Tre Kronors hjälte: Jag var en gris
Publicerad 2015-01-22
Fredrik Pettersson om sin ungdomstid – och hur han fick sparken i KHL
Han är poängspruta i schweiziska Lugano.
Nu berättar Fredrik Pettersson i detalj hur han fick sparken från Donbass Donestsk – och hur han mognat sedan tiden i Frölunda.
– Det är nog många som kommer ihåg mig som jobbig. Jag var lite av en gris, säger han till Hockeystudion
Fredrik Pettersson, 27, gör succé i schweiziska Lugano. Han leder poängligan överlägset och har gjort 61 poäng på 40 matcher.
Men ishockeykarriären har inte alltid varit lika rolig som nu. VM-hjälten från 2013 fick sparken från sitt klubblag Donbass Donestsk hösten efter VM-guldet – och beskriver det som sitt värsta ishockeyminne.
Pettersson var skadad, men tvingades tillbaka i spel, och blev då, enligt reglerna i KHL, tillgänglig för att sparkas.
– Jag blev behandlad på ett dåligt sätt. De visste att jag var skadad, men ville inte erkänna det. Det var ingen bra situation, jag fick lida ganska lång tid efter det, säger han i en intervju med Sportbladets Hockeystudion.
”Han klipper mitt andra knä”
Pettersson hade en knäskada och åkte hem i ett par veckor, när han kom tillbaka hade han fyra till sex veckor kvar på sin rehab men tvingades till spel direkt, trots sitt skick.
– Jag kunde inte ta ut skären eller skydda mig själv. Jag spelade tre matcher och i det andra bytet i den tredje matchen kommer en kille och tacklar mig, jag kan inte röra benen och han klipper mitt andra knä.
– Det var samma ledband som i det andra knäet som gick av. Jag behövde minst sex veckors rehab på det knäet, men fick bara två och en halv vecka. Sedan tvingade de mig att spela igen, berättar han.
Pettersson berättar att han inte har några hard feelings idag. Han är igenom skadetiden och känner sig fräsch.
– Men någonstans uppskattar man om klubben tar hand om en på ett någorlunda fair sätt. Man kan få men för livet när man spelar så skadad, säger han.
”Var lite av en gris”
Flytten till schweiziska Lugano har visat sig vara lyckad. Svensken öser in mål och menar själv att beslutet var rätt för hans utveckling. Att han tagit stora kliv från sina första år i Frölunda menar han till stor del beror på att han mognat ordentligt.
– Jag har ändrat mitt spel gentemot mina första år. Då var jag väldigt jobbig att möta, var överallt och spelade ett stort fysiskt spel även om jag inte var stor. Många har nog kommit ihåg mig för att jag varit jobbig, spelat lite fult, snackat mycket och varit lite av en gris. Nu har jag lugnat ner mig och mognat som spelare, säger han.
– Jag har fått en del problem genom åren, när jag har ställt krav på spelare som är äldre, och även yngre än jag själv. Jag har alltid själv känt att jag gett allt hur jag än mår, även om jag har bra eller dåliga dagar. Jag förväntar mig att alla gör likadant.