Manövrerade ut ett hajpat Finland
Hans Abrahamsson efter Sveriges seger i JVM-premiären
VICTORIA. Juniorkronorna inledde med att manövrera ut ett hajpat Finland
Jo, jag tackar jag.
Kaptenen Brännström satte tonen direkt och det ska bli intressant hur långt han kan leda det här laget.
Junior-VM är igång och jag kan berätta att Sverige direkt har satt sig i respekt här på den kanadensiska västkusten. I Victoria, i arenan med det lite märkliga namnet Save on Foods Memorial Center, gick det svenska laget ut och spelade… ja, ut.
Under stora delar av matchen, inte minst den första halvan, var det Tomas Monténs lag som styrde och ställde på isen. Den andra halvan blev lite mer sönderryckt med utvisningar och en väntad finländsk forcering mot slutet.
Men totalt sett var Juniorkronorna det bättre laget.
På pressläktaren fick jag frågor om hur Sverige kunde spela så här bra efter en så blek turnering i Tjeckien för en dryg månad sedan.
”Backsidan”, svarade jag.
Klart det blir skillnad när backar som Adam Boqvist, Rasmus Sandin och inte minst Erik Brännström ansluter. Mer om det senare.
Galna sviten blir bara längre
Jag ska erkänna att jag har varit lite tveksam till var det här svenska laget står. Efter två rejäla test, först träningsmatchen mot Ryssland och nu premiären mot Finland ser det riktigt lovande ut.
Sedan är träningsmatcher och även gruppspelsmatcher en sak. Slutspelsmatcher något helt annat.
Det har vi sett prov på ett flertal gånger.
Men så här långt är just tränings- och gruppmatcher det enda vi har att bedöma. Och där har Sverige imponerat.
Efter 2–1-segern mot Finland är den smått galna sviten av segrar i gruppspelet uppe i 45 stycken. Och nu ser jag bara att USA står emellan ytterligare en gruppseger och därmed en enklare kvartsfinal.
En JVM-premiär och samtidigt ett rivalmöte, då gäller det att släppa ner axlarna och verkligen våga spela ut. Precis vad Juniorkronorna gick ut och gjorde.
Finland, med så mycket talang på forwardssidan, hängde inte alls med. De fick helt enkelt inte låna pucken tillräckligt mycket för att kunna skapa ett eget spel. De fick jaga och hamnade i tidsnöd. Blev frustrerade och tog dumma utvisningar.
Överglänste NHL-backen
Och när Finland väl fick sina lägen uppträdde målvaktsdebutanten Samuel Ersson som om han aldrig hade gjort annat än att spela JVM-premiärer.
Att jämföra lagens båda stjärnbackar symboliserade också skillnaden mellan lagen under de första 30 minuterna.
Finlands Henri Jokiharju, till vardags i Chicago Blackhawks, drog mest ner tempot och levererade slarviga passningar från bakplan.
Erik Brännström spelade med en pondus stor som halva Småland.
Det är en hel del Erik Karlsson-light över Brännström, även om de har motsatt klubbfattning.
Spelmässiga likheter som skridskoåkningen, puckbehandlingen och skottet finns där. Men framför allt spelar båda två så obrytt och avslappnat.
Karlsson och Brännström kommer från små orter i Småland, Landsbro och Nässjö, men på isen tar de för sig som de värsta storstadskillarna.
Erik Brännström var bra redan för ett år sedan, i år kan han vara hela turneringens bästa back. Den kapaciteten har han.
Mycket som imponerade
Mot Finland stod han för hundra procent av det svenska målskyttet, båda målen kom i power play och Brännström behövde bara 13 respektive 12 sekunder på sig.
Två helt olika skott. Det första var ett tyst avslut där AHL-backen lyckades hitta en fri puckväg trots mängder av kroppar
Vid 2–0-målet gick han på kraft.
Det är en smula impotent på forwardssidan och det behövs mål och offensiv kreativitet från backsidan för att vinna matcher.
Brännström gjorde båda målen och Boqvist spelade fram till båda. Men minst lika mycket imponerade JVM-debutanten Rasmus Sandin med sitt rörliga spel som är lika effektivt framåt som bakåt.
På tal om imponerade: Den svenska viljan och modet att ligga i skottlinjen var också en nyckel till den här segern.
00.30 i natt: Sverige-Slovakien direkt i TV 4.
