”Att hålla det talet var som att gå en match”
Publicerad 2022-12-28
GÖTEBORG. Han höll ett hyllningstal för Henrik Lundqvist inför nedsläpp.
Efter matchen höll Joel Lundqvist, 40, på att bryta ihop när han skulle prata om sin bror.
– Det är klart att jag inte hade varit den jag är i dag om jag inte haft brorsan, säger Frölunda-kaptenen med tårar i ögonen.
Fullsatta läktare i Scandinavium, idel hockeyadel på isen under hyllningen. Och så ett fint tal av Joel Lundqvist, som både lyckades vara känslosam och skämta när han berättade om när Henrik Lundqvist, som målvakt, tog timeout i en bortamatch mot Södertälje i början av 2000-talet.
– Jag var så imponerad att han kunde hålla ett tal precis innan match. Det hade jag inte klarat, det kan jag säga, säger ”Henke”.
Hans bror höll ihop det under talet, men fick det svårare att hålla ordning på tårarna efter matchen när han fick frågan om vad Henrik betytt för honom.
– Ja… ehrm… eh… Jag ska bara samla mig en sekund, får han fram, innan han kan fortsätta:
– Vi har vuxit upp tillsammans och pushat och haft varandra i med- och motgång. Så det är klart att han är en stor del att jag är där jag är i dag, säger han med blöta ögon.
Frölunda-kaptenen var trött, dels efter matchen mot Rögle (förlust efter straffar). Och dels efter anspänningen inför hyllningen.
– Att hålla det talet var som att gå en match innan matchen. Det är klart att jag var fokuserad och ändå ville få sagt det där jag ville få sagt i den stunden och det ögonblicket. Berätta hur mycket han betytt för mig. Så det är klart att jag var spänd.
Henrik var imponerad att du lyckades hålla ihop det?
– Haha, ja men det blir ju speciellt. Jag har varit med om ceremonier tidigare, det blir känslosamt. Och nu är det ens bror som står där. Det är klart att jag var påverkad. Det är mycket intryck, men fantastiskt kul att få vara med om. Vi får nästan se det i efterhand för att kunna ta in allt, det är så mycket känslor där och då.
För Henrik Lundqvist blev det en fin kväll, även om hans Frölunda inte lyckades vinna. Nu, drygt ett år efter att han i augusti 2021 tvingades avsluta karriären och genomgå en hjärtoperation, ger hyllningar som den i Scandinavium honom ytterligare ett bevis för den magiska karriären.
– Det är klart att jag hunnit reflektera under den här tiden, och jag är otroligt glad för allt jag fått uppleva. Jag inser hur lyckligt lottad jag är. Jag landade i det ganska fort, det var inte menat på något annat sätt. Även om jag hade mer hockey i mig, jag var taggad för en ny utmaning. Men återigen, livet är bra i dag. Jag trivs med allting.
Helt bra är det dock inte. Hjärtoperation blev lyckad, men i efterhand har han drabbats av en inflammation i området som opererades.
– Jag är inte tillbaka på 100. Det har gått i etapper, just inflammationen har tagit tid. Men det visste jag om att det kunde göra. Operationen gick bra, men sen gjorde den att det blev en liten setback. Men jag mår bra, det är inget jag känner av. Jag får bara fundera lite hur aktiv jag kan vara, jag vill gärna spela tennis och vara aktiv. Men jag får vara lite försiktig i hur snabbt jag accelererar. Men det går åt rätt håll och jag är nästan där.
