de Vanna har stor respekt för det svenska laget.

– Sverige var exceptionella mot USA, de hade otur som inte vann. Jag har inte sett svenskorna så bra på lång, lång tid. Vi måste ha en smart taktiskt plan för att slå dem. Hur den ser ut får vår tränare bestämma.

Ni åkte ur mot Sverige i kvarten för fyra år sedan. Hur har ni utvecklats sedan dess?

– Vi är ett helt annat lag i dag. Då var vi inte mentalt redo att möta Sverige, då hade vi många unga debutanter, och för dem är det andra VM:et nu. De är fortfarande unga, men vi har en annan mentalitet. Spelarna kan dö för laget, vi ska bara ha tre poäng i varje match.

”Har fått en annan roll”

Vad tycker du om din egen prestation så här långt?

– Jag har fått en annan roll i laget som är lite mer krävande än tidigare. Men det är okej, för jag tror på laget. Vi har många bra spelare som kan skada motståndarna. Det tar bort press från mina axlar.

Kan ni skapa historia här i Kanada?

– Jag skulle älska det. Förhoppningsvis så kan vi det.

Vilket är ditt mål med turneringen?

– För alla som är med är det att vinna guld. Men för mig som har gjort två VM och åkt ur kvarten mot Brasilien och Sverige så är det semifinal som gäller först och främst. Och för att nå dit måste man ta en match i taget. Det börjar med Sverige.

Det är dags att avsluta vår pratstund, för nu har samtliga australiensiska väskor plockats upp från bagagebandet. Den sista frågan är enkel, men får ett oväntat svar.

Trivs du här?

– Jag är en äldre spelare och det gör det lite svårare eftersom de andra är yngre. Men jag har spelat så länge, jag är van att vara för mig själv.

Avstängd och hemskickad – här är fyra de Vanna-kontroverser

2009:

Förolämpar sina egna tränare och räcker finger åt publiken. Stängs av från klubblaget Perth Glory.

2011:

Bråkar inför VM och skickas hem av landslagsledningen från ett läger. Tas dock till nåder när turneringen börjar och leder Australien till en kvartsfinal mot Sverige.

2011:

Postar bilder på Facebook där hon poserar med en uppblåsbar penis, vilket väcker uppståndelse. De Vanna anmäldes till det australiensiska förbundet, men klarade sig från avstängning.

2013:

Stängs av i sex matcher från sitt klubblag för att ha uppträtt ”olämpligt” på sociala medier.

Följ ämnen i artikeln