Wennerholm: Snudd på pinsamt för VM
KÖLN. De flesta pilar pekar mot Paris för Tre Kronor.
Men de pekar också mot önskemotståndaren Schweiz i en VM-kvartsfinal.
Vägen mot VM-guld.
Jag kan inte bestämt säga att det blir Schweiz i en kvartsfinal, men allt tyder på det inför tisdagens sista gruppspelsomgång. Jag kan inte se att det ska kunna sluta på något annat sätt.
Att Ryssland slår USA tar jag för givet nu, när Frankrike inte längre har en chans till fjärdeplatsen i Paris som skulle tvingat gruppettan här i Köln till en tågresa till den franska huvudstaden. Ryssarna vill bli gruppetta nu och högst rankade inför slutspelet. Alla skäl till en ”läggmatch” är borta.
Nu får Sverige troligen hoppa på det tåget.
Eller segertåget om det nu blir schweizarna, som möter ett kraftigt NHL-förstärkt Tjeckien i sista matchen.
Schweiz guld för Sverige
Det finns vissa saker i hockeyvärlden som är svåra att förklara, men varje gång Tre Kronor möter Schweiz i ett VM-slutspel verkar det sluta med guld.
Det är som om det blev en förtrollning när Sverige tog sitt första VM-guld någonsin i just schweiziska Zürich 1953. Den gången var det nästan pinsam klass på motståndet, då alla de stora hoppat av eller försvunnit av olika anledningar. Kvar i A-gruppen fanns till slut bara Sverige, Västtyskland och Schweiz och alla var garanterade medalj. Det var spel mot ett mål för de överlägsna svenskarna på den tiden.
Men Sverige kom tillbaka och vann VM-guld för andra gången i samma Zürich 1998 och mot betydligt tuffare motstånd. Men via samma Schweiz i en semifinal.
Det enda land – och stad för den delen – där Sverige tagit VM-guld två gånger.
Har Sverige maximal utdelning så vinner även Lettland gruppspelets sista match mot hemmalaget Tyskland. Då blir det fortfarande Schweiz i en kvart, men det blir schweizarna som får sätta sig på tåget till Köln.
Men nog om det nu.
Snudd på pinsamt
Jag tycker det känns nästan pinsamt för VM att tvingas ha den här diskussionen. Inte om vilket lag som väntar i en kvartsfinal, utan att behöva spekulera om tågresor till höger och vänster.
Att ett bättre placerat lag ska tvingas spela på ”bortaplan”, bara för att en arrangerande nationen ska få stanna hemma. Speciellt när det handlar om hemmanationer som Tyskland och Frankrike, som inte har med guldstriden att göra.
Det hade varit ännu värre om överlägsna Ryssland tvingats flytta till Paris om fransmännen tagit fjärdeplatsen.
Nu är det illa nog och jag skulle önska att man satte sportsliga grunder först i vad som ändå är ett världsmästerskap. Då får aldrig rent kommersiella skäl gå före. Det kommer bara att ge ännu mer bränsle åt dem som kallar hockey-VM för en Kalle Anka-turnering.
Okej, att flytta en gång, men att tvinga ett högre rankat lag åka tåg fram och tillbaka mellan Köln och Paris inför en kvarts- och semifinal är snudd på pinsamt.
Men det här svenska laget är tillräckligt bra för att inga sådana ofrivilliga utflykter ska störa. Även om spelet i senaste matchen mot Danmark haltade långa stunder, så känns det som Rikard Grönborg hittat rätt inför slutspelet.
Den nykomponerade kedjan med Nicklas Bäckström, William Nylander och Oscar Lindberg bjöd på mer hockeygodis på en enda match mot Danmark, än jag sett av svenskarna på hela VM.
Sista pusselbitarna har fallit på plats.
Jag känner mig mer än trygg inför en kvartsfinal mot Schweiz, var den än spelas.
Seger där och allt pekar mot en semifinal mot Kanada.
Då talar vi hockeyfeber på allvar.
Men att allt kan hända i ett VM blev jag påmind om på måndagen, då italienaren Alexander Egger gjorde ett av VM-historiens mest bisarra självmål. I spel sex mot fem ramlade han och stötte pucken i den egna, tomma kassen när Italien jagade seger mot Danmark. Det gör att italienarna är tillbaka i B-gruppen nästa år.
Så kan det också gå.
