– Jag hörde bara jublet

Pettersson om guldet, känslorna och målet som borde bli frimärke

Svenska folket höll andan, men Fredrik Pettersson tänkte aldrig – han bara sköt.

– Det är en av de bästa känslorna jag haft i hela mitt liv, säger han.

Straffmålet mot Kanada är nu svensk hockeyhistoria och för Sportbladet berättar han om känslorna, VM-guldet – och petningen som förändrade allt.

helskärm

Fredrik Pettersson hade bara sett på tv hur svenska landslag firas av tusentals människor efter ett guld. Nu vet han hur det känns. När Tre Kronor togs emot i Kungsträdgården i Stockholm i går hade göteborgaren svårt att ta in vad som pågick.

– Det är sjukt och nu får jag äntligen vara med om det själv. Det är svårt att föreställa sig hur stort det här är men det känns helt underbart, säger han.

Det har bara gått ett dygn efter VM-guldet och leendet på läpparna inför havet av människor nedanför honom talade för sig självt.

– Fantastiskt vilken stöttning vi fått. Det betyder otroligt mycket. Det här hamnar högst på min lista, det största jag har varit med om. Jag är jäkligt stolt över grabbarna, säger Fredrik Pettersson.

Solklar favorit

När Sportbladets läsare i går röstade fram sitt största VM-minne blev det utklassningsseger. Hela 78,5 procent röstade på slagskottsstraffen i kvartsfinaldramat mot Kanada som det främsta.

En straff som blev avgörande för Tre Kronors väg mot ett VM-guld på hemmaplan.

– Definitivt är det en av sakerna. Han bara gick in och smällde dit den. Efter det tänkte alla att ”nu ska vi ta det här”, säger Tre Kronor-kollegan Henrik Tallinder, 34.

När Pär Mårts frågade Fredrik Pettersson om han ville ta straffen var det ingen tvekan. Vad som hände sen vet vi.

– Jag tänker inte alls när jag skjuter straffen. I det skedet tänkte jag inte alls som människa. Jag hör bara jublet hos publiken. Jag tittade knappt när pucken gick in. Det är en av de bästa känslorna jag haft i hela mitt liv.

Hur mår du nu?

– Det är så otroligt mycket känslor och intryck på så kort tid, knappt någon av oss förstår vad vi har gjort. Jag var helt tagen efter guldet.

Fredrik Pettersson var en av flera som tidigt lovades en plats i Pär Mårts trupp men när VM inleddes var KHL-spelaren inte längre lika självskriven. Det blev – skulle det visa sig – det bästa som kunde hända honom, menar han.

– Jag hade räknat med att spela VM och av någon anledning blev det inte så. Men äh, jag hade nog inte gjort ett lika bra VM om jag inte hade blivit petad.

Det tror du?

– Ja, det här tog jag med mig hela tiden. Det fick mig nollställd och sen var det bara hoppa in och fortsätta köra på och göra det man kan. Att vi vinner är det enda som betyder något i slutändan.

700 meddelanden

Hur har reaktionerna varit senaste dagarna?

– Otroligt mycket folk har hört av sig, allt från vänner och familj till bekanta. Telefonen har nästan gått sönder. Jag håller fortfarande på att svara på sms, mms och meddelande på facebook. Jag har fått mellan 600 och 700 stycken. Men jag bara njuter av allt.

Det talas till och med att straffen ska bli ett nytt frimärke?

– Haha ja, men ”Foppas” straff är lite finare och det är lite mer känsla över den. Men självklart skulle jag inte tacka nej till att bli ett frimärke om man säger så.

Vad händer nu?

– Jag måste till­baka till Ukraina i juli, vilket gör att jag inte har inte många veckor kvar. Det blir att umgås med vänner, familj och spela golf och försöka få lite bränna för det får man inte på isen...

– Jag har inte vilat på hela året. Som mest har jag haft två dagar ledigt och det funkar inte. Sommarträningen kommer väl i kläm för det här, men jag måste få ta en semester och bara få njuta lite.